Özet har en längre tid - sen sent i höstas - haft besvär av vad som började med svullna öronsnibbar och små "knölar" på nosryggen, i samband med detta fann vi oxå ett litet sår (stick av nåt slag ?) som hade svårt att läka. Jag satte detta i samband och trodde att det kanske kunde vara en allergisk reaktion. Tiden gick och såret läkte, men svullnaderna på öronen o nosryggen kom och gick.
Efter ytterligare en tid började han rata sin mat och fick i samma veva lite krångel med magen (ibland diarre) som gjorde att vi på rekommendationer bytte till färskfoder. Han fullkomligt ÄLSKAR sin nya mat, men eftersom nu diarrerna blev ännu värre tillsatte vi Stomax ifall han hade bakterier i tarmen. Även om magen har blivit allt bättre, har svullnaderna på både öron och nosrygg inte gett med sig.
Igår (sönd.) på vår sökträning, var han rejält svullen i öronsnibbarna på morgonen och så även när vi stegande in i sökrutan inför första skicket. När jag sen efter sökpasset skulle låta våra trän.vänner klämma och känna lite på honom, hade svullnaden lagt sig som så många gånger förr efter en stunds ansträngning ... och det är ju i dom stunderna som man tänker : vad bra, nu vänder det !
Märkväl, han har under hela den här tiden varit (ÄR - iaf än så länge) lika pigg och glad som vanligt ... verkar alltså frisk förövrigt !
Det var därför det kom som en chock, när vi idag, efter blodprov vid vårt 2:a veterinärbesök (1:a besöket visade han för stunden inga symtom på svullnader och dom lyssnade då därför "bara" på hjärtat, som lät utmärkt) konstaterades förhöjda värden av bl.a. njurar och lymfa och för vidare utredning väntar vi nu på ultraljud på Blå Stjärnan. Tillsvidare blev vi avrådda att låta Özet gå “för fullt” och därmed avhålla oss från bl.a. sökträningen tills vi vet mera ... vi får "nöja" oss med lydnadsträn. jaktapp. och skogspromenader ... det går väl an ... men vår oro är obeskrivlig !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar