Inlägg från förra bloggen (ozet.bloggproffs.se)
Idag (ons.27jan.) var vi ute och gick vår lunchpromenad vid Kåsjön. När det var dax för dagens första apporteringsövning - så satt jag brevid matte ivanlig ordning - tittade mot dummyn som slängdes - hhuummm - det ÄR nåt som verkar “annorlunda” !!! - efter kommando så sprang jag ut mot … wweeeee … yes - hon hade tagit fram det tunga artilleriet - jag greppade - ojdå, där tappade jag den visst, den var ju riktigt stor och tung - på det igen och jag sprang in MOT matte - men schwwwwiiisch - så hade jag sprungit FÖRBI henne - och där stod hon med lång näsa - men sen vände jag och levererade stolt dummyn där hon vill ha den - i handen, som matte brukar “vila” på sitt eget lår. Men åhhh vad kul det var, med den där STORA dummyn, till skillnad mot dom tidigare små “fjösiga” dummysarna. MERA stora dummysar ! Jaja - det KOM mera ….
BILD
Nu skulle det tränas STADGA minsann, och det gick ju “jättebra” minsann !!!!!! Alltså … inte ALLS bra ! Matte som brukar vara så säker på att jag ska sitta kvar, blev något snopen och frustrerad, när jag nu inte alls klarade av tt sitta kvar. När matte hade kastat min - numera ”favodummy” - trodde jag ju att nu kommer kommandot - och visst det kom - men INTE att jag skulle LETA - utan matte sa - HÄR och menade igentligen att vi skulle gå “jaktfot” ett litet stycke - nä nä - glöm det matte - jag SKA HA den där dummyn - tjolahopp - easy come easy go - eller ?
Sen gjorde vi om det - alltså - matte kommenderade HÄR och ….. jag sprang ut till dummyn IGEN - “KNALLA” kallar ni det visst för ! Nä du lille Özet, nu får du skärpa dig - du som brukar vara “säkerheten” själv. Nu gör vi om det från början - Sitt - hon kastade dummyn - sitt kvar - och vad HÄNDER ? MATTE går SJÄLV och hämtar dummyn ! VA ? Hur kan hon ? Och som om det inte var nog med det - sen sa hon sitt igen - kastade dummyn - och kommendrade HÄR - och då tänkte jag - tjôta - jag gör väl som du säger då - och då blev hon så glad, så glad …. tänk vad lite som behövs !
Vidare ville hon att vi/jag skulle gå “jaktfot” utmed några sträckor på hemvägen. Och då gick det upp ett “ljus” för henne - hon kom på att så länge hon “höll klaffen” och inte berömde mig hela tiden, så gick jag ju jättebra - hon behövde bara korrigera när jag fick lite för bråttom då och då !
Matte var ganska nöjd med dagens övningar trots allt, för hon tyckte att hon fått en del AHA-upplevelser !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar