JAKTKURS GÅNG 4

Idag fick vi då äntligen åka till Ljungslätt, där vi inte kunnat vara tidigare av olika anledningar. Hur som helst, så kom vi till slut fram efter en liten tvekan om jag kanske hade kört för långt.

Medan vi värmde upp hundarna, slängde instruktörerna dummys lite varstans framför hundarna, precis som förra gången. Jag upptäckte REDAN då att Özet var FRUKTANSVÄRT okoncentrerad och bara nosade i backen HELA tiden. Han brydde sig varken om godis eller leksaken/snörbollen.
Dagens upplägg :
 Stadga
 Inkallning
 Walk up
 Linjetag
 Ut-tecken
 Dirigering - stoppsignal
 Stora söket
 Skott
Kan hända att jag blandar ihop vilken ordning vi gjorde de första övningarna

Vi började med att göra "följsamhetsövningen" som vi gjort de senaste gångerna. Alla ställde sig i ring och vi gick zick-zack mellan varandra, med lösa hundar. Özet smet i väg och snusade i backen som en besatt, jag blev frustrerad, "knöt nävarna och älgade" efter honom. Efter en liten "harang" i hans öra, gjorde vi ett nytt försök som gick hyfsat, tack vare ett "fasligt påhejande och uppmuntran" från mig själv.

Sen fortsatte vi med en "walk-up" med stadga. Vi gick på två led, det ena bakom det andra. När alla gjorde halt, fick en av förarna lämna sin hund för att ta upp en dummy som kastats. Özet gick åter igen med nosen TRYCKT mot backen. Jag "slet som ett djur" för att få kontakt med honom – han var helt OKONTAKTBAR ! Jag har aldrig sett honom sån här, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta …

Efter det, gjorde vi inkallningar utmed alla ekipage som stod uppställda på rad/i ett led. Först utan störning och sen med störning, då det kastades två dummys, en i början och en i slutet av inkallningen. På inkalln. utan störning startade Özet snabbt och sprang med full fart mot mig, men tvärtbröt när han hade ca ¼ del kvar av sträckan, för att springa omkr. och snusa i backen som en besatt. Jag kände mig i det läget som "åskmolnets lillasyster". Men när vi sen gjorde inkallningen med störningen, överraskade den lille parveln med att rusa HELA vägen in till mig :-)

När vi sen bröt upp för att förflytta oss en bit in på en "skogsväg", fick jag reda på att lilla fröken Smilla löpte. Då drog jag en lättnadens suck för att ha funnit orsaken till Özets beteende. Vet inte vem som var mest frustrerad jag eller Özet ? Säkert inte lätt att vara ung kille med hormonerna på topp ...

Efter fikat, stod det linjetag på schemat. Vi delades in i två grupper. Jag sa att jag vore tacksam om Smilla och Özet inte hamnade i samma grupp - ha ha ! Sagt och gjort, 3 st dummys las ut på rad, vilket gick helt OK. Özet hade inga större problem, utan hämtade den ena efter den andra. Gjorde om "läggningen" med längre avstånd. Kanske inte helt klockrent, men helt OK !

Sen fortsatte den ena gruppen med det stora söket, medan den andra gruppen körde ut-tecken, vilket jag själv precis hade börjat att träna på, för någon vecka sen. Vilket visade sig att Özet uppfattat galant. Därefter gick vi direkt vidare med en övning, där vi skulle börja utveckla stoppsignalen - lägga på dirigering efter stoppsignalen. Özet satt med en dummy på var sin sida om sig, jag stod brevid honom och blåste en stoppsignal och gick sen och ställde mig framför honom för att ge dirigeringstecken. Gick utmärkt. Var det så det gick till, Titti ? Eller blev detta, nån form av efterkonstruktion ? För jag måste säga, att jag var rätt "slut i knoppen" efter mina duster med Özet !

Sen bytte grupperna och vi körde det stora söket. Özet satt lugnt vid min sida och spanade in var dummysarna lades ut. Efter kommando från mig, sprang han rätt ut och började söka, för att relativt snart hitta den första dummyn. MEN tro inte att han plockade upp den !
- Där är den, men jag skiter i den, för jag vill sniffa vidare på backen och där är en till, men jag skiter i den oxå ...
Jag kallade in honom och upprepade mitt utskick och även Özet upprepade sitt beteende. Han scannade åter av hela området, utan det minsta intresse av att plocka upp några dummys. Kallade åter in honom och ställde upp mig ganska nära en av dummysarna, för att försöka få honom att bli mer "attraherad" och plocka upp den. Och se DET funkade ! Upprepade det ännu en gång med samma resultat. Efteråt förstod vi att Smilla hade ju gått där och tryckt ner sin lilla rumpa lite varstans ... åter en förklaring till Özets beteende ...
Men ack så frusterande att inte tänka på att Smilla borde gått ut SIST. Påpekade detta, inför nästa kurstillfälle. Särskilt som vi då skulle ha ett litet ”working test”.

Och till sist blev det skotträning. Vi satt vid vårat fika, för att det skulle bli så odramatiskt som möjligt. Titti gick ifrån en bit och sköt ett skott. Alla reagerade, någon skällde till, men ingen blev rädd, förutom lilla Zamba (ja Emelie, ännu en Zamba) som var rädd innan. Dom ville testa om hon skulle låta sig påverkas av dom andra hundarnas närvaro, men hon började skaka och blev okontaktbar, därför gick matte iväg med henne inför nästa skott. Därefter sköts det ytterligare en 3:e gång. Özet agerade "coola killen" ... gôtt !

Vill tillägga att vi idag också träffade Therese & Lykke (Özets kullsyster boende i Luleå) vilket förstås var väldigt trevligt