Idag åkte vi iväg på ännu en träff, för att träna skott. Inte så mycket att orda om igentligen – förutom att det gick jättebra. Men här kommer en liten nätt rapport trots allt.
Hälsade först på Titti, som precis hade satt sina hundar i bilen, innan Özet&jag tog oss en nätt liten runda. Det var KALLT. Det var väl främst blåsten som gjorde att det kändes så kallt, för det var inte mer än ca –7 grader och värre gradantal har man ju upplevt !
Vi började med att Titti smällde med knallpulverpistolen, medan hon närmade sig Özet, som stod vid sidan av mig. Özet reagerade glad i hågen, med att vilja springa fram till Titti. Sen bytte vi till 6mm kalibern och kortade avståndet efter varje apportering. När Titti gick iväg första gången, och Özet fortfarande var kopplad, så reagerade han med att bli aningen rädd och började "krångla" genom att backa och vilja vända. Märk väl - då hade ändå inte Titti vänt sig om än, utan gick fortfarande bort ifrån oss, med ryggen mot oss. Jag kopplade då loss honom och sa att han skulle sitta kvar, vilket han också gjorde. Ännu en gång fick jag bekräftat att han blir osäker och känner sig "låst" när han är kopplad.
Sist vi träffades (skotträn.) började han knalla, vilket vi DÅ inte brydde oss om så mycket. Klart viktigare att han blir oberörd av skotten. Knallandet får man väl ta i tu med SENARE, resonerade vi då. Och "senare" får man väl betrakta att det var NU ! Och mycket riktigt - han började förstås även NU knalla - MEN, hann inte mer än nån meter, förrän han bröt och backade tillbaka, efter att jag sagt till. Sen gick det bara bättre och bättre – både hans knallande och hans leveranser blev bättre. För han hade nämligen rejsat med dummyn ett par gånger, innan avlämning. Men när Titti, (MIG, skiter han blanka fasiken i) sa till honom på skarpen, blev han så häpen så han tappade/släppte dummyn i blotta förskräckelsen, men inte värre än att han åter plockade upp den och levererade. Sen efter tillsägningen leverererade han duktigt varje gång.
Men kontentan av allt, var att det gick jättebra och det VIKTIGASTE var ju förstås att han inte reagerade det minsta på skotten. Den sista gången stod Titti bara på 8-10 meters avstånd – tror jag ! har lite svårt för avståndbedömningen.
Att jag schabblade med godisburken, så all godis flög ur burken (denna gången också), är en annan historia … men Özet blev ju glad och jag passade på, att utnyttja den lilla utspridda godishögen som belöning efter apporteringarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar