FÖRSTA DAGEN

Özet något förundrad över den lille krabaten och visste inte riktigt hur han skulle bete sig i början. Först försökte han ”samla ihop” lille Rejs under sig för att sen börja rida. Som tur är behöver man ju inte höja rösten för att få honom att avbryta och han slutade ganska snart. Samtidigt som han – stackarn – var påpassad av oss, ville Rejs komma åt hans pellesnopp. Rejs var helt övertygad om att skulle komma mjölk därifrån. Özet markerade först med knappt hörbara morrningar, som Rejs i början respekterade. Men Rejs som var sugen gav sig inte och fick antagligen ett rejält tag om snoppen, fick sig nu en skarpare tillsägning än innan. – Nu får du tamigfan ge dig, ge tusan i min snopp !

Såg senare att han hade röda små ”sårstrimmor”. Usch, klart att det måste ha gjort ont, alla vet ju hur vassa valpbissingar känns … Men allt eftersom dagen gick ”prövade” dom varandra och lärde känna varandra allt mer.

 På eftermiddagen tog Özet o jag oss ett par timmars break från valperiet och for iväg för en stunds jaktträning, tillsammans med Jossan o Snobben. Özets arbete var väl kanske inte det bästa han presterat, men det var väl inte särskilt förvånande då platsen var Slätthult, som är ”dofternas underbara värld” som Özet säkert skulle säga, om han kunde prata. Utförde hur som helst ett antal markeringar, som var helt OK, om det inte vore för att han – vid två tillfällen – fastnade vid nån doftfläck. Sen ett litet sök, där jag bara lät honom plocka in 4 st, då jag såg att han mattades avsevärt redan efter andra. Avslutade med ett linjetag, med två utlagda på rad. Då sprang han rakt över (såg tydl. att han hade koll på den) den närmsta (sist utlagda) och tog den sista … dock efter en lååååååång stunds sniffande på en en, där dummyn låg. Jaja, även om träningen inte var så lyckad, så blev det ett par trevliga timmar i det värmande solskenet.