SÖKLÄGER i stättared

Sitter här och smaskar på Mollys nektarin (som nu smakar så bra) medan jag summerar helgens sökläger …

Efter morgonens fika och presentation av instruktörer och deltagare, delade vi in oss i grupper – den ena gruppen bestod av en redan "sammansvetsad" trän.grupp, som hade gått för Bosse Gustavsson (fr.Varbergs BK) förra hösten och oss andra tog Tommy Gråfalk (fr. Marks BK) hand om och till sin hjälp hade han även sin sambo Helena Hansson. Gruppen bestod av ett gäng småhundar – inte brukraser precis – vad sägs om Shih Tzu (tror jag), korsn. typ ngt större naken hund, korsn. typ söt mellanlånghårig "filmhund", dvärgpincher, men också de mera lämpade raserna, labbe, springer och tollare Özet - ALLA helt nybörjare … förutom Özet & jag då ! Måste säga att jag höjde något på ögonbrynen, åt deltagandet av raden småjyckar … men det skulle visa sig vara rätt kul att se hur dom utvecklades, även om en och annan hade svårt att forcera blåbärsriset första dagen – andra dagen gick i relativt öppen bokskog.

Lördag förmiddag 
I ett lite råkallt väder - dock utan regn och vindstilla - i en natur bestående av - blandskog med blåbärsris som bottenveg., kombinerat med bokskog i andra delar, vallade vi rutan och fick oss en genomgång, vad det hela gick ut på. Som sagt, BARA nybörjare var det ... minns alldeles tydligt hur svårt det var att smälta allt - alla begrepp m.m.

När det blev Özet & min tur, var jag något skeptisk och förvirrad, när vi stod där startklara, med tanke på att jag under dryga året har tränat enl. "dykupp-metoden". Eftersom jag NU skulle skicka Özet enl. dessa instruktörers inlärn.- och trän.metod = "vindmetoden", så undrade jag hur jag nu - utan walkisar (som jag är van vid) - skulle veta när Özet markerat och hur jag därmed skulle kunna underlätta för ett bra framslag ... Reagerade oxå att de två första snittslarna inte var satta omlott/med förskjutn. - utan i samma linje. Hhummm ... då måste man ju gå tillbaka efter framslaget ... Nog för att det oxå blev lite snurrigt då "figgarna" inte lagt sig där dom skulle och därmed riktade jag ju Özet fel ... men han "kämpade" på med STOR glädje och iver (man är väl retriever, är ju välkänt uttryck) och hittade sina figgar trots allt. Även påvisen blev lite virriga och jag fick mig till livs, att det var dax att börja med kopplade påvis. Bl.a. för att det inte ska bli en överraskning när han helt plötsligt har mig hängande där bak i kopplet. Sagt och gjort - på på eftermidagens pass var det kopplade påvis som gällde.

Lördag eftermiddag 
Mätt och pösig efter god lunch, skulle vi nu ta oss an ännu ett pass - tyvärr samma ruta - Stättared är helt klart, inte den bästa sökterrängen /miljön ... vilket ju Lena oxå mkt riktigt påpekat. Men hur som helst, nu hade det lagts ut fyra figgar och vi körde på, utan att jag visste var dom låg. Det gick hur bra som helst. Fick visserligen kalla tillbaka vid två tillfällen, då han bröt ut från linjen. Han lyssnade kanonbra och kom tillbaka snabbt och lätt för ett nytt skick. Inför det första påviset, fick jag frågan om jag ville hjälpa Özet med ett "tjo", jag svarade nej nej ! Jag tänkte - herregud - han brukar ju inte ha några som helst problem med påvisen ... och mycket riktigt det hade han inte heller ! Men nyttigt var det, att se hur han reagerade med mig i släptåg ... för reagerade gjorde han - han stannade förvånat helt av, när han kände att det tog emot ... men fortsatte utan problem, när han förstod att allt var i sin ordning. Tommy intruktör forts. att "peta" i påviset - tyckte att jag skulle lugna ner mig och ge Özet en chans att "landa" innan jag skickade iväg honom.

Kväll/natt 
Efter en god middag och trevligt hundtjôta på kvällen drog sig alla till kojs, för en god natts sömn. Men just att SOVA, var sannerligen inte det lättaste skulle det visa sig. Vi var tre som delade rum - jag sov överst i en av våningsängarna. När jag i timmar hade legat och lyssnat på ett snarkade, som jag aldrig hade hört maken till från sängen tvärs över, raffsade jag åt mig täcke, kudde och Özet och släpade oss ner till undervåningen, för att där ta hörnsoffan i besittning. Jag hörde en DJUP suck och Özet skönk in i djup sömn, medan jag snurrade runt ytterligare nån timme innan jag lyckades somna. Vid 06-tiden (sovit i ca2-3tim.) släpade vi oss upp till rummet igen och när jag öppnade dörren möttes jag av synen av en tom underslaf - madrass borta. OK - hon gav tydligen oxå upp tänkte jag och klättrade upp i överslafen, medan Özet la sig bakom sitt kompostgaller i hörnan av rummet. Efter ytterligare en ½-timma började huset vakna och "snarkfia" var helt oförstående till sitt snarkande ... har jag aaaaaaaaaaaaaldrig gjort tidigare ... har aaaaaaaaaaaaadrig nån påpekat tidigare !

Söndag förmiddag 
Efter frukost, tog vi oss ut till en ny ruta i ett lätt duggregn - fortfarande vindstilla - som senare upphörde - denna gången i öppen bokskog, med några omkullvälta träd - något sluttande terräng, på ena sidan och med lite mossbeklädda berg/stenar på andra sidan.

Innan jag gick iväg för att hämta Özet hade vi kommit överens om att köra ungefär som igår – alltså fyra figgar utlagda. När han efter första skicket, kom tillbaka tom … undrade jag förstås varför - om jag verkligen riktat in rätt, eller om Özet helt enkelt missat figgen … - Strunt i det nu och skicka på nästa ! - OK, svarade jag ngt tveksam och skickade ut Özet, som åter kom in tom, MEN hade åter gjort ett strålande bra framslag … och NU förstod jag att Özet just gjort sina två första TOMSLAG. Inför nästa skick, hörde jag Tommy viska NU kommer första figgen … Sammanlagt – minns inte i vilken ordning … gjorde han nio slag och av dom FEM tomslag. Och han gjorde det med den äran … så himla duktig ! När vi sedan pratade igenom, menade Tommy att han tyckte sig ha sett att Özet blev alltmer taggad av tomslagen i förväntan på vad han skulle hitta på nästa slag …

Jag var så glad och stolt över Özet … ja, riktigt upprymd !

Söndag eftermiddag 
Åter mätt och belåten efter den goda lunchen fortsätter vi med eftermiddagens pass, men nu med kortare tid per ekipage, för att var och en skulle hinna med att få en personlig sammanfattning av helgen innan avslutningsfikat.
Özet gjorde tre slag, varav ett tomt. Inför sista skicket uppkom en liten meningsskiljaktighet då han i början på skicket, stannade vid en vattensamling vid en jättestor rotvälta för att ... inte dricka vatten ... utan att sniffa ... trött och mosig i huvudet måhända ! När han inte kom efter första inkallningen, blev jag instruerad att gå till honom och sätta honom, för att sen kalla in - sagt och gjort ! Skickade på nytt, med gott resultat - han sprang rakt ut och fann slutfiggen som låg uppe i en bergsskreva med kamouflagenät över sig – vilket användes för andra gången förövrigt. Özet visade inga som helst tecken på obehag - dock inte så förvånade, eftersom han aldrig tidigare visat nåt obehag - men man vet ju aldrig, med nytt folk mm.

Ord på vägen ...
- kör alltid kopplade påvis, lugna ner och rikta in aningen
- kör så tävlingsmässigt som möjligt
- det är hög tid att börja med tomslagen NU 
- kör olika upplägg - tex. två tomslag, två figgar osv - eller ett tomslag, en figge, två tomslag osv
- börja med fastrulle när tomslagen "sitter" och är säkra – ska kunna gå ut i motvind 
- avbryt "utbrytn." från linjen vid skicket omedelbart 
- ta alltid med figgarna in efter påvisen - lägg aldrig ut en figge "bakom ryggen" 
- backa aldrig när man väl har tagit bort dykupperna - om det inte uppstår nåt problem 
- sträva efter att ALLTID enbart behöva EN inkallning .... efter EN inkalln. "tillrättavisa"