BADKRUKAN

Inför dagens promenad hade jag en del tankar i huvudet, efter gårdagens föredrag om Vargens språk & hundens dialekter – med Tess Erngren http://www.gooddog.no/ Det var väldigt roligt och intressant att höra hennes erfarenheter från socialiseringsprojektet (varg och björn) på Polar Zoo http://www.polarzoo.no/ i nord Norge, där hon deltar. Även om mycket var ”gammal skåpmat”, så är det alltid något nytt man snappar upp och man får en och annan aha-upplevelse.
Dagens (lång)promenad gick vi i Delsjörterrängen, närmare bestämt Gretryggen och Västra Långvattnet.
När vi korsade milspåret, på väg upp till Getryggen, mötte vi en dam med 2 cocker + en valp/unghund? (svart liten kamphundstyp?) vilka hon lät springa fram till Özet ! Jag sa att Özet INTE fick hälsa – damen (surkärringen) tog då surt och föste undan sina och gick vidare.

Vi gick vidare upp till getryggen, där jag körde några jaktinkalln. Sen gjorde vi några markeringar, som gick hyfsat - han missade vid ett tillfälle. När vi sen kom ner till sjön, tänkte jag att jag skulle testa om han gick (inte simma) i vattnet, så jag ”la” jag i den lilla valpdummyn i vattnet. Özet verkade tycka att strandkanten var något för HÖG, vattnet var något för KALLT och något för DJUPT oxå ! Och medan Özet gnyende och krafsade med tassen i vattnet och inte ”vågade” gå i, så flöt dummyn så sakteligen längre och längre ut. Fan – tänkte jag, det här kanske inte var så himla käckt . Och innan jag hann få av mig kängor och strumpor, hade dummyn flutit ännu längre ut. Men hur som helst - jag plumsade i det iskalla vattnet och försökte, vinglande på en stenig botten, med de längsta orangotangarmar, nå den utan att ramla. Men nej, jag KUNDE inte nå den. Jaja, får väl ge upp den då !

Så istället körde ännu några markeringar, som gick strålande. När vi var färdiga, blickade jag ut i vattnet och såg då att dummyn höll på att guppa/flyta bort mot andra sidan av den lilla viken. Mmmm – tänkte jag ... skulle kanske passa på att köra lite passivitetsträning medan dummyn flyter i land. Sagt och gjort, kopplade upp Özet vid ett träd, trampade själv omkring och utforskade området kring honom. Dummyn närmade sig, jag tog en pinne och lyckades fiska upp den lille rackarn. Özet blev aningen upphetsad av mitt fiskande, men lugnade sig när jag fiskat färdigt. Sen mös vi en stund, innan vi gick vidare.

När vi var på väg hemåt och korsade milspåret igen, kom ännu en idiot som tog för givet att det var ok för hundarna att hälsa. Hur SVÅRT kan det vara att fatta ? Hundägaren kom springande (motionerade), med en LÖS pinscher, bakom mig och Özet. Jag ”klev” utanför motionsspåret och satte Özet, för att låta dom passera. Vad hände ? Jo, den lösa hunden rusade förstås rakt fram till Özet, som (förstås) blev överlycklig. Samma visa som vid början av promenaden - han FÅR INTE hälsa, var ”snäll” och ta din hund ! VA ? Får dom inte hälsa ??? Nä, JAG VILL INTE ATT HAN SKA HÄLSA PÅ KRETI OCH PLETI … suck ! RESPEKT !
Bara för att det syns så tydligt att Özet är en glad skit och vill hälsa – SOM HAN ALLTID VILL – så tycks folk tro att även JAG tycker det är OK ! Jag inbillar mig att vi aldrig kommer få nån ordning på honom, om han tror att det är ok att hälsa på alla som kommer i hans väg. Och man undrar ju hur folk tänker … när dom utan vidare låter sina hund/ar rusa fram till en främmande KOPPLAD hund ? Dom kan ju inte veta ! Undrar hur dom hade gjort om det varit nån större ras, typ Rottweiler eller likn.