På luchpromenaden - i Paradiset - när vi precis var på väg nerför den lilla lutningen ner mot sjön - Surkestjärn - upptäckte jag plötsligt - helt förskräckt - att Özet stod en bit ut på isen. Han stod där och sträckte sig ut mot en sten som ligger blottlagd i sjön - nu alldeles bredvid den nyligen upptinade isen. Det var nu öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp"), ut mot där Özet stod. Hjälp ... herregud ... vad gör jag ... men han inte tänka mer, förrän jag hörde mig själv ropa - Özet KOM ! Jag hoppades innerligt att han skulle ta samma väg in som han - tror jag - hade tagit ut. Och som TUR var, kom han som ett skott och RAKA vägen in till mig ...
Jag blir alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt ... Jag som i normala fall ALLTID är så överdrivet försiktig när det gäller isbelagda sjöar - iallafall när isarna lägger sig eller börjar gå upp - hade nu uppenbarligen tankarna på annat håll ... ALDRIG MER, kan jag säga !
Ikväll var det (ny)premiär för fortsättningen - del II - på
tävlingslydnadskursen på Lerums BK, som vi påbörjade i höstas. Özet var strålande duktig - vilket gjorde att jag kände mig så glad och upprymd ...
I övrigt orkar jag inte blogga just nu ... men kommer komplettera efterhand jag orkar ...
Jag blir alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt ... Jag som i normala fall ALLTID är så överdrivet försiktig när det gäller isbelagda sjöar - iallafall när isarna lägger sig eller börjar gå upp - hade nu uppenbarligen tankarna på annat håll ... ALDRIG MER, kan jag säga !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar