JAKTKURS GÅNG 5

Idag var det tråkigt nog avslutning på jaktkursen, men roligt var därimot att vi skulle få ”känna på” en light variant av Working-Test, med bara 3 stationer, inte så ”bara” för oss, vill jag bara nämna. Först ut för vår del var närsöket(som jag nog inte riktigt hade klart för mig att det var :-/ vet inte riktigt vad jag trodde jag höll på med = kortslutning - ha ha) På en markerad plats mötte vi ”tävlingsled./domaren” – goddag, goddag ! Sen gick jaktfot till en ytterligare angiven punkt, vilket väl var helt OK – även om jag fick säga till honom några gånger. Där fick jag veta var dummyn (en liten) låg ungefär. Vi fick välja mellan 3 olika avstånd. Jag valde mellanavståndet och gjorde därifrån ett utskick. Özet rusade rätt ut – MEN inte i den riktningen jag pekade minsann ! Trots att jag verkligen väntade ut honom, så han skulle fokusera och INTE kolla på Renee, rusade han ut och gjorde en liten egen tripp. När han ”yrat” omkring en liten stund, kallade jag in honom och gjorde ett nytt utskick …. för att åter kalla in honom, för ännu ett skick, som han då till slut hittade och kom in till mig med.
Våra väntande kurskamrater påstod att dom såg på mitt påklistrade leende hur det gått – ha ha !

Sen blev det rutan med markeringen. Där vi/jag hälsade på Jana - goddag, goddag ! Jana kastade dummyn (stor) den tog mark och rullade ner för lutningen en bit. Precis när den stannat skickade jag ut honom och han rusade ut och spikade markeringen direkt och sprang med god fart tillbaka till mig. Men precis vid vägkanten, ca 2-3 meter från mig stannade han, släppte dummyn ett litet ögonblick, för att sen ta upp den igen efter att jag nej’at och ”manat” på honom. Fick förklaringen av Jana, till varför han hade släppt dummyn. Det var en löptik som tidigare hade kissat just där. Det var nämligen, ytterligare en hundkurs som pågick i omgivningarna.

Efter lite väntan var det dags för 3:e rutan - linjetaget. Där var 3 st olika svårighetsgrader att välja på. Jag valde den svåraste, som jag inte tyckte verkade vara så svår. Han är ju så dukig när vi tränar i vår ensamhet. Men ack, vad jag bedrog mig. Visserligen sprang han rätt ut i linjen, men avvek sen till dummyn som låg till höger i vindriktningen. Det var ju himla duktigt Özet ! Tack tack ! Ut … igen – rätt ut i linjen igen – men hittar man inte så får man väl hitta på nåt själv – och han sprang och plockade upp den andra dummyn. På det igen ! Titti instruerade mig att jag skulle låta Özet sitta kvar medan jag gick några steg åt riktingen där dummyn låg, för att sen återvända till Özet för att skicka ut honom. Han sprang ut, men började ”vela” så smått, men när Titti hjälpte honom, genom att närma sig platsen, hittade han till slut dummyn.
Mitt lille ÖZ

Som avslutning körde vi en kul stafett, som gick ut på att vi var två lag som skulle förflytta oss fram och tillbaka med lösa hundar längst en sträcka. Vi skulle vända vid en utsatt kona och gå tillbaka och ”släppa” iväg nästa ekipage. Kruxet var bara att vid konan, kastades det en dummy som störning.
Ojdå … jag drabbades visst av nån form av micro-nap … vad sa hon ?
- Ursäkta – vad sa du ? Kan du upprepa vad du sa … jag stod visst och nickade till lite !
Vi gick ut som sista ekipage. Det gick utmärkt tills vi kom till konan och där dummyn kastades framför honom. Där befann sig nämligen, Maya (en lab.) som fortfarande (fr. sitt race) höll på fjanta runt med en dummy som hon inte ville överlämna till husse och självklart ville Özet gärna vara med och fjanta. Men då kom matte och sa till att ”här ska inte fjantas” …. ”Özet stanna” – OK, jag sätter väl mig då - VA ? Vad hände Özet du löd ! DUKIG kille ! Kom så fortsätter vi …. och med en springande jaktfot ”stormade” vi över mållinjen … med jublande lagkamrater (kanske något överdrivet) !

Sen blev det prisutdelning och eftersnack under tiden vi njöt av ett underbart väder och vårt fika.
Tack och hej
- leverpastej !