AGILITYKURS - gång 2

Så var det dags för agilitykurs igen. Men denna kväll var det till skillnad mot förra tillfället då vi sprang i t-shirt, svinkallt. Startade med blåst och lite regndroppar som övergick i snö/hagel (lite svårt att definiera), för att efter en kort stund – som tur var – upphörde. Sedan slutade det blåsa och t.o.m. solen visade sig stundtals, även det fortfarande var svinkallt.

Två banor byggdes, som XL/L-hundarna (4st) resp. småhundarna (4st) körde var för sig. Vi fick först gå banan själva, för att sedan gå tillsammans med resp. instruktör, för att diskutera alternativa vägar/handling.

BANA 1 (Elin)
Det jag mest fokuserade på vid banvandringen var att jag misstänkte att hon skulle ha svårt för att suga/dra på hindren nr 5 o 6, när/om hon såg att jag stannade till (för att invänta henne, inför hindret (nr 7) på tillbakavägen) – och det stämde, för hon blev väldigt tveksam och stannade – det resulterade i att jag vid försök 3 (?) istället sprang på hö.sidan om tunneln och följde med ända upp.

En annan sak som uppenbarade sig var att efter språnget på hinder nr 3 o inför tunneln, slank hon förbi bakom mig – troligen pga hennes långa språng vid nedslaget. Ska tänka på Semlas utväxling och långa hopp efter hon har landat och tänka på VAR jag själv ska befinna mig när hon landar – vill minnas att Heidi Penttillä också sa detta på kvällskursen i vintras.

En ytterligare sak var att jag måste följa med inför slalomingången, när den är så svår. Vidare slinker hon lätt ur slalomet vid de sista två pinnarna så fort jag drar mig åt sidan. Elin föreslog att jag skulle använda bågarna just i slutet.


BANA 2 (Jonathan)
Här var det fokus på gungan (tävlingsgungan, som vi sällan tränar på – den vippar över lätt, tillskillnad mot den tunga skräniga ) och att springa runt 2:a hindret (frivilligt). Själv var jag lite tveksam om hur jag skulle köra, men blev påverkad av ungdomarna som sa: såklart ni ska testa det – det är ju NU du ska testa, det är ju NU vi ska lära oss – kloka tjejer det där !

Började med att låta Semla enbart ta gungan. Och som jag befarade, så trodde hon nog det var balansen, för hon praktiskt taget flög upp, för att sekunden efter också flyga av. Snacka om att hon blev överrumplad, men som TUR var verkade det inte bekomma henne nämnvärt, för när vi gjorde nästa försök så gick hon iof lite försiktigt, men dock. Sen tipsade Jonathan om tipset att lägga bollen precis nedanför gungans nedslag – snacka om att det fungerade bra. Gjorde en gång med enbart gungan, sen med tunneln före och sen hela banan (då utan bollen) – snacka om bra tips.

Det där att springa runt hindret, som jag hade varit tveksam om hon skulle klara, fixade hon hur lätt som helst. Men efter några lopp på denna banan märkte jag att hon var trött och började hon mattas, inte alls samma tempo som i början på kvällen. Och när vi skulle köra en sista gång efter en stunds pause, var hon SÅÅ trött att hon knappt hade styrfart – älskade lilla pluttan.