Han började som vanligt bra de 3 första skicken (det 1:a i rasande tempo som vanligt, det 3:e ngt sämre sug än de 2 första skicken) – på 4:e började han ”krångla” … Jag sa ifrån (”skärp dig”) samtidigt som jag höll tag i nackpälsen strax ovanför halsbandet med bägge händerna – han sprang fram några meter o stannade igen – jag gjorde om, men nu lite skarpare o det var inte förrän då som det verkade som han tog åt sig och sprang ut – om det nu verkligen det som var oraken till att han sprang ut … På nästa skick, stannade han igen – jag efter – men nu ”puttade” jag ut honom (2 ggr tror jag) och han sprang ut … På sista (6:e) skicket – var han på väg att stanna igen, men jag sprang (så gott ja kunde) efter honom och ”sjussade” på honom på avstånd – han började springa ut innan jag hann fram till honom …
Sammanfattningsvis så tyckte Madde inte att han påverkades av min första tillsägelse, vilket jag håll med om. Men jag tyckte han köpte att jag puttade/sjussade på honom …
Efteråt snackade vi bl.a. om vilket som var bäst - att ”vara på honom” först när han stannat, istället för att som jag gjorde – ”vara på honom” INNAN han stannade (när jag såg att han började tveka och saktade in) … Madde förstod hur jag tänkte och vise versa. Sammantaget kändes det ganska bra trots allt och absolut rätt modell att jobba vidare med skulle jag tro …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar