4:E KURSDAGEN I TÄVLINGSLYDNAD

Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

Med Salem Al Fakir och Keep on walking, på högsta volym var vi, Özet’s miniteam, åter på väg till Alfa hundcentrum och tävlingslydnadskursen, nu för 4:e gången. Var på strålade humör och väldigt förväntansfull. Var lite “överraskad” över mig själv. Tänk att jag kunde vara så “cool”, trots att vi inte hunnit träna särskilt mycket alls de senaste veckorna. Efter ett grunnande hit och dit på vilka moment jag skulle “ta upp”, kom jag till slut fram till att det nog skulle passa bra att Git tog sig en “titt” på “FOT” och “POSITION” - momenten.
Anade att vi denna gången bara skulle hinna med ett moment, eftersom vi skulle byta startordningen denna gången, då det var några (2 st) som inte hann med båda sina moment vid förra kurstillfället. Beslöt därför att vi skulle börja med “FOT”-kommandot.
Efter ankomsten och efter att vi hade hejat på varandra gick vi in mot “mellanhallen”, men satte först hundarna i burarna. Özet hann med att lyfta på benet mot väggen bakom min rygg, medan jag öppnade burdörren. Svårt att var hundpojk bland så mycket dofter. Så det var bara att hämta trasor och vatten&”piss off” och börja torka.
Väl inne i hallen blev det den startordningen som vi kom överens om förra gången, så jag hämtade in Özet som tredje hund. Jag höll mig till den “ursprungliga” planen och körde FOT/(ögon)KONTAKT. Berättade att jag hade låtit mig påverkas lite av Agnetas “svårighet” sen sist, nämligen att få med sig Filippa, som ju satt “fastnaglad” kvar i startposition, när Agneta började röra sig framåt. Jag sa att jag var “rädd att Özet oxå skulle “fastna” i sittandet, när det var dax för oss att avancera från startpositionen, till att börja förflyttandet framåt. Men skulle inte alls bekymra mig för det. Skulle INTE låta mig påverkas av andras “bekymmer”.
- Kommer inte bli några såna problem med Özet - tro mig, sa Git (hoppas hon har rätt)
- Nej, nu kör vi - nu vill jag titta hur det funkar med ögonkontaken, fortsatte hon.
- Visst - ska bli. Sagt och gjort och det fungerade hur bra som helst.
- Det där var ju JÄTTEBRA. ALLA gångerna
- Men han är ju så lätt störd - så fort nåt händer runt honom, vänder han bort huvudet och kollar ett kort ögonblick, innan han åter tittar på mig (efter en liten “tillsägelse” från mig) , sa jag. Kom själv (just i det ögonblicket) på att jag har dröjt för länge, innan han fått belöningen (klart att han inte klarar störningen då).
- Aha ! Nej det är ju klart, det funkar ju inte, sa Git. - OK, då försöker vi med att lägga in en liten liten störning. Jag (Git) tar ett steg och du är snabb med belöningen, om han fortsätter att ha focus på dig. Om det funkar tar jag två steg osv.
- OK - jag förstår.
HERREGUD ! Det gick ju hur bra som helst ! Det slutade med att Git kunde gå över nästan HELA hallen utan att Özet tog bort blicken från mig. Åh, vad jag kände mig nöjd med lille ÖZ.
- OK ! Nu gör vi det svårare … jag kommer nu förflytta mig på samma sätt, men från andra hållet. Vi kör ett steg i taget, för att sen se om jag kan gå över nästan HELA hallen igen.
- JÄTTEBRA, men nu får vi nog pausa här …
Och jag gick nöjd och belåten till burarna, med Özet glatt svassande bredvid mig och återvände strax därpå in till de övriga i hallen igen och fick förstås ytterligare en massa nyttiga tips i vanlig ordning undertiden de andras moment gicks igenom. Det blev alltså bara ett moments genomgång för vår del denna gången.
Under hemfärden tänkte jag på snöfria torra ytor att kunna träna på.
HALLÅ VÅREN du får gärna sätta fart nu !