När jag idag, vid 12 snåret, åkte hem från jobbet för att hämta Özet, stod termometern på –6 grader. Perfekt tänkte jag och efter en stund såg jag även att solen började bryta igenom molntäcket. När vi kom fram till Titti, i Floda, stod termometern på –10 och solen sken från en allt blåare himmel. Härligt, även om det var kallt.
Titti höll på att träna med Astrid ? eller Lovis ?, medan jag släppte ut ett glatt och nyfiket ÖZ. Jag hade fullt sjå att få kontakt med honom, vilket skulle visa sig att jag även fick i fortsättningen. Måste tillägga att det KANSKE ? finns en förklaring till varför han var mer olydig än vanligt idag - har inte tränat över huvudtaget på snart en månad. Orsaken till träningsbristen är att Tommy, som har ett ”väderberoende” jobb, nu har ett arbetsuppehåll pga av kylan och snön och går därför hemma, medan jag då passar på att jobba in min hutlöst höga minusflex. Det går nämligen åt en hel del tid, till mina lunch(Özet)raster. Min arbetsplats ligger tyvärr, på andra sidan stan – mellan Slottsskogen och Botaniska trg – och har en resväg på ca ½ timme (mkt trafikljus e de) - en väg - om någon nu skulle vara intresserad – ha ha !
Hur som haver – det dröjde en stund innan jag fick ordning på Özets flängande – han skulle bara göra det, och det, och det …. han skulle bara kissa - han skulle bara kolla om han hittade den dummyn som han sett Astrid/Lovis? leta efter – han skulle bara kolla in Tittis bil, som ju doftade både vilt/fåglar och hundar – han skulle bara springa och kolla lite häääär borta … och även lite däääääär borta …
Om jag då skulle berätta lite om själva skotträningen.Vi började som vi gjorde sist, men vi skippade knallpulverpistolen och gick direkt på 6 mm kalibern. Började på lite längre avstånd för att avsluta 4:e skottet/apporteringen ganska nära, ca 15m kanske.
Sedan bytte vi till 9 mm kalibern och fortsatte på samma sätt som tidigare. Jag var lite orolig, om hur det skulle gå ! Förra veckan, då Titti hade sagt att hon trodde att vi nog skulle försöka oss på 9 mm idag, hade jag själv i efterhand funderat om det kanske skulle vara att forsera … tänk om det skulle bli bakslag ! ”Hemska” tanke ! Men jag litade på fröken och det gick jättebra. Det enda han gjorde, var att han vände sig om när han hörde ekot av skottet, bakom oss. Första gången fattade jag (vi) inte varför han vände sig om – förstod bara att han INTE blev rädd. Men sen, när han även vände sig efter andra skotten, hörde jag själv ekot av skottet.
Han knallade inte någon gång. Jag tyckte han satt med stor förväntan (något pip första gången) men ändå med ett lugn. Men därimot var det lite si och så med leveranserna – ibland hyfsat och ibland ville han göra en liten utflykt. Men DET tror jag inte ska vara några större problem att få ordning på igen …
Efter att jag tackat och önskat Titti God jul & Gott Nytt År och trevlig semester, åkte Özet & jag hemmåt och mina fötter började så sakteligen tina upp. NU (ca kl.23) i skrivande stund, kan jag säga att det regnar och är +2 grader … all snön är väl borta lagom till jul !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar