VÅR PÅ RIKTIGT !

Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)

Måndag 25 mars
Satt på jobbet och hörde väderrapporten, då jag fick mig till livs att temperaturen höll på att stiga rejält. Att solen sken kunde jag ju själv konstatera när jag blickade ut genom fönstret. Vid lunchtid, när jag kom ut och gick till bilen för åka hem till Özet, möttes jag av en svag ljummen vind och inne i bilen såg jag att temperaturen redan nått 15 + , även om den sjönk något när jag närmade mig östra delarna av GBG.
Väl hemma, när Özet&jag haft vår hälsningsceremoni, kom Mickel ner för trappan och sprang raskt ut, hoppade över till soptunnan. Den är en av hans favoritplatser, där på det varma plastlocket älskar han att ligga. Tanken for genom skallen, om jag skulle ta svängen om mamma för att ta med henne på promenad i vårsolen, men den tanken slog jag bort, då jag kände att Özet skulle få sig en RIKTIGT GO vårpromenad i SKOGEN. På grusvägen mot Brudaremossen (skidbacke byggd på en gammal soptipp - alá Hammarbybacken i Sthlm), där tränade vi jaktfot, vilket gick hur bra som helst. - Jag har fattat “galoppen”, matte ! Du matte, slänger i väg den där bollen i snöret och vi börjar gå imot den och passerar den och därefter får jag ett “varsågod” och jag vänder och kastar mig över snörbollen. Nästa gång slänger du åter iväg den och men denna gången vänder vi helt om och går ifrån snörbollen, sen vänder vi igen och går imot den och därefter kommer “varsågod’et” igen. Också vidare ….
Sen gick vi vidare och medan matte slaskade (förlåt Titti för det “stulna uttrycket”, men det är ju så talande) omkring i snön, hade jag känt doften av det godaste jag vet, nämligen mänsklig skit. Medan matte helt ovetandes - men borde dock kanske ha anat - passade jag på att kliva ut på ett “hav av granris” ( * ) och hittade “min skatt”. Jag behöver väl knappast förklara närmare, men matte kom som vanligt ångande med sina “älgkliv”, med ett läte, långt ner från “avgrunden” …. jag blev liiiiiite “stressad” och tappade halva “skatten” under min flykt …. ja, inte tusan stannar man i såna lägen …. inte jag iallafall !!!
( * ) Vandalisering av granar har pågått under flera års tid i Delsjöområdet och sammanlagt har mer än tusen skadade träd upptäckts. Park och naturförvaltningen (där jag f.ö. arb.) avverkar succesivt de skadade granarna, därför att rötterna efter hand dör och träden blir instabila och riskerar att falla och kan bli en fara för allmänheten.
Färden gick vidare och matte fotade mig (fotograferade och inget annat - ha ha), då och då, försökte imellanåt få mig att ställa upp i min bästa pose … resultatet blev kanske inte det bästa med ändå.

BILDSERIE
Våra apporteringsövningar, som vi alltid brukar göra längst våra promenader, lät denna gången vänta på sig , vilket var lite förbryllande för min lilla tollarhjärna !!! Men därimot lät matte mig hämta snörbollen långt ute i snön vid upprepade tillfällen. Ibland kastade hon ut den, men i början placerade hon ut den och passade då på att “gôra” den i snön. Varje gång jag kom in till henne för att överlämna, tog hon i snöret mellan fingertopparna, som om hon trodde hon skulle bränna sig eller nåt och “ljudade” tyst (men jag hörde minsann) uschhhhh & blääää ! Nä Özet, JAG tycker inte det är lika mysigt med skit och skitdoft/lukt/odör som du, förstår du ! Va ? Inte ? Men nu har du nog “rensat” det värsta i käften, så nu ska jag bara försöka “tvätta” av bollen i snön, för att kunna lägga den i jackfickan. Sådärja, kom nu din lille skithund, så fortsätter vi. Absolut, here I come ! Åsså gick vi vidare.
Rätt som det var, sa matte förtjust - Åhh titta Özet, en citronfjäril ! Var var var var … VAD … är det för nåt ? Åhh, är det den DÄÄÄR lilla grejen som flyger DÄÄÄR borta … HÄÄÄR är den matte ! Åhh, vart tog den vägen ? Borta - bara så där ? Åhh det ÄR verkligen vår nu Özet ! Ja, jag kände verkligen att det var nåt speciellt med den här promenaden …