VATTEN & TJOMP

Kvällen var igentligen tänkt att ägna åt kompisarna - en trevlig stund med mat och tjôta - men eftersom jag starkt kände att en förkylning var i antågande, med halsont, huvudvärk och allmän hängighet, så stod jag över och blev hemma istället.

Men hunden måste ju ut och vad passar då bättre att göra när man själv är krasslig än att vattenträna och att Özet dessutom var SUPERDUKTIG gjorde inte saken sämre :-) Vi tränade i vass och svåra i - och uppgångar vid Härlanda tjärn.

 När vi båda nöjda glada började vårt återtåg till bilen och gick längst tjärnens otroligt blöta sankmarker, skulle vi gå över första spången … sviiiisch …. jag halkade och gleeeed saaaakta men säkert av spången …. ner med ena benet – HELA benet, ända upp till låret/ljumsken - i det skitiga vattnet. Det var riktigt läskigt faktiskt … det kändes som det var bottenlöst ! Minns nu i ett svagt ögonblick att det ju var i denna viken,  jag tjompade även förra hösten ...

När jag väl hade kravlat mig upp och kommit på fötter igen, konstaterade jag att det var ”tur” att jag hade mörkblå jeans – för med jackan kring midjan, kunde jag gå obehindrat utan att känna allas blickar på mig - ingen jag mötte tycktes lägga märke till mitt blöta ben …

Väl hemma hade jag fullt sjå att få av mig gummistöveln, som satt som berget … det hade liksom blivit vakuum. Jag bände och bände … hade vår stentrappa till hjälp … och till slut sa det SLURP och vakuumet lossnade. Trodde ett tag att jag skulle behöva klippa av mig stöveln !