EN KAOTISK KURSSTART !

Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

Dagens (lör.6 feb.) jaktkursdag blev ett virrevarr utan dess like.
Det började med en lugn och härlig morgon, satt och samspråkade med maken och hade precis druckit upp kaffet och började tänka på var dagens promenad skulle gå, när telefonen ringde.
Någon i andra änden frågade :
 Var ÄR du någonstans ?
 VA ?
 Det är ju kurs IDAG !
 VA - IDAG - men jag trodde …. ?
 Nej, det är idag - kasta dig i bilen och kom !
 Yes, jag kommer så fort jag kan.
Sagt och gjort … “kastade” in Özet och mig själv i bilen, skyndade mig till kursplatsen. Och med andan i halsen började vi pulsa - pust, flämt, stön - i snön, på den visserligen upptrampade stigen, men som ändå var en rätt jobbig transportsträcka, särskilt som man jäktar och skyndar sig.
En ½ timme senare kom vi äntligen fram till en plogad stor yta, där de andra befann sig.Vi hälsade på Titti och Regina (hjälpinstr.) och alla de andra efter hand.
Efter en stadgeövning - för oss första övningen - där dummys kastades framför hundarna och som gick utmärkt, fortsatte vi med en inkalln. övning som gick desto sämre. Alla på linje - alla lämnade sina hundar - jag lämnade Özet bara en liten bit - men vad hjälpte det ? för när första inkalln. skedde, började det bli riktigt oroligt i “lägret” och Özet kunde inte längre hålla sig, utan tog sig en liten “svängom”. Efter ett konstaterande att det kanske var en lite VÄL svår övning, fick vi förare stå bredvid våra hundar, medan en och en kallade in respektive hund. Då gick det betydligt bättre.
Efter inkalln.övnngen blev det dags för lite apporteringövningar, vilka resulterade i rätt så blandade resultat. ALLA fick bakläxa att träna överlämningar, efter Tittis kommetar - är det INGEN som har tränat apportering i vinter eller ? ha ha !
Efter fika paus, så tränade var och en jaktfot, medan en hund (ekipage) i taget gjorde en apporteringsövn. där en dummyn gömdes i snön bakom en stor snövall. I jaktfoten skötte Özet sig utmärkt. Men sen när det var vår tur att leta efter den nergrävda dummy, så vad det värre. Inte att HITTA dummyn, utan att komma RAKA vägen in till mig. Özet passade på tillbakavägen in mot mig, på att göra ännu ett race - mitt bland alla ryggsäckar och däribland fanns även Tittis väska med vilt. Men som tur var, var inte väskan vidöppen - så han kom inte åt någon pippi. Phu !
Vi avslutade med apportering av fågel (duva) Özet (lina på) sprang ut och hämtade och överlämnade hyfsat bra han som tidigare racat som en besatt. Men när vi gjorde om det, kom en av de andra tollarna farande och störde Özet just som han hade greppat fågeln och var på väg in till mig. Jag lockade och kallade in och han var åter på väg in, när den lösa tollaren åter kom och härjade framför Özet. Inte “helt lyckat” precis
Sammanfattningsvis upplevde jag de två kurstimmarna, som ett enda stort “virrevarr”. Jag tyckte att Özet var väldigt “flängig” och mest sprang omkring. Han var väldigt ofokuserad och förmodligen hade jag säkert själv en stor del i det hela. Kanske hade den stressiga starten och ankomsten och även de två löptikarna en viss inverkan - vad vet jag !
Hur som helst kändes allt som en enda stor röra ….