Jag hade ännu en gång funderat på vilka moment som skulle vara lämligast att ta upp just i kväll - var vi just för tillfället stod i vår träning. Jag tyckte att vi var mitt i samtliga moment och tränade på efter bästa förmåga, med hjälp av alla tips vi fått vid de tidigare kurstillfällena. Men jag hade ju nu tänkt att det var dax att nu börja lägga på ett kommando på STÄLLANDET. Hade provat vid nåt tillfälle, men var så osäker på timingen. NÄR skulle jag lägga in kommandot ? PRECIS/EXAKT när han stannat - eller vad ? För HUR skulle han annars fatta att han helt plötsligt skulle stanna på mitt kommando STÅ ?
Visade först för Git, den "ljudlösa" backaövningen som vi kört sen sist. Jag backar - Özet stannar - jag fortsätter bakåt samtidigt som jag slänger en godis över huvudet på honom. Den körde jag två gånger för att sen visa samma men denna gången med kommando. Jag backar - precis när Özet stannar - kommenderar jag STÅ ....... och ?????????? - undrar jag !
- Hummm ! Först och främst får du absolut inte blanda den "ljudlösa" övningen med "kommando"-övningen. Då blir han ju bara förvirrad !
- Mmmm ... jag fattar ... men jag skulle bara "värma upp honom" ... skrattar jag !
- Ja, men nu lämnar du den ljudlösa backaövningen bakom er och kör BARA med kommandot STÅ hedanefter !
- OK !
- Du får INTE vänta in tills han stannar själv - utan du kommenderar INNAN han stannar - kör så får vi se !
- VA ? Kommer han fatta detta då ?
- Tjôta ... kör nu så får vi se !
- Oj ! Han stannade !
- En gång till ....
- Smock ... så stod han bara där ... ännu en gång ! Jag fattade ingenting ... men det gjorde ju ingenting, för det gjorde ju mitt lille ÖZ.
Sen upprepade jag detta några gånger och han utförde ställande på samma utmärkta sätt.
Men SEN gick det sämre ... det är tusan så ”svårt” med FÖREMÅLSSAMARBETET !
Jag hade alltså apportering (föremålssamarbete) som andra moment. Det började med at jag lånade 3 olika föremål, en träapport, ett plastben och en gummiring, som jag la ut framför Özet. I handen hade jag belöning i form av BLODPUDDING. Men vadå ? När man tycker plastbenet är mycket roligare än dom där torkade små fjôsiga bitarna, då struntar man ju självklart i blodpuddingen och leker med plastbenet istället.
- Jaha, då gör vi så här – eftersom han tycks uppskatta lek mer än godis, så testar vi att belöna med din/er leksak istället.
- OK, sa jag och tog fram snörbollen. Jag skickade ut honom för att ta en av leksakerna framför honom, men då började han leka med den oxå – så det slutade med att jag fick locka på honom för att få in honom till mig.
- Nä, du ska inte locka och be honom, det är han som ska tycka det du har är så mycket mer attraktivt än det han själv har. Nu gör vi så här istället – byt leksakerna ! Låt honom hämta sin egen leksak och belöna med den lånade gummiringen istället.
Sagt och gjort ! Han hämtade sin snörboll och skuttade direkt tillbaka till mig, som då gav honom en liten busstund och hade dragkamp med gummiringen som belöning.
- Där ser du ! Du måste tänka på att han måste värdera det du har högre, än det han själv har.
Sammanfattningsvis sa Git att grunden till ALL APPORTERING är ett bra och fungerande FÖREMÅLSSAMARBETE.
"Plocka-övningen" betyder att hunden SJÄLV ska tänka, att överlämningen är själva ”biljetten".
BE inte, TRUGA inte, LOCKA inte … försök få hunden att truga dig till att ta föremålet istället.
Om än lite frustrerad över vårt icke fungerande föremålssamarbete, nja, kanske var jag lite orättvis mot oss där, IMELLANÅT så fungerar det riktigt bra …. MEN suck ! imellanåt kommer man ju inte långt med !!!
Men som sagt, om än lite frustrerad, så åkte vi hem med många tankar cirkulerande i huvudet.
Det är tröttande att gå i skolan ... favoritställning i repris ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar