SÖKTRÄNING win-win

Att det uppenbarligen hade regnat av sig under gårdagen och natten upptäckte vi när vi klev upp på morgonen, för nu var det nästan torrt överallt på marken.
Tommy åkte till golfbanan – utan Semla – och jag och Rejs till sökskogen – utan Semla, som som vanligt var ledsen när vi åker, men desto gladare när vi kommer hem – hon ”gråter” av glädje.

På senaste tidens sökträningar har det varit lite skralt med uppslutningen av olika orsaker, bl.a har en av hundarna fått valpar, men den främsta orsaken verkar vara att det är semestertider.

Idag var vi bara tre och det hade inte blivit någon träning om inte Git sagt att hon önskade att få köra ändå, med tanke på att hon vill köra sin Troza så mycket som möjligt fram till SM. Såklart jag ville köra för att hjälpa Git, men var lite ”skeptisk” till hur bra det skulle bli för Rejs, med tanke på hans ”dykupper” och att inte ha nån stighållare till hjälp. Men självklart har Git lösningar på allt, lite tidsödande för oss som fortf. kör med dykupper, men ändå.

Git började vara på stigen – jag skickade mot figge Britt – efter påviset, dröjde Rejs o jag oss kvar, medan Britt vandrade ner till stigen för att kunna lägga ut figge Git på andra sidan osv. Kommunikationen skedde som vanl. genom walkisarna. Rejs var hetare än hetast, vilket förvånade mig lite, då han faktiskt har varit – i hans mått – rätt samlad den senaste tiden. Vi körde 6 skick och trots mycket spring i bena hade han ändå både huvud och näsa påkopplat och var jätteduktig, även om påvisen kunde vara bättre. Sammanfattningsvis så blev dagen lite av en win-win dag – både att det blev sökträning och att jag hittade en massa kantareller.

När vi sagt tack och hejdå, åkte jag en bit för att rasta Rejs och precis när kom tillbaka till bilen började det regna – snacka om tur – att vi hann färdigt söket innan regnet kom.

Väl hemma gjorde en kaka av gårdagen plockade blåbär och medan den gräddades så fick Semla ett litet slalompass. Pinnarna börjar bli allt mer rättuppställda och det är det som är svårigheten – att veta HUR mycket jag ska vinkla in pinnarna. För hon är lite ”känslig” den lilla, så fort pinnarna står lite ojämnt eller aningen för vinklade inåt bryter hon ut eller springer vid sidan om …

Var tvungen att kolla på hur pinnarna satt i början av inlärningen och jämföra hur dom står nu. Glad att jag gjorde det, för nu ser jag ju hur långt vi kommit, hur nära delmål 1 (pinnarna raka) vi är - nästa mål är säkerhet och tempo.

 

Men vi kämpar på – ibland går det kanon, ibland mindre bra …