I kväll hade delar av den nya jaktträningsgruppen - numera kallad "träningskamraterna" - åter samlats. Denna gång utgick vi från p-platsen vid Kåsjöns motionsspår och gick vidare ner till "granviken" (egen benämning). Den lilla gruppen bestod ikväll av - förutom mig själv&Özet - Åsa&Vilda, Iris&Izzie och den nya bekantskapen Molly - en oerhört "färgstark" dam, med sin Nike (jaktlabbe). Dessa underbara damer - Iris och Molly - "pantertanterna", av Iris, självpåtagen benämning - har kommit upp i en aktningsvärd ålder på dryga 70 år och tillför så otroligt mycket - iaf hittills - till vår träning, både socialt och träningsmässigt, då dom sen tidigare är erfarna hundförare.
Hade kommit överens om att vi skulle träna vilt idag och Iris, hade med sig allt från kanin till fasan (inkl. gräsand som hon snällt nog, tog med till Özet) och väninnan Molly, kompletterade med mås och knipa.
Jag ville att Özet skulle få börja med ett par enkla dummymarkeringar som "uppvärmning”, vilket inte riktigt blev som jag hade tänkt mig - he he ! Vadå springa efter dom där simpla tygpåsarna, när man har möjlighet att hämta RIKTIG PIPPI, tyckte Özet ! Jomen visst hämtade han dummysarna , men med lite virrande och utsvävningar ... ngt "störd" av viltet han kände doften av ...
Men när han fick sin första markering med gräsand, gick det lysande. Han tog den i ett perfekt grepp – med mjukt, men fast grepp – och levererade i hand. Jag gick visserligen ner på knä och tog i mot och han fick godisskål som belöning.
Fortsatte med ytterligare en markering, som gick lika bra och efter en stunds vila, medan de andra hundarna jobbade, blev det åter dags för att testa Özets förmåga. Denna gång markering med knipa, vilken gick lika strålande som gräsanden. Därefter avslutade vi med ett litet sök, bestående av både gräsanden och knipan. Gräsanden låg aningen svårtillgängligt – men inga problem. Knipan därimot, låg lättare, men då tyckte han helt plötsligt den var lite ”äcklig” (eller nåt !!!) och ville inte greppa den … jag ”hejade på” och småsprang bortåt , vilket gjorde att han greppade den och sprang in för leverans som tidigare.
Synd att jag glömde att jag hade kameran i ryggan … men det lär väl bli fler tillfällen …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar