Fullt ÖZ


VÄLKOMMEN ATT FÖLJA MED PÅ REJS & SEMLAS ÖDEN OCH ÄVENTYR


onsdag 28 april 2010

DEPPIGT BESKED

Igår var det deppigt i det Håkansson'ska/Larsson'ska hemmet. Vi fick nämligen besked att Mickel har en elakartad tumör i gommen och att det är förklaringen till varför han har så svårt att äta. Den har utvecklats med "rasande" fart på 3 veckor. Men han har fortfarande stor livsgnista och är fortfarande lika social som vanligt och drar sig INTE tillbaka eller går undan från Özet. Han vill gärna vara ute, även om han mest ligger på "span". Så nu har vi beslutat att vi struntar i dietfodret (njursvikten) och ska låta honom få det han verkligen gillar och kan svälja lätt. Han ska verkligen få njuta av den tid han har kvar. Hoppas återigen på lite sol och värme för Mickels skull.

Plåster på såren var dagens trevliga och nyttiga träning med Annelie, Carina och Mia, som vi tränade apportering (linjetag och markeringar) med. Tyvärr var Mia och Samba tvungna att avbryta pga av glassbilens ljudsignal. Samba stackarn blir som ett asplöv och helt blockerad - lilla pluttan !

Utförligare rapport kommer !
Jösses ... nu blir det mycket att skriva - det får nog bli till helgen, för det blir väl först då som jag får lite tid ... antar jag !
..........................................................................................
Här är "rapporten" !
Några av oss (Annelie&Smilla, Carina&Snoddas + Atlas och Mia&Samba) som just avslutat jaktkursen för Titti, hade beslutat oss för en gemensam trän.kväll.
Vi samlades, i ett lätt regn, först utanför Annelie och hade inte mer än börjat vandra upp i skogen förrän vi hörde hemglassbilens signal och stackars Samba reagerade genast med att "darrande sluta sig i sin bubbla". Jag själv hade fullt sjå att försöka få Özet att gå hyfsat, då han ångar på som värsta ångvälten. Till slut kom vi då fram till platsen där vi skulle göra våra övningar.

Vi började med lite stadga och slängde dummysar framför hundarna. Alla jätteduktiga. Sen körde vi lite jaktfot som uppvärmning. Jag kämpade med en mycket ofokuserad, och snusig/luktig Özet, vilket gjorde mig ”smått” irriterad free smileys Men, men ….

Özet och jag började med linjetag. Efter att Annelie hade kastat och stod kvar ett litet stycke därifrån – vände vi helt om och tog några steg, för att vända helt om igen och gå fram till utgångsläget. Jag skickade ut Özet, som först sprang ut kollade in Annelie lite, innan han sprang och plockade upp dummyn. Sedan gjorde han en lov till de andra hundarna, som satt en bit därifrån. Men efter lite ”lockande” kom han in till mig.
Fick tips av Annelie, att för att få honom att komma direkt efter han plockat upp dummyn, så skulle jag visa och locka honom med exempelvis, en dummy. Jag skulle även ”dämpa” mitt beröm en aning. Jag har tyvärr en viss förmåga, att bli lite väl ”tjoig och exalterad” i mitt agerande !!! Men hur som helst, jag anammade tipsen jag fått och det resulterade i att Özet kom tillbaka på direkten vid nästa försök. Dukig MATTE innocent smileys Gjorde om det ytterligare 2 gånger, nu med ökat avstånd, med lika bra resultat och.

Vi avlöstes av de andra som även de gjorde samma övningar. Mia & Samba gjorde ett försök, men fick tyvärr bryta pga att Samba var så blockerad efter att ännu en glassbilssignal hade ljudat lite tidigare.

Sen kördes det markeringar. Medan dom andra sedan körde markeringar på vilt, så körde jag ”dubbelmarkeringar” med linjetag och hade en dummy (i handen) för att öka motivationen att komma tillbaka in till mig för avlämning. Försökte enbart, att även ta den andra dummyn, vid första försöket. Sen gick det jättebra. FÖRUTOM, då han smet iväg och sprang imot, där de andra tränade med viltet. MEN jag lyckades bryta honom med ett ”NEJ” och ”kom här” scuba diving

Sen hjälpte Annelie mig med ett par markeringar. Annelie kastade - vi vände helt om osv. Gick också skitbra ! Verkligen bra med en dummy som lock/motivation.

Mia& Samba hade samtidigt dragit sig ner till bilen, eftersom Samba var så rädd. Strax därpå ringde Annelies dotter och sa att grannen hade tagit hand om en tollare – hhummm, kunde knappast vara nån annan än Samba.

Medan vi försökte få fram Mias tel.nr (Annelie ringde dottern, som letade rätt på tel.nr) satt Özet och väntade på sin markering (dock ej kastad ännu). Även Bengt och Humle hade nu anslutit sig och hjälpte till med att få fram tel.numret. När Bengt ringt upp Mia och berättat att Samba var omhändertagen, fortsatte Annelie och jag med markeringen. Dummyn kastades, vilken Özet fixade galant. DÄR, när det gick som bäst, beslöt jag mig för att bryta. Han markerade direkt – han kom snabbt tillbaka – medan han hade störning av de andra, som tränade med VILT.
Nöjda efter en trevligt och läraktig kväll, gick vi ner till bilen.
Özet var JÄTTETRÖTT när vi kom hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar