Sen tog vi en tur till Härkeshult och vandrade vår ”vanliga” runda, som leder ner till sjön och sen vidare tillbaka till bilen, men döm av min förvåning då ”vägen” efter sjön var helt oframkomlig. Stora leriga delvis vattenfyllda spår. Jag hörde en skogsmaskin !!! längre fram/in och förstod att det arbetades med avverkning, men kunde inte ana att det inte skulle kunna att ta sig fram – fan – fick vända och gå tillbaka samma vi kommit.
Efter hemkomsten – Tommy redan hemma efter golfen – tog vi en macka innan vi åkte till Dormys golfrea. Svårt att hitta nåt när rean pågått hela veckan och de flesta plaggen i min storlek var slut, men en kjol blev det i alla fall.
Snabbt hem för att byta till ”ledigare” klädsel och sen vidare till Angereds bk, för att där träffa Karin och Samba för en stunds lydnadsträning.
Rejs - stationsträn. med momenten fritt följ, apportering, ställande u.g., och hopp (m. tasstarget) - men värmde först upp med fritt följ. Som störning hade jag bett Karin komma och "installera" sig och Samba medan vi gick, vilket gick hyfsat bra, visst tappade/släppte han fokus lite men ändå. Körde lite ingångar (som inte gick särskilt bra), innan vi började med stationsträningen.
Fritt följ - rätt ok - stundtals riktigt bra
App. - helt ok - tappade dock fokus då han siktade in sig på den lilla markeringskonen istället för app.bocken som knappt syntes i gräset.
Ställande - sådär - avslutade dock jättebra i andra varvet/pass 2.
Hopp med tasstarget - han hoppar ut rätt bra, med "glömmer av" targeten och stannar precis innan den ...
Efter första varvet kände jag att Rejs började "mattas" något, iallafall att han tog slut i huvudet, för benen trummade på som vanligt. Beslutade därför att pausa honom innan jag körde varv två, som gick klart bättre än fösta varvet.
Därefter var det Semlas tur. Hon var trött och därför hade jag bestämt att enbart träna gungan - nedre delen med gungan "nerfälld". Mer om detta kommer i morgon ... nu god natt !
Och nu har det blivit "i morgon" ...
Alltså, inledde med att värma upp med lite bus och slalom mellan benen, därefter lät jag henne ta balansbommen som gick strålande full fart till kontaktfältet där det förstås blev gotta.
Sen var det dax för gungan. Jag bad Karin att hålla gungan i ett stadigt grepp, IFALL hon mot alla odds skulle få för sig att springa upp på den. Tur var väl det, för när jag med snusdosan i högsta hugg, fylld med leverpastej, skulle försöka få upp henne på gungans nedre del, travade hon raskt upp hela vägen till Karin, som fortfarande höll den i ett stadigt grepp.
Jag hann tänka - jaha, hur ska jag NU göra - försöka få henne att vända o gå ner igen ... eller att låta henne stå kvar och låta henne "åka hiss" ner. Valde det sistnämda och lät henne stå kvar. Med hjälp av leverpastejen och lite stöttning - stöttade med min arm på hennes "yttersida" för att undvika att hon skulle hoppa ner (vilket hon ville) - gick det riktigt bra, så bra att hon gjorde om det vid nästa försök.
Upprepade det ytterligare ett par gånger och de sista gångerna fokuserade vi på att börja sänka gungan när hon var på mitten, ett första steg för att få henne att förstå att hon själv påverkar vipprörelsen.
Jag blev så glad och kände mig riktigt stolt över henne, att hon gjort ett riktigt genombrott som vågade detta, hon som inte ens vågade trampa på gungan sist - för ett par veckor sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar