Lunchen idag gick ut på att försöka få ordning och återställa Imse Vimse's dummyleveranser - efter gårdagens rejsande ... Sagt (tänkt) och gjort - med den lilla ryggan fullproppad med dummys - ha ha = 4st, sen är ryggan full - gav vi oss iväg till Kåsjön och mitt favoritställe, när det gäller träningsställen. Jag hade hittat en jättekäck "belöningsask" (en kartnålsask från jobbet) i behändig storlek, som nu var fullmatad med korv.
Började först med några inkallningar över några utlagda dummysar på inkallningssträckan. Gick kanonbra. Det var bara det, att när vi var färdiga - förstod han att övningen var "över" och sprang rätt fram och nöp en av dummysarna som han tidigare så duktigt sprungit rätt över/förbi. Och VAD gjorde han ? Han varken bröt när jag gormade NEEJ eller kom tillbaka när jag ropade .... han började istället rejsa precis som igår - även om cirkeln inte var lika VID som igår. Men DÅ kom jag på vad Titti sa - och vände ryggen åt honom och vips så kom han. Inte för att det hjälpte nämnvärt igår precis ... men NU gjorde det det iallafall. Jag skickade ut honom på den andra dummyn som låg kvar, vilken han lämnade av i hand, så att den satt som en smäck – för att citera Laila Bagge (hennes tydligen ”nya” favorituttryck) !
Sen gick vi djupare in i skogen och gjorde vi flera kombinationer (ca30m) med markeringar och linjetag, som gick kanonbra. Även om han hade svårt för att motstå sina älskade hjorttryfflar, som han rotade fram medan han satt och väntade på att jag skulle slänga ut dummysarna. Den andra gången när han gjorde det, gick jag fram och "bannade" honom lite skarpare än vid första tillfället och då sa han ... - Jajajajaja .... lugna dig nu matte .... jag ska aaaaldrig göra om det .... jag skaaaaa sitta kvar ... jag loooovar .... Och han höll vad han lovade - för sen gick det hur bra som helst - han satt så duktigt kvar som han ju för det mesta brukar göra. Gjorde till och med en dubbelmarkering, som han löste hur lätt som helst ! Inte så långa (ca20m) kanske, men ändå !
Vidare körde vi stoppsignal, som första gången gick lite trevande ... men SEN ramlade polletten ner - AHA tänkte han ! Se där ja, nu var vi ytterligare ett steg vidare i stoppsignalsutvecklingen, kände jag glatt :-) Vi tränade oxå några dirigeringar (dock utan stoppsignal) vilka oxå gick utmärkt.
På tillbakavägen till bilen kändes det skönt att ”ordningen” var återställd, när det gäller avlämningarna … i alla fall för tillfället … för vem vet vad som händer när vi tränar skott nästa gång. Men man vet ju också hur det känns att åka bergochdalbana …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar