“KNALL”APPORTERING

Inäg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

På lördag (23jan.) morgon tog vi det lilla lugna. Vaknade till en underbar morgon, med klarblå himmel och ett par minusgrader bara, till skillnad mot sista tidens kyla. Åt frukost i TV-soffan, läste GP samtidigt som vi tittade på TV. Härligt med slappa mornar tycker matte. Nä, nu har vi slappat färdigt, tyckte matte och helt plötsligt satt vi i bilen. Det bar iväg till Härkeshult, där vi varit vid ett tillfälle förut. När vi kört av vid Jonsered, så körde vi … och körde … och körde … matte tyckte det verkade vara väääääldigt lång väg, började tro att hon hade kört fel (hon har ju “lätt” för att göra det har vi ju erfarenhet av - ha ha). Men mest “skraj” var hon nog för den långa branta backen, som vi passerade, vilken var isbelagd. Hon tänkte - fastnar vi här, så blir vi ju stående och långt att vandra till “civilisationen” är det. Men vad har hon att oroa sig för ? Vår nya (i höstas) bil går ju som tåget, den tuggar ju sig fram i alla väglag vad det verkar.
Åhhh, där är ju p-platsen Özet - nu är vi äntligen framme. När matte öppnade bakluckan för mig, hörde vi … pang … pang … pang !!! Jaha, tänkte matte - är det nån jakt på gång måntro ? Jaja, nu är vi här och inte f…. n åker jag härifrån nu när vi ÄNTLIGEN kommit fram. Nej, det är nog bara nån form av skjutövning. Så var det med det och vi började vår vandring. Skjutandet fortsatte under, ja, säkert en ½ timme iallafall. Jamen vilken bra “skottträning” det blev tyckte matte. Visst märkte jag att det small en del - man är väl inte döv !!!
Mitt i smällandet och knallandet ville matte testa om min apporteringslust skulle påverkas av skjutandet. Matte kallade in mig och jag satte mig i “position” - kastade dummyn - jag spanade in och sprang ut på kommandot - greppade och sprang in för leverans. Alltså - helt opåverkad av skjutandet
BILD
Senare när skjutandet hade upphört, ville hon testa hur/m jag skulle klara en “dubbelmarkering” - måste ju “våga” testa tänkte hon. Funkar det inte så får man väl backa i träningen ! Kom Özet - ja ja jag kommer - sitt - OK - jag hade full koll när dummysarna kastades - matte komenderade - jag rusade ut - YES där var den - jag greppade den och sprang direkt till …. ååhhåå där var ju den ANDRA dummyn ! Här gäller det att vara effektiv - “två dummys i ett nafs” tänkte jag !!!! Men det var liiite svårt att greppa bägge och under tiden jag höll på och kämpade med att försöka trycka in bägge dummysarna i gapet, så ropade matte på mig och då tänkte jag - ok ok, jag kommer - får väl nöja mig med en ynka då.
Ajdå - det där gick ju inte så bra tänkte matte. Hhummm ! Måste vara ÄNNU tidigare med att locka på/in honom … sagt och gjort - på det igen.
Jag sitter brevid matte igen - dummysarna kastas - matte kommenderade - jag rusar ut - greppar - åsså hör jag matte “vråla” - jaaaa braaaa kooooom … aha tänkte jag - NU fattar jag - jag tar alltså den andra sen - ok - here I come matte - ÅH nu var du duktig Özet - ny kommendering och jag rusar ut mot den 2:a dummyn - greppar den och rusar tillbaka in till matte för avlämning.
Sen gjorde vi ett par ytterligare “dubbelmarkeringar” som jag fixade galant om jag får säga det själv. Men jag var nog liiiite trött, för jag hade inte samma tempo som vid dom första gångerna.