När
Tommy kom hem från golfen åkte Özet o jag till Kåsjön där vi träffade Malin
& Mara, vilket vi inte alls hade planerat. Det blev ett trevligt och
spontant sällskap, då dom slog följe trots att dom redan varit ute en sväng.
På
kvällen for båda vovvsen och jag till säsongens sista ridhusträning. Något
förvånande (eller kanske inte, med tanke på det vackra vädret) att det var så
få, eftersom det just var sista gången. Vi var bara fyra stycken. Masken,
Helene. Malin och jag.
Rejs
o jag intog en helt öde manege, efter att ha undersökt ”hinderutrymmet” (”skumt” och mörkt) som finns under läktaren –
inga ledsamheter där inte. Väl inne i manegen lekte vi lite och hälsade sen på
Masken som efter en stund hade kommit in. Därefter blev det passivitetsträn. –
först satt vi för oss själva, efter en stund kom Malin o Mara in och vår
passivitetsträn. fortsatte …. med framgång, särskilt med tanke på hur gnällig
han hade varit under gårdagen på Lerums BK.
Efter
en stund kände jag mig nöjd och glad åt att Rejs suttit hyfsat lugnt i mitt knä
och återvände till bilen. Jag tog ut Özet och lät Rejs sitta kvar ensam i
bilen. Hur skulle nu detta gå ? Bad Masken o Helene lyssna … medan Özet och
körde ett kort pass. Han hade varit tyst sånär som ett litet avbrott när Masken
tog ut sin hund från sin bil som stod bredvid vår. När Özet och jag kom
tillbaka, låg han helt avslappnad och sov. Kändes så jäkla gôtt !
Fritt
följ – kanonbra
Fjärren – Malin kommenderade – Özet har sen en tid
tillbaka börjat låsa sig i skiftet sittande från liggande, vilket han gjorde nu oxå. Men nöjd med att
jag till slut lyckades ”lätta upp” kravet genom att först ha lösgjort honom,
för att sen köra lite mer ”lättsamt” och belöna med bollkast över huvudet. Blev
ett kanonavslut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar