SPÅRARBETE

Idag bestämde vi oss för att åka till Floda för att spåra med hundarna. Medan Tommy och hundarna tog en sväng, la jag spåret. Liggtiden blev ca 30 min., spårlängden ca 600m, med 6 st apporter (godishögar för Semla, som vanligt fick hon samma spår som Rejs) inkl. den sista. När jag la spåret och hade gått ca 300m, såg jag 3 rådjur framför mig, som skuttade längre in i skogen. Tänkte att det vore spännande och se hur/om hundarna fixar den störningen och la därför spåret där jag såg rådjuren. Gjorde inga skarpa vinklar idag. 

REJS först ut och startade jättefint och fullföljde lika fint hela spåret. Han missade apporten som låg där rådjuren hade passerat, men han följde spåret utan att avvika från spåret det minsta och tog vinkeln jättebra. Han mattades något i slutet och jag behövde (!) hålla emot något för att han skulle komma in på spåret igen. Även om avvikandet inte var mycket, så kanske det blivit det om jag hade låtit honom hållas.  

Hade spårappen aktiverad och av de 6 gånger jag har använt den, så har den angett rätt antal apporter in vid 1 tillfälle ... och det var inte idag! Idag visade appen att Rejs markerat 4/6, medan det i själva verket var 5/6 apporter. Vet att många klagar på att appen inte är så tillförlitlig, det kan röra sig om spårsträckningen och som i mina fall, att den inte hänger med i markerade apporter. Det är tur att jag inte har betalat för den, då jag i höstas nappade på ett erbjudande. 

SEMLA fick som vanligt gå Rejs spår. Hon strulade lite i början, men kom igång efter några meter. Hon spårade duktigt, med sin enl. mig speciella "spårteknik" - hon skuttar ut åt sidan, för att säkerställa att spåret INTE går där, för skutta tillbaka till spårkärnan osv. När vi kom till rådjursstörningen så glömde hon av sig och virrade omkring en stund, tills jag hjälpte henne tillrätta och hon sedan fortsatte ...

 Både människor och hundar nöjda - härligt!

*

Vid hemkomsten fick jag en påminnelse/påtryckning av Tommy, vilket gjorde att jag "laddade om" och tog en sväng med stavarna, vilket ju förstås var superbra ...

....................................................................................................................................................................

Till minne av ANNE 1956-2004

Vet inte riktigt varför jag kände för att göra detta inlägget just idag, i år ... men hade uppenbarligen behov av att skriva av mig ...

Idag skulle min kusin, som även var min bästa kompis, ha fyllt 67 år. Tyvärr gick hon 2004, (48 år gammal) bort i cancer och saknaden är fortfarande stor, trots att det gått 19 år. Det kändes som jag förlorade en del av mig själv, vi som alltid pratade att vi skulle uppleva/tillbringa ålderns höst tillsammans. Inte en dag utan att jag tänker på henne, har så många minnen från våra nästan 50 år tillsammans. Jag får associationer från det mesta jag stöter på i vardagen, som tex. en doft, ett ljud, en händelse, en person, en färg osv. osv. ...

Barndomen tillbringade vi tillsammans på de flesta skollov, i vuxen ålder hade hon flyttat hit till GBG och vi fortsatte vårt umgänge. Vi var väldigt olika, men kände att vi kompletterade och respekterade varandras olikheter. Vi kunde avsluta varandras meningar och hade samma humor, skrattade åt samma saker - min pappa Nisse, kallade oss för "fnissebyxorna" från tidig ålder, då vi tisslade o tasslade och framför allt  fnissade mycket ...