Idag utgick vi ifrån Soldatängens p-plats inför vår promenad. Började gå Blacktjärns motionsslinga och vek sedan av upp mot Getryggen, för att sen fortsätta längst ”Vildmarksleden” mot Ö. Långvattnet. Det var lite spännande, för just sträckan upp mot sjön hade jag aldrig gått förut. Ska utforska kartan innan, jag beger mig dit nästa gång, för nu fick jag gå tillbaka samma väg och det är ju så tråkigt. Det blev en del övningar med närsök - med pillerburken - längst promenaden och Özet var fantastiskt duktig, även om greppet som vanligt inte är det bästa - he he !
Trollhasseln blommar - trädgårdens första blomning (näst snödropparna!)Fredagens – 25mars - lunchpromenad – mer träning, än promenad skulle jag nog säga – gick vid klubben (PBK).
Vi vandrade ner till Maderna och körde både markeringar och linjetag. Kunde konstatera att Özet löste markeringarna med blandat resultat - en del gick riktigt bra, medan han ett par ggr blev distraherad av några dofter, som han tyckte var mer lockande. Men linjetagen därimot, gick strålande. Hade avstånd på ca 40 m på både markeringarna och linjetagen. Jag fick senare - när vi började återvända hemåt – veta den troliga orsaken till varför Özet blev distraherad, vid markeringarna … han hittade nämligen ett ben, i samma område.
När vi passerade appellplanen på tillbakavägen, såg vi att Cissi med 2 av sina welsh’ar - Loke & Råttan ? - var på väg ner mot klubbhuset. När vi nästan hade hunnit ifatt dom, tjoade jag på Cissi och samtidigt som hon vände sig om, halkade jag på en slipers sarg. Vad hände då ? Jo, med två dummys i den ena handen och Özet i andra, halkade jag alltså och ramlade handlöst framåt - tappade samtidigt de båda dummysarna och kopplet. Dummysarna, flög i en vid båge åt ena hållet och Özet ”flög” åt andra hållet till welsh’arna, medan jag ”flög” framåt och började efter en stunds återhämtning få kontakt med omvärlden igen …Torsdagens – 24mars - lunchrunda gick återigen på Kvibergsängarna tillsammans med mamma. Återigen körde vi ett ett minilydnadspass, medan mamma vilade sig en stund. Özet var kanonskärpt och var strålande duktig. Positionsträn., ingångar, fotgående, tempoväxlingar, inkallningar, stående, liggande … ALLT gick strålande ... kunde inte önska mer …
Onsdagens – 23mars - lunchpromenaden idag gick i Paradiset - "Kiasvängen". Ganska bra att gå, inte så himla mkt is kvar. Özet jättelyhörd och kontaktsökande. Vi hittade valpdummyn – som "försvann" tidigt i höstas - som vi letat efter hela hösten och vintern (när snön började tina).
Gjorde några linjetag och markeringar med tennisbollen och den nygamla valpdummyn. Özet riktigt taggad ! Gjorde även några stoppsignalsövn. - jättebra - förutom en gång, då han började gå imot mig efter signalen.
Tisdagens – 22 mars - lunchpromenad gick idag i härligt – men blåsigt – vårväder, tillsammans med mamma på Kvibergsängarna. Passade på att köra ett microlydnadspass, samtidigt som mamma tog sig en liten vilopause. Özet började ganska okoncentrerat, men "ryckte" upp sig kanon-mkt tackvare belöningen med tennisbollen. Växlade tennisbollen och snörbollen = kanonbra effekt ! Både platsläggande och stående under gång - gick strålande.
Måndagens – 21mars – lunchpromenad gick i Kåsjön - lilla rundan - till vattenintaget och grusvägen tillbaka. Också denna rundan tog dubbelt så långtid än normalt – pga ishalkan. Träningsfri promenad.
På kvällen, var det dags för brukslydn.cirkelns tredje träff på klubben – PBK.
Appellplanen var fortfarande helt isbelagd (och jag hade glömt broddarna) – visserligen ganska "sträv", men jag vågade inte belöna Özet för mkt med bollkast, pga av skaderisken på trampdynor, klor och för ev. sträckning. I kväll var vi 9 deltagare, och Özet började med att vara rätt ofocuserad i fotgåendet. Han var VÄLDIGT störd - gick med "slickade" öron - av vissa av hundarna som skällde, vilket gjorde att jag drog mig bortåt andra delen av planen. Fotgåendet tog sig så sakterligen och blev bättre och bättre, men blev ännu bättre EFTER pausen, då han hunnit ”spana” in de skällande hundarna, som tidigare varit dolda i dunklet av belysningen. Jag tror att han blir påverkad negativt, av den skumma kvällsbelysningen.
På platsliggandet (i grupp) ”tragglade” jag vidare med att jobba med att han ska återfå sin trygghet. Lämnade honom 1-2m. återgick för att berömma med godismatn. - gick åter ifrån, för att sen återgå samtidigt som dom andra.
Både ståendet och platsläggandet under gång, gick riktigt bra. Är nu verkligen dags att jobba bort – iaf minska - mina dubbelkommandon.
Söndagens – 20mars – promenad gick vid Furåstjärn tillsammans med Tommy.
Tränade några få markeringar, som väl gick sådär. Troligen var Özet trött, efter veckans upplevelser. Men vi fick ett positivt avslut i alla fall. I övrigt tog vår runda – i vanliga fall 1 tim. promenad – nu dubbelt så lång tid, pga ishalkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar