HOPP OCH FÖRTVIVLAN

Inläg från förra bogen /ozet.bloggproffs.se)

Idag (mån.25jan.) tog vi en promenad vid Partille BK - där mattes gamla ridklubb också håller till. Där känner matte till skogens alla “skrymslen”, eftersom det har blivit en och annan ridtur i de trakterna under hennes ungdom.
Matte var så “laddad” med att praktisera vad hon hade lärt sig av Kia, på promenaden går och med full övertygelse startade vi vår vandring på en av de gamla ridstigarna. Det dröjde inte länge förrän jag vädrade och började spatsera, väldigt målmedvetet, ut i den djupa snön - och efter ett NEJ från matte - som jag inte brydde mig nämnvärt om - så kom hon “ångande” - inte som nån spänstig gasell pricis !!! utan mer som en flåsande ???? och försökte få fatt i mig. Hon hade ju helt klart uppenbara bekymmer i den djupa snön. MEN jag “skuttade” bara undan, ha - ta mig om du kan - du kan inte ta mig - ha ! Men vad nu då ? Ojdå - vilket kroppsspråk hon har kärringen och till råga på allt verkar hon ju tvärarg - bäst att “krypa till korset”. Jag gjorde mig så liten som möjligt. Aajj - nyp mig inte i kinden så - lugna ner dig nu lite matte - jag sitter ju här.
Sitt kvar - duktig Özet - också gick hon iväg en bit - vände sig om - KOM - yes, here I come - braa … duktig kille - så ska det gå till - varså god - yes, äntligen får jag springa iväg igen och vi gick vidare.
BILD
Men herregud vad mycket goa dofter det var här idag - jag vädrade och började lomma iväg igen och samma procedur upprepade sig - mattes rytande NEJ - och snart kom hon flåsande efter mig igen … vad göra ? Jag skuttade åter undan - matte blev förbannad igen - vilket resulterade i att jag blev undergiven och “kröp till korset” igen. Matte, kan du förstå att det inte är inte så kul att komma till dig, när du ser ut “åskmolnets lillasyster” … men sen gjorde vi om inkallningsövningen, som avslutades med bus och dragkamp som belöning och genast (tillfälligt ????) hade jag glömt mattes ilska.
Men nu hade matte fått lite “griller” i huvudet och blivit lite (mycket) bekymrad för mitt “undergivna/kuvade” beteende. ÄR DETTA VERKLIGEN SÅ LYCKAT ????? TÄNK OM JAG “FÖRSTÖR” hans POSITIVITET OCH GLÄDJE !!!! Det var många tankar som gick runt i huvudet och hon var riktigt deppig och bekymrad. Och om ni är intresserade av vad JAG tror - så tycker jag förstås att matte är klart mysigare när hon är GLAD OCH LEKER DRAGKAMP med mig, än när hon gormar och skäller på mig. Får väl se hur bra hon lyckas övertyga mig framöver …..
Hur som helst så fortsatte vi vår promenad och jag uppförde mig bättre och bättre. Vid det här laget var matte helt genomsvett och slut efter alla “språngmarscher” och tjoande och dragkamper. Kan säga att på hemvägen, fanns det en hel del GOD hästskit att försöka hindra mig från att glufsa i mig. Matte “slet som ett djur” med mig - men det gjorde jag ju också - jag slet ju för att få MIN vilja igenom.
BILD
Sammanfattningsvis tyckte matte att jag var helt “galen” idag - sprang och vädrade hela tiden och gjorde “utbrytningsförsök” nästan hela tiden. Alltså att jag var “HELKNÄPP” i motsats till hur jag betedde mig i helgen. Men kontentan var ändå - att kanske var “Kias modell” - tips från coachen - rätt metod ändå ?
När vi kom hem - om ni orkar läsa mer - så kan jag berätta att matte fann resterna av det jag lyckades pilla bort ifrån - observera - väggen i TV-rummet. Ja, så här var det - på förmiddagen när jag sovit färdigt - började jag, liggandes (tror matte iallafall) i soffan, fundera på vad jag skulle roa mig med, tills matte kom hem. Jag kollade runt lite med blicken - och DÄR på väggen spanade jag in ett liten grej. Där mellan några tavlor, var det nåt som såg intressant ut. Det här måste jag undersöka närmare tänkte jag. Jaha och HUR ska jag få tag på den däringa grejen då - hhumm - om jag ställer mig på bakbenen i soffan och med frambenen på soffans ryggstöd och sträääääcker på mig så nåååår jag den nog - JAJAMENSAN - om jag drar i mojängen med tänderna samtidigt som jag river lite med tassarna så lossnar den nog. SIDÄRJA - där fick jag den …. ha ha … ner på golvet och börja knaprandet. Och när matte sen kom hem vid lunchtid, så fann hon resterna - dom som jag inte tuggat i mig - vilka hon inte riktigt förstod varifrån de kommit. Mitt gosedjur Mickelräv (inte “sambon” katten Mickel - ha ha) hade jag lyckats sprätta upp magen på - ville ju bara kolla vad han hade ätit !!! och matte trodde att det kanske var nån del av “pipmekanism” i räven jag fått loss, så hon gjorde inte så stor “affär” av det. Men sen när vi - som sagt kom hem från promenaden och hon förstod att det var ljusknappen (dimmern) jag pillat loss, så blev hon lite “stirrig” - såg ju att minst halva ljusknappen fattades och resterna var RIKTIGT VASSA. Ringde Louise (som tyvärr inte var anträffbar) för att be om “stöttning” och råd. Men hon hade ju hört om sparrisens goda egenskaper och ilade ner till affären och handlade sparris som hon sen “tryckte” i mig. VA ? Vad är detta för goa nymodigheter ? Mmmm riktigt gott ! Men jag gillar ju det mesta, som jag antar att ni förstår.
Matte lyssnade senare av tel.svararen där Louise hade lämnat ett lugnande meddelande. Och jag måste ju säga att det var väl inget att hetsa upp sig över - jag med min “stålmage” !