Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)
Måste först bara säga, att denna bloggportalen (bloggproffs.se) tydligen verkar krångla och strula en hel del. Flera gånger har den varit helt oåtkomlig och nu den senaste gången, har det senaste inlägget, om andra kursdagen på tävl.lydn. helt försvunnit. Så om någon av en ren händelse skulle ha skrivit nån liten kommentar … “välkommen åter”/skriv gärna igen !
Så här kommer inlägget på nytt - om än något justerat - för jag minns inte riktigt vad jag skrev sist.
tisdag 16febr.
5 min. för tidiga, började vi, Özet&jag, gå uppför trappan till träningslokalen, men hejdads av ett fasligt skällande av Gits 2 hundar (Groenendael). Men snart hade hon kallat på dom och “stuvat” in dom i rummet intill och Özet&jag kunde inta våra platser i lokalen. Jag hade med en filt som Özet, hör och häpna, låg på hela tiden tills Git kom och berättade att det idag minsann, skulle bli PRIVATLEKTION. VA ? Jaha - OK - inte mig imot J Dom andra kursdelt. hade div. olika själ för sin frånvaro - som tex. sportlov, sjukdom och nån skulle till tandläkarn!
Jag hade valt ut två moment som skulle manglas. Först ut var INGÅNGAR och vi började med att visa hur vi hade tränat. Fanns förstås ett och annat att korrigera. För det första stod jag aningen för långt ifrån Özet, skulle stå mycket närmare honom. Fick flera tips om hur jag skulle förändra rörelsen på min “belöningshand”, för att sättandet skulle bli rakt, eftersom jag gjorde en liten “lov” åt sidan i handrörelsen, vilket resulterade i ett liiite snett sittade. Han tryckte in baken lite in mot mig. Men efter en stund började vi få ordning på sättandet. Hem och träna.
Nästa moment var STÄLLANDE och vi fick åter förstås visa hur vår träning gick till. Njaaee, inte det mest ultimata sättet kanske, tyckte Git ! Även om det förstås finns flera olika sett, så föreslår/tycker jag att du gör så här. Hon visade själv med Özet för att jag inte riktigt fattade först. Hon backade UTAN att säga någonting och så fort Özet gjorde en tendens till att stanna till, slängde hon godis framåt/förbi till honom. Özet fattade jättefort och sen när jag själv gjorde det övningen funkade det jättebra. Vidare förklarade hon hur jag sen skulle öka svårigheten och gå vidare till att så småningom ha honom i fotposition.
Innan vi fortsatte med momentet apportering gjorde vi en pause och pratade hund i allmänhet. Fick bl.a. tips om vikten av att ha en hund som kan koppla av i diverse situationer, som om jag inte redan visste det …. men HUR gör man ? Git tyckte att vi skulle försöka få Özet att varva ner och kräva att han skulle ligga lugnt och stilla brevid mig, just i denna stund. UTAN godis. Han satt i det läget (som vid så många andra tillfällen) i sträckt koppel så lååååångt ifrån mig som möjligt. Suck - det här kommer aldrig gå !!! Men till verket och jag sa till honom att lägga sig …. sisådär en 8 ggr…. men till slut la han sig och blev liggande lugnt och stilla J
Man måste vara ENVETEN och ÄR man det, så lyckas man, menade Git. Ja ja, vi får väl se ….
Efter det skulle vi avsluta kvällen med APPORTERING. Fick frågan hur apporteringen funkade ? Jodå, det går väl sådär, svarade jag lite trevande. Vi fick visa i vanlig ordning och fick mig till livs att Özet & jag gjorde “lite tvärtom”, till skillnad mot hur det skulle gå till. Det var (är) nämligen jag som krusade Özet, när igentligen ska vara tvärt om. - Här e´den matte - ta den då … snälla snälla ta den … Tipsade om att forsätta med “bytesövningar” liknande den på jaktkursen.
Avslutningsvis lärde Git mig ett jättebra “stresshanteringsgrepp” som jag kan praktisera när Özet flippar ur, för att få honom att varva ner. Git visade på Özet och greppade honom med ena armen runt hans kropp - handen på bröstkorgen och den andra armen/handen mot frambröstet/bringan - tryckte honom lätt mot sig själv och var helt lugn och helt tyst (inga nej el. likn.) Han försökte slingra sig ur greppet, men efter en stund hördes en djup suck och Git sa att hon kände hans hjärta slå lugnare. Och efter ytterligare en stund la han hela sin tyngd mot henne och var helt avslappnad.
Vid det här laget hade vi hållit på i ca 1 ½ timme och kände oss väldigt nöjda och fullmatade med diverse “tips & trix” och vi började vår hemfärd och väl hemma slog jag mig ner i soffan och överöste Tommy med stor berättarlusta kvällens alla intryck. Men fick bara ett hyjssande till svar …. Ojdå …. tänkte inte på det …. det pågick visst ett OS.
Privatundervisning kräver låååångt blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar