MYCKET HÄNDE ! ÅRSBERÄTTELSE 2011

Kan summera och konstatera att detta året har varit ett av de mest känslosvallande ”hundår” jag varit med om. Likt förra året har jag "slitit mitt hår" i frustration ... allt från hans maniska (hjort)tryffelätande till våra "misslyckanden" på tävling - tänker då främst på 0:orna i platsen i lydnaden, men även hans jonglerande/slappa grepp på WT-starterna. Men även om de önskvärda resultaten inte riktigt har velat infinna sig, så har vi nu iaf kommit igång med tävlandet. Och trots mitt slitna hår, så överväger ALLT det positiva - HAN ÄR MITT ALLT  ! 

Redan här kan jag nämna, att ni som inte orkar läsa allt mitt "svammel", kan redan nu scrolla ner till SAMMANFATTNINGEN ! 

För er andra ...

From the beginning … 

JANUARI

inleddes med kyla och relativt mycket snö och i "trettonhelgen" fick vi besök av Piff & Puff (Emelie & Stina), som deltog i freestylen på MY DOG. Även om båda utförde strålande prestationer, så var det ändå Stina & Raiko som gick därifrån som segrare - klassvinnare och fick utmärkelsen årets debutant. Därefter har vi ju kunnat följa deras framfart och kometkarriär inom freestyle - 5:a på SM och nu senast 5:a på årets (2012) My Dog. 

    

Redan i FEBRUARI  

hade man hunnit bli duktigt trött på att alltid behöva använda broddar och att behovet av broddar skulle hänga i till sen vår, anade man ju inte just då. Men började trots allt ändå se "ljuset i tunneln" när man äntligen hittade några snöfria gläntor för att kunna starta upp säsongens jaktapporteringsträningar. 

Ungefär i samma veva – mitten av febr. – startade den första (Titti & Regina) jaktkursen upp. Minns tydligt första tillfället, då mitt tålamod fick bekänna färg. Özet visade upp sig, från en av sina sämre sidor - även om jag visste att området var väldigt "laddat" med div. dofter, bl.a. från löptikar - så hade jag svårt att acceptera hans beteende (sniffande och blockerade hjärna) och var både besviken och arg, mest för jag kände/känner mig så maktlös.

Fick även ett "erbjudande" att delta på en  pröva-på-dag  i jaktapportering, för mina "gurus" Maria&Lena. Blev lite uppfräschning, men framför allt fick jag med mig många råd & tips, inför den stundande säsongen.

Annars minns jag nog februari - som en månad, med ständig längtan efter våren. Vi varvade apporteringsträning med promenader och som vanligt varvades dom samma, med både glädje och frustration ... som tex. på den promenad då den mjuka sega ”knäck” som han ibland har i sina söta öron, nu hade omvandlats till en stenhård massa, som just vid detta tillfället hade täppt till totalt. Han hade börjat tänja på avståndet från mig och sket blanka tusan i mig. Hur många gånger har man inte tänkt att det kan vara så upp och ner - så nöjd och stolt ena stunden - lika arg och besviken den andra. Även om de dåliga tillfällena förstås kompenseras av de höjdpunkter, då det mesta går som på räls ... så kände jag just vid detta ögonblicket för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt"

I slutet av februari hade Özet passerat sin 2-årsdag (21febr.) och fortfarande pågick spanandet efter våren, som nu började visa sina små välkomnande tecken lite varstans.

MARS

inleddes tyvärr av det tråkiga beskedet, att den ena hälften av grabbarna GULD - Marco - var borta.

Jaktkursen fortsätter, samtidigt som brukslydnaden med Partillegänget inleder, på en isig appellplan som inte var det mest ultimata underlaget förstås. Tanken med brukscirkeln var, dels att få nya trän.kompisar, men även som i ett led för att testa om brukssök skulle vara nåt för oss. Även tävlingslydnadskursen - del II - på Lerums BK, började under mars månad.

I slutet av mars var det dax för oss att åka på vår årliga skidresa till alperna. Vi - mest jag - hade ångest när vi lämnade Özet hos Irene Stjärnås utanför Sollebrunn. Men vad vi inte kunde ana var, att den som skulle få svårast ångest var Özet, som fick svår separationsångest skulle det visa sig. Veckan blev förövrigt inte helt enkel och "smärtfri", bla. åkte Özet på en rejäl omgång/tilltufsning av husets ålderman, när han (Öz.) hade "testat" honom en gång för mycket, efter upprepade gånger.

Ju närmare april månad vi kom, ju mer förrädiska blev isarna. Fick verklig skrämselhicka, blir fortfarande alldeles matt när jag tänker på vad som kunde ha hänt. Özet hade tagit sig ut på isen där han stod och sträckte sig ut mot en sten som låg blottlagd i sjön, där det nu var öppet vatten från strandkanten (sjöns "utlopp") ut mot där Özet stod.

APRIL

Foto : Hanna & Lasse Nilsson

inleddes med jaktinternat hos Hanna&Lasse (Kennel Blågul) på Hökagården, strax utanför Halmstad, med Maria & Lena som instruktörer. Hanna&Lasse, visade en gästfrihet som jag sällan skådat - servade oss med luncher, fika och husrum. Det jag särskilt minns, var att det blev "upp till bevis" hur det låg till med Özets skottberördhet, då det var flera övningar med skott – både dubbelmarkeringar och walk-up. 

En bit in i april, hade vi vår första träningslydnadstävling och då lärde jag känna Susanne, som jag senare fått som oerhört värdefull träningskompis, som är duktig och peppar en ibland, uppgiven Maggan.    

I mitten av månaden gjorde vi vår debut i sökskogen och var på helgkurs i brukssök, med Git Jering som instruktör. Denna helgen väckte mitt intresse för brukssöket och ganska snart efter blev vi inbjudna i en sökträningsgrupp och och med tiden tycks brukssöket ha blivit Özets absoluta favoritgren bland alla hundaktiviteter vi provat hittills.

På valborgsmässoafton gjorde vi tävlingsdebut på Partille BK i lydnad, även om vi ju faktiskt gjorde debut i uruselt väder i höstas, så kändes denna starten, som den ”riktiga” debuten. Visserligen med lite blandade känslor - för det var här det verkliga eländet började - resandet i platsliggandet. Men var ändå stolt över 10:an på helhetsintrycket.

I  MAJ

gjorde vi ännu en debut, men denna gång gällde det vår första träning med bruksökgänget - bl.a. med Lena - som f.ö. var den som bjöd i oss - och Özets bästis Elda som träningskompisar. Vi fick oss en trevlig och mycket lärorik dag.

Under maj månad fortsatte både träning och kurser och ibland körde det ihop sig, tex. då vi på förmiddagen var på brukssökkurs (Partille BK) och sedan åkte vidare till avslutningen på Tittis jaktkurs (vattenapportering). En avslutning som innehöll mkt vattenövningar. Inför sista övningen tyckte Özet – som trött och nöjd hade legat och vilat, med varmt gott täcke på sig – att : simturen tidigare hade varit FÖR lång, han var nu FÖR trött, vattnet hade nu blivit FÖR kallt, Tittis Astrid ? satt FÖR nära ….

Jaktkurserna avlöste varandra. Efter avslutad kurs för Titti & Regina, började jaktkursen för Lena & Maria, med sikte och focus på WT-start. På schemat stod bl.a. fortsatta övningar med både skott och vatten. Özet blev allt säkrare på skotten och jag började hoppas på en ev. WT-start så småningom. 

Vi fortsatte även träna vatten självständigt och "kämpade" med Özets ”äckelinställning” till både dyig botten, starrgräs och näckrosor. Från början, med väldigt gles vattenvegetation till senare på säsongen desto tätare ...

I JUNI

inledde vi månaden med avslutning på Lerums lydnadskurs och trots stort manfall genomförde vi som sig bör, en liten tävling i lightversion. Özet och jag skötte oss utmärkt och fick med beröm godkänt !

I början på juni gjorde vi vår debut på WT (working test) i Borås/Sexdrega. En start, ENBART för att se hur Özet skulle reagera på skotten. Det blev en dag med starka upplevelser för både för matte och hund. Från att vara på väg att packa ihop och åka hem pga av Özets våldsamma negativa reaktion, vid ”inskjutningen” innan start, beslutade jag mig för att trots allt, ge det en chans. På väg ner mot sjön och starten började han slappna av, för att efter en stund ha slappnat av helt, med påföljd att vi genomförde vårt första WT. Årets 1:a bragd !

Ännu en kurs avslutades. Maria & Lenas jaktkurs avslutades, men skulle fortsätta till hösten, då med inriktning på jaktprov.

Ett par dgr efter premiären på WT’t, gjorde vi vår andra start i lydnad – på Kallebäck, GBG Avdelningens BK. Den enda av våra 6 off. starter som Özet har legat genom HELA platsen, visserligen varken still eller tyst, men ändå. Nära skjuter igen hare, sa jag efter 1 poäng från uppflytt.

En vecka efter WT-debuten startade vi på nästa WT, som gick i Säve (Säve skjutbana). En tävling som satte djupa fåror i minnet på mig, men inte just från tävlingen, utan från BOMBARDEMANGET - det var det värsta jag varit med om- som skedde EFTER tävlingen, då några sura gubbar började sitt lerduveskytte ett 10-tal meter ifrån prisutdelningen, vilket gjorde att jag i det läget trodde allt arbete med Özets skottberördhet skulle ha gjorts förgäves. Men icke - han fixade det - sicken kille !

Samtidigt som lydnads-och jaktträningar pågick, började Lerum BK’s årliga sommarkurs/träning och för oss blev det denna sommaren, enbart focus på agility – var iof bara med 4 ggr - under mera "ordnade former" än vid min "egenträning. Avancerade efter första tillfället, från nybörjargruppen till fortsättn.gruppen och efter att jag hade lyckats med konststycket att göra en jättevurpa, hade även skovalet avancerats till mina avdankade gamla golfskor (softspikes).

Vissa dagar känner man liksom ... "GÔTT MOS" ... och en underbart härlig lunchpromenad i juni var just en sån dag. Första lunchpromenaden i shorts och linne och vattenapportering skulle ske. Vi vandrade iväg till Åkersjön, för att se hur mycket näckrosorna hade hunnit spridas sen sist.

JULI

inleddes med vårt tredje besök på Säbyholms naturbruksgymn., där årets kennel/klanträff gick av stapeln. Som vanligt ett otroligt trevligt och lärorikt arrangemang, med gemensamma måltider, lekar (klankampen) och kurser.

Vi hade på lördagen, bl.a. tillsammans med kullsyskonen Zamba och Lykke valt kursblocket "Jaktlydnad och Stadga" på förmiddagen, med instr. Boel Persson. Kände att jag och även Tommy - som fick agera kastare - tog stor lärdom av hennes ideér, råd och tips.
Eftermiddagen tillbringade vi – samma gäng – med  instr. Titti Eriksson, som tyvärr inte fick till det mest optimala upplägget, på temat ”Signaler”.

Efter att på söndagsförmiddagen kört ett pass agility bl.a. tillsammans med kullbroder Älvis, under ledning av Titti Karlström, avslutade vi vistelen med familjefotografering.

Mamma Enya - Älvis - Yuni - Lykke - Zamba - Özet - Ximma - Pappa Twist

I mitten av juli var Özet&jag tillsammans med Kia&Razzel, på vårt nu mera traditionella Styrsöbesök hos Lotta och även i år lyckades vi tajma in rätt väder. Det blev en dag med sol, bad, promenad, fika, tjôta, mera promenad, grillning, mera tjôta och hemfärd framåt kvällskvisten. 

I slutet av juli startade vi på vår tredje/fjärde lydnadstävling - Semestersabotören – en tävling (I-elit) i dagarna 2 på Kungsbacka BK. Även på dessa två starter reste sig tyvärr Özet, av olika orsaker. Medan efter den ena dagens resultat och känsla var botten, kändes det efter den andra dagen strålande. ”Bottendagens” helhet lät : okoncentrerad och svårt med kontakt, medan den ”strålande dagen” lät : lovande samspel …

Vi fortsatte vår vattenträning och vid ett av tillfällena i slutet av juli, stod jag på sankmark - ca 15m från vattenbrynet - kastade ut dummyn i ett hav av näckrosor - dummyn landande direkt, utan varken "studs" eller plask - såg att det skvätte lite mörkt "dyvatten" ! Ojdå, tänkte jag - HUR dyigt är det där då ? Vågar jag verkligen skicka Özet - tänk om han går ner sig ... men efter lite övervägande så skickade jag honom och döm av min förvåning ... han plumsade i och forserade både dy och näckrosor. Kunde glatt konstatera att ett YNKLIGT ÖZ HADE BLIVIT ETT MODIGT ÖZ

I AUGUSTI

fick vi oss ytterligare en härlig dag i vår underbara skärgård – denna gång Brännö – när vi skulle bekanta oss med kusin Lasse & Elisabeths ”nyförvärv”, den ljuvliga lilla beagletiken Tess. En bekantskap som gav mersmak, vilket betyder att dom kommer att få smaka på varandra ännu mera, när vovvarna ska få ”byta” hem, under våra respektive alpresor.

I mitten av månaden åkte vi till Sälen – Lindvallen – för att delta i årets Tollarspecial. Efter vårt eget äventyr - Working Test (nkl) var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi tittade på flera duktiga ekipage. Förhållandena var riktigt besvärliga – särskilt i en av rutorna – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat.

Höjdpunkterna var att se kullbroder Älvis ta 1:a pris i nkl och se pappa Twist in action, som också fick utmärkelserna årets tollarmästare, årets jaktprovsmeriterade på B-prov, årets tollingjaktprovsmeriterade.

Resten av vistelsen bestod av umgänge, vandringar uppe på fjället.

Sista dagen, innan regnet kom och vi var klara i utställningsringen – delar av kritiken : maskulin (hurra), ngt kohasig (nämen) var vi på väg ner till Sunne och Fryken, för ytterligare några dagars semester innan hemfärd.

I slutet av augusti började vi Lena & Marias, jaktkurs del II – nu med inriktn. för ev. jaktprovsstart. En kort men intensiv kurs, som avslutades redan första veckan i september. Påverkad av L & M’s kurs, började vi så smått med VILTTRÄNING, även om jag önskar det skett oftare. Även nu på hösten avlöste jaktkurserna varandra, likt dom hade gjort i våras. Precis när L & M’s kurs var över, tog Titti & Reginas kurs vid.

SEPTEMBER

Ibland hade/har Özet mer ÖZ i kroppen än i knoppen, ibland blev det namnbyte till Tollarbos ”snusmumrik” med Twist, ibland var han nära blocket. 

När jag tex. vid nåt tillfälle hade uttryckt …

– Hörru Özet ... om du visste hur nära Blocket du var idag !
… fick jag genast flera erbjudanden om omhändertagande ...

– Hur mycket betalar du för att jag skall ta honom ?

– Jag kan ta honom !

När jag nån dag efter, var lycklig och nöjd efter ett lydnadspass, lät det …

– Vem snackade om Blocket ? Özet går inte att köpa för pengar och inte för nåt annat heller för den delen ! 

En annan dag, efter en dag på jaktkurs, lät det …   

– Här kommer min drömprins ! 

… fick snabbt en replik …

–  Så låter det nu ja !

OKTOBER

inleddes med att vi äntligen fick till vårt MH (mentaltest hund). Med tanke på hur jag våndades förra hösten pga Özets då nyuppkomna skotträdsla/berördhet och därför avstod från det kullgemensamma MH’t förra hösten, kändes det nu som Årets 2:a bragd ! Och inte blev det sämre av att beskrivar'n tyckte Özet var en av de bättre tollarna han stött på.

Så här ser det ut för det mesta ....

Höstens sista WT – vårt 4:e – gick i Stättared och jag kände genast att ”HUNDAR MED SLARVIGT GREPP, GÖRE SIG ICKE BESVÄR PÅ DETTA WT't" och därmed rasade också poängen drastiskt. Men what a heck ... ”bara” att jobba vidare på gossens grepp.

NOVEMBER

Jag minns att jag denna månad gick som i ett töcken, pga att jag var förkyld, HELA månaden, med en hiskelig hosta som gjorde att jag åkte på en kraftig blödning i ryggen - "rev" upp mitt gamla ryggonda. Så pga av förkylningar i omgångar, ryggont och div. andra orsaker, blev det inte nåt bruksök på två hela månader.

Men jaktapportering kräver ju ingen ansträngning - iaf inte från min sida - och därför kunde jag - iof  trött, hostande och något omtöcknad, åka till Kållered - Hembygdsgården Långåker - för att delta på höstens jaktkursavslutning, som var iform av en lättare variant av jaktprov, för vår del med dummys. Özet visade sig från sin - om inte bästa sida - så iaf från en av sina bättre sidor.

Direkt efter kursavslutningen var vi vid två tillfällen i Ljungslätt, på öppna träningar. Måste säga att det var kul upplägg vid bägge (mark. o stoppsign./dirig.) träffarna och övningarna innebar att ribban hade höjts och att Özets var väldigt motiverad och hade en himla fart vid leveranserna.

I slutet av månaden var det dax för Partille BK's klubbmästerskap i lydnad. Det mesta gick bra och vi hamnade på en 3:je plats med 177 poäng, vilket jag var mkt nöjd med. Allt jag önskade var ju att Özet skulle ligga kvar igenom hela platsliggandet, vilket han ju oxå gjorde ! 

DECEMBER

"Haka i" träning ....

Efter KM't var vi taggade till tusen - både Özet & jag - och fortsatte lydnadsträningen. Jag anmälde oss till två inomhus - ridhus - tävlingar i min iver .... men ....

.... HERE WE GO AGAIN ... vid den första av de två inomhustävl. sket det sig igen. Citat från bloggen : Jaha … då har man varit ute och jagat ett första pris … igen … utan att lyckas … igen … pga av det där j_vla platsliggandet ! Tänk om den där förbannade platsen kunde funka nån gång ! Hur frustrerande är inte det, när de flesta andra momenten går strålande …

I mitten av december var vi åter tillbaka i sökskogen och efter långt uppehåll, trodde jag nog att Özet skulle vara lite ringrostig, men det gick riktigt bra. Provade att köra utan dykupper, vilket väl gick sådär - några skick gick utmärkt, medan andra gick desto sämre. Alltså - inte bara jaktapporteringens GREPP som behöver " hjärntvätt", utan även dykupperna ! Har också börjat testa dolda legor - "tält, lådor och bergsskreva" - vilket har gått hyfsat, beroende på vad. Naturliga "element" (bergsskreva) = inga problem, medan de där gömslena med "dörr", var man ju tvungen att undersöka runt lite.

Under hela hösten och även december, hade det hade regnat oerhört mycket - var eviga dag känns det som - med ett fåtal dagars undantag. Förstod nog aldrig hur mycket jag hade längtat efter solen, förrän den dagen då den sken under en underbar lunchpromenad.

Julafton passerade, med sedvanligt firande och efter annandagens lydnadstävling hade jag fått uppleva tidernas KÄNSLODIPP. Jag som trodde att det hade ”lossnat” i samband med klubbmästerskapet, då Özet visat sig från en av sina bättre sidor ! MEN, som om det inte räckte med den sedvanliga 0:an i platsliggandet, så skojade han till det med ett par riktiga glädjerace, när tillfälle gavs ! Att man i det läget fick höra att man har världens charmigaste hund, var just då en klen tröst. Även om jag såsmåningom fick lite distans, så gick luften därefter ur mig fullständigt ...

Efter att ha slickat såren efter årets sista tävling, firade vi nyår och kunde iaf konstatera att det är underbart med en hund som inte låter sig påverkas av fyrverkerierna och ännu en gång ... HAN ÄR MITT ALLT  ! 

SAMMANFATTING

• lydnadskurs - del II, kl.I/appell - Lerums BK - Britt, Susanne och Sandra
• lydnadsträningar - började så smått på framf.gående, rutan + och haka i, pga våra upprepade 0:or i platsliggandet.
• lydnadstävlingar - 6 starter, inkl. inoff. KM (Partille, Kungsbackax2, Partille (KM), Alingsås, Kungsbacka)
• spårträningar - 7 st ( 2 st med leksaker, 3 med enbart godisskålslut, 2 med träpinnar)
• brukssökkurs - Git Jering - helg (fre.-sön.), där både intresse och en bra grund las
• brukssökkurs - Partille BK - två helger - som iof blev mer som träning än kurs - dock i trevligt sällskap - hade min "egen" teori som jag körde efter, eftersom jag själv hade fått en bra grund - på Gits kurs - att utgå ifrån, vilken jag trodde och fortfarande tror på.
• sökträningar - söndagar - dykupper - fler och fler skick - tränar (tränar fortf.) separata framslag
• jaktkurs - forts. Titti och Regina - vt + ht
• jaktkurs - forts. Lena och Maria - vt + ht - med focus på start på Working Test (i våras) och Jaktprov (i höstas) - inget jaktprov för vår del !
• jaktinternat i Halmstad - Lena och Maria (lör.-sön.) - glädjande nog en hel del träning med skott, vilket var till stor nytta vid vår första WT-start i våras.
• jaktträningar med instr. - Titti&Regina - 2 st s.k. öppna jaktträn. , vilka var de bästa trän. hittills, med ökade utmaningar !
•  jaktträningar både med trän.gruppen och på egen hand - focus på det slappa greppet - vattenapp. med focus på lev. utan skakn. och få Özet tryggare vid igångar och kringvegetation - började så smått med vilt (and) på sensom./hösten. 
• Working Test - 4 starter - kunde med omåttlig glädje se att träningen med Özets skottberördhet gett resultat
• agility - sommarkurs  på Lerums bk - 4 tillfällen (för vår del) - instr. Nina - kombinationer och handling
• MH = mentaltest hund