JAKTKURS GÅNG 2

Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

Så har det varit jaktkurs - Sön. 28febr. - igen, gång 2.
I ett mycket råkallt väder började vi med lite “försnack”, med bl.a. genomgång av dagens upplägg. Jag satte Özet vänligt men bestämt, på filten mellan mina ben och där satt han, hör och häpna HELA tiden tyst och lugnt. Undrade DÅ om det var en engångsföreteelse, men det visade sig att han även vid fikapausen lite senare, låg/satt på samma lugna sätt.
I första övningen gick vi i serpentiner/zick-zack mellan varandra - först med koppel, sen utan. Första varvet MED koppel gick helt OK. Men andra varvet UTAN koppel gick sämre. Özet, som varken brydde sig om snörbollen eller godiset, smet i väg nästan med än gång och “avancerade” snabbt till alla ryggsäckarna ett stycke därifrån. Titti kom “galopperande” för att rädda sin “viltväska”, samtidigt som jag fick upp min burk med godis (köttbullar o korv), vilket gjorde susen, för DÅ lyckades jag få med mig honom. Och med burken i “högsta hugg” fortsatte vi serpentingåendet där vi slutade (började!!!) och det gick så bra, som om vi aldrig gjort annat. Tyckte mig höra ett litet “sus” från våra kurskamrater. Tänk vad med en liten burk man kan göra !
Sedan blev det STADGEövningar. Vi alla stod i en ring medan instruktörerna kastade dummys kors och tvärs framför hundarna. Sedan fick vi förare var sin dummy, som vi alla (inte på en gång) kastade in i mitten. Till slut låg alla dummys i en “hög” i mitten. Därefter gick var och en av oss och hämtade var sin dummy, medan hundarna satt kvar. ALLA hundarna var jätteduktiga - alla satt kvar. Sedan gjorde vi om det, men nu skulle vi hämta den dummyn som låg längst bort, vilket gick lika bra som första gången.
Efter stadgan, gjorde vi INKALLNING (jaktinkalln.) med visselpipa. Alla ekipage stod på rad och inkallningen skedde utmed det uppställda “ledet”. Inkallningarna gick bra, även om några var ivriga och “tjuvade”. Dock ej Özet, som skötte sig utmärkt.
Nästa övningar skedde i två uppdelade grupper - varav den ena gruppen provade närsök (Titti) och den andra gruppens hundar skulle leta efter “nergrävd” (Regina) dummy i snön.
Vi började i Reginas grupp först. Regina gömde/tryckte ner en dummy (vit) i snön - sen slängde hon en dummy som Özet kollade in (markerade). Jag&Özet vände oss om undertiden Renate tog upp den slängda dummyn. Sen återgick vi till utgångsläget och jag skickade iväg honom. Första gången råkade Özet trampa på dummyn så han tryckte ner den ännu mer, men han cirkulerade HELA tiden runt där den låg. Han hittade den tillslut och fick gräva lite för att få fram den. Alla fick göra övningen 3 ggr. Den sista gjorde vi med lite längre avstånd.
Sen bytte grupperna - vår grupp över till “Tittis sida”. Titti förklarade idén/vitsen med NÄRSÖKsignalen (korta pulserande). Sedan gjorde vi några övningar. Duttade med dummyn i snön - tryckte sen ner den efter några dutt - fortsatte med handen några ggr efter att dummyn hade tryckts ner. Skickade Özet, som hittade den och gjorde en finfin överlämning. Upprepade övningen, med samma resultat. Jag var riktigt nöjd med honom, han skötte sig så bra i bägge övningarna.
Efter fikapausen, körde vi igång med en jaktfotsövning, vilken jag missuppfattade först. Det blev mer “förbudsträning” i början för vår del, men efter ett tag när jag släppte mitt focus från Özet, fattade även jag vad det hela igentligen gick ut på. Gick jaktfot längst en sträcka med konor, där det även fanns utplacerade skålar med godis, som skulle agera focus framåt och belöning.
Efter en stund fick vi som avslutning känna på fågel - denna gången bl.a. en and. Medan en del hundar försiktigt nosade på anden - nosade Özet bara nån sekund, innan han tog ett “grabbatag” om anden, så Titti fick hindra honom att perforera den.
Sedan blev det att vänta “tålmodigt” på vår tur, vilket inte var det mest självklara för mister Öz. Men efter “lång” väntan (allt är relativt) var det äntligen vår tur. Titti och jag kom överrens att hon skulle agera “surkärring” ifall Özet skulle slita för mkt i anden och jag skulle vara den roliga och locka och uppmuntra. Satte på linan, satte honom brevid mig, skickade ut honom. Han greppade anden, började “bita och ha sig” - “surkärringen” agerade och Özet blev så paff att släppte anden - jag “peppade” honom att han skulle ta den igen och lyckades därefter med lite om och men, locka in honom till mig. Även om det kanske inte var så “stiligt”, så kom han ju trots allt in med anden.
Och med anden färskt i minnet, var det slut för idag - tack för idag !
Zzzzzz … köttbullar … zzzzz … and … zzzzz … blodpudding … zzzz …
BILD