Imse vimse Özet

Efter besvikelsen att jag missuppfattat tiden för skotträningen förra helgen, med Maria, hade jag idag bestämt träff med Titti, på klubben i Lerum vid lunchtid.

Vi började med en enkel knallpulverpistol, vilken han inte reagerade nämnvärt på. Jag måste säga att jag blev lite full i skratt, då jag tänkte på barndomens cowboys-och indianlekar. Sedan fortsatte vi med 6mm och Titti avlägsnade sig en bit och jag förberedde Özet på ytterligare apportering med den nya favoritdummyn – ”Kallekanin” !
.... fortsättning följer ....
Titti sköt första skottet in i sin rygggsäck för dämpa ljudet något. Jag skickade iväg Özet mot ”Kalle” och var beredd med nya favoritbelöningen – torkad fisk – i lilla burken. Özet kom tillbaka med dummyn och jag ”vispade” samtidigt ur halva burken innehåll på marken …. hahaha …. kul !
Hur som haver … det gick ju bra ! En gång till – men nu kastade Titti en av sina egna dummys precis efter skottet, som hon sköt med upphöjd arm (inte i ryggan alltså). Özet knallade direkt efter att dummyn kastats. Skit i det, tänkte jag – bara han förknippar skottet med nåt positivt ju ! Tyckte Titti också i BÖRJAN. Özet tog dummmyn och började rejsa runt hela skogen – fram och tillbaka. Jag gormade, vilket ”naturligtvis” hjälpte föga. Så småningom kom han dock tillbaka, efter lite ”konstrande”. Hela förfarandet upprepades – Titti sköt – kastade dummyn – Özet knallade och rejsade runt med dummyn – jag gormade och blev mycket förgrymmad och frustrerad – Titti sa att jag skulle lugna ner mig (phu!) och strunta i honom – jag gjorde som hon sa – försökte i alla fall. Och Özet rejsade och rejsade och rejsade …. Kanske kunde det vara Özets eget sätt att hantera sin stress på – hummm ! För han var ju inte precis rädd, konstaterade vi – men klart stressad av situationen.

Denna synen såg vi mycket av - tänk dummy istället för snörboll ...Sen när vi skulle göra ytterligare en gång till – märkte vi att Özet reagerade negativt på när Titti lyfte/höjde ”skjutarmen”. Vi provade olika ”positionsvarianter” (UTAN skott – Titti bara höjde armen) - kopplad – släppte kopplet när han visade flykt beteende, för att se hur LÅNGT han skulle springa (sprang INTE långt) / okopplad, medan jag höll löst i några ”hårstrån” på hans huvud (verkade som han kände sig ”tryggast” UTAN koppel – han stressade upp sig klart mer MED koppel, än utan) Sen sköt Titti det sista skottet och Özet sprang ut efter dummyn – själv minns jag inte om han knallade eller ej !!! Och till sist gjorde vi ett skick UTAN skott, bara med höjd arm och dummykast.

Om ingen uppfattade det – så rejsade alltså Imse Vimse skogen runt, vid varje apporteringstillfälle ... men glad var jag ändå – åt att skott-träningen gick så bra som den ändå gjorde. Knallandet får man väl ta itu med senare ...

TACK TITTI FÖR ATT DU STÄLLER UPP - uppskattas verkligen ska du veta !

"Imse vimse Özet klättrar upp för ”trå'n"
"högt smäller skotten Özet springer ”bort”
"upp stiger hoppet och torkar bort all oro"
"Imse vimse Özet klättrar upp igen"