Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)
Tis. 30 april
Jag var sen från jobbet och inte nog med det, det var enorma köer på vägen hem. Med andan i halsen “fiskade” jag upp Özet, samtidigt som jag bytte jacka och öste ner nygjord (av Tommy) ungsbakad blodpudding i en påse och en banan till mig själv, för att kasta mig ut på motorvägen i högsta speed till kvällens näst sista lydnadskurs.
Några minuter försenad lämnade jag en JÄTTELEDSEN och högljutt protesterade Özet i en av träburarna. Inte det mest optimala att efter allt flängande, lämna honom så där. Tyckte riktigt synd om honom.
Väl inne i hallen hade första ekipaget (Agneta&Filippa) redan börjat. Och efter ytterligare ett ekipage (…… ?&Tindra) var det vår tur. När jag hämtade Özet, darrade han som ett asplöv och “hyperventilerade”, men blev förstås överlycklig när jag kom. Snutten !
Vi “studsade” in i hallen. Özet flåsandes, stressad och “övertänd” efter burvistelsen. Men överraskande snabbt varvade han ner för att focusera på mig inför vår första genomgång.
INGÅNGAR. Jag berättade hur jag uppfattade vår pågående träning, nämligen att det går bra så länge godiset finns i handen. Men när jag försöker utesluta godiset i handen så blir sättande snett.
- Hhummm, jag får se hur du gör, sa Git !
- Visst, så här gör vi !
- OK, men belöna INTE när han hoppar/klänger mot dig samtidigt som han vänder, även om han sen sätter sig bra. Gör om !
- Nähä, Jaha !
- Sådärja, det var bättre ! Gör om ! Men du - tjoa och tjimma INTE efter att du har gett “det gör vi om”-kommandot, för då blir ju signalen att han får beröm för det felaktiga beteendet, att det blir roligare att göra fel än att göra rätt.
- Aha, jag fattar ! Kom nu så kör vi Özet !
- Nu blev det jättebra ! Men gör om ett par gånger, för att se att det inte var en engångsföreteelse.
- OK, “perfekt” ! Gör nu utan godiset i handen.
- Visst ! Ja, kolla så det blev - han satte sig ju jättesnett, sa jag frustrerat !!!
- Aha ! Det ser jag ju direkt, vad som felas !
- ???
- Jo, hur enkelt som helst. Du gör ju inte samma handrörelse - du svänger ut med handen lite, därav det snea sättandet !
- VA ? Gör jag ?
- Mmmmm ! Gör om ! Gör precis på samma sätt som om du hade godiset i handen ! Viktigt att han känner igen sig vid upprepningarna !
- Ja ja, kom nu så kör vi igen, Özet !
- Ja, där ser du - så enkelt var det !
- !!!!!!!!!!!!!!! Ja, tydligen ! Skratt !
Och vi upprepade ytterligare några gånger, med samma goda resultat och nöjde oss med det.
Jag satte Özet i buren igen. Stackars liten, han blev så ledsen och näst intill “förtvivlad”, ville inte alls gå in i buren, men var dock lite tystare (gnyende) när jag lämnade honom och gick. Men, åhhh vad det skar i hjärtat.
Sedan tittade jag på de andra, tills det åter var Özets & min tur. Jag gick och hämtade honom en liten stund innan, för jag ville att han skulle få en chans att lugna ner sig och även ta ut honom för en liten kissepause.
När vi sen stod utanför burarna och väntade, innan det blev vår tur, så AVLADE jag ett löfte till Özet - nämligen, att jag ALDRIG mer ska låta honom sitta i dom där träburarna.
ALDRIG mer Özet, jag lovar ……..
LIGGANDE. Jag berättade även här hur jag uppfattade hur vår träning gick. Att liggandet gick utmärkt. Han lägger/slänger sig snabbt ner när jag står FRAMFÖR honom, men när jag placerar mig vid sidan av honom, tappar han tempot, lägger sig aningen långsammare. Varför, undrade jag förstås ?
- OK, låt oss se !
– Visst ! och jag visade.
– Ja, det var ju alldeles utmärkt. Från Özets sida, iallafall ! HAN gjorde vad han skulle, MEN vad gjorde DU ?
– Ja, vad gjorde jag ? Inte vet jag !
– Jo, du ryckte till med kroppen samtidigt som du kommenderade !
– Ojdå !!!!
– Mmm … gör nu om det och TÄNK nu på att stå HELT stilla.
– Ska försöka !
– Njae, nu ryckte du INTE med kroppen, MEN därimot gjorde du en liiiten knyck med huvudet.
– VA ? Gjorde jag ?
– Gör om det en gång till !
– Whops ! Hhumm ! Özet satt nu kvar utan att göra en antydan till liggande.
- Ja, där ser du ! Som jag misstänkte, han lägger sig mer på din huvudknyckning än på kommandot ! Det är säkert därför han lägger sig långsammare när du har stått vid sidan av honom. Därifrån ser han helt enkelt inte ditt huvudknyck lika tydligt.
- Aha - jag förstår !
- Bra ! Nu gör vi så här - du ställer dig på knä framför Özet, för att komma närmare honom och på så vis göra det lättare för honom att förstå. KONCENTRERA dig nu på att var HELT stilla. Och OM han inte lägger sig på kommandot - gör då en liten huvudknyck MEN säg INGET då !
- Japp ! Vi upprepade detta två gånger och sen fattade han galoppen !
- JÄTTEBRAAAA ! Du ska vara glad, att du har en så snabbtänkt och läraktig hund. Men ha nu inte för bråttom, gör om övningarna många gånger innan ni avancerar. Nu nöjer vi oss med detta, nu när det gick som bäst.
Sen gick jag ut och lät Özet ta plats i bilen, där han slappnade av så skönt. Det var riktigt gôtt att se ! Jag återgick till dom andra, och lyssnade till de andras momentsgenomgångar och Gits “råd&tips”.
Återigen åkte jag hem nöjd och med stor tillförsikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar