ARBETE o LYDNADSKURS

Började åter jobba igen, efter tre veckors semester. Efter en underbar morgonpromenad

lämnade jag de små liven ensamma hemma i ca 2½ tim. innan jag åkte hem och tog en långlunch på ca 3 tim. innan jag återvände till jobbet och Tommy kom hem efter ca 1 timme. Hade gått utmärkt, ingen pöl och allt var helt.

Kväll

Åkte denna härligt soliga kväll iväg till Ale BK för det första praktiska kurstillfället. Inledde med en kort sittning, om upplägg mm innan vi sen gick ut på plan. Denna första gång blev det för alla, fokus på fotgåendet och vändningar (position och engagemang) Kvällen som började så skön, blev kallare allt eftersom solen gick ner. Alla frös som hundar - ha ha och Monika (instr.) som bara hade tröja och väst, lånade den ena jackan efter den andra, när vi förare krängde av oss dom för att göra oss själva mer smidiga och rörliga.

Fritt följ och position

Hö.-och vä.svängar

Språng marsch

Kände mig verkligen nöjd efter kvällen, var framför allt nöjd med Özet, som visade sig från sin bättre sida och var riktigt duktig och följsam. Özets ”svaghet” – hans doftbenägenhet – som jag hade förklarat för Monika vid vår presentation visade han inte mycket av, förutom vid ett enstaka tillfälle då han gjorde en "walk about" för att jaga dofter utmed kanten av appellplan.

Instruktören som var en ny bekantskap, som jag aldrig hade hört talas om, blev en positiv bekantskap – hoppas det första intrycket stämmer och att ”kemin” stämmer – har ju en viss erfarenhet att det inte alltid behöver förhålla sig på det sättet. När vi sen samlades för att sammanfatta kvällen och blev jag väldigt glad, när Monika hade observerat och påpekade att Özet är en väldigt följsam och "förarvek" hund, men som med ”ålderns rätt” (tycker han själv) slarvar lite och inte riktigt engagerar sig. 

Upptinad och varma efter genomgången i klubbstugan, åkte vi hemåt nöjda och fulla av inspiration. 

UNDERBAR SÖNDAG

När Tommy kom hem från golfen åkte Özet o jag till Kåsjön där vi träffade Malin & Mara, vilket vi inte alls hade planerat. Det blev ett trevligt och spontant sällskap, då dom slog följe trots att dom redan varit ute en sväng.

På kvällen for båda vovvsen och jag till säsongens sista ridhusträning. Något förvånande (eller kanske inte, med tanke på det vackra vädret) att det var så få, eftersom det just var sista gången. Vi var bara fyra stycken. Masken, Helene. Malin och jag.

Rejs o jag intog en helt öde manege, efter att ha undersökt ”hinderutrymmet”  (”skumt” och mörkt) som finns under läktaren – inga ledsamheter där inte. Väl inne i manegen lekte vi lite och hälsade sen på Masken som efter en stund hade kommit in. Därefter blev det passivitetsträn. – först satt vi för oss själva, efter en stund kom Malin o Mara in och vår passivitetsträn. fortsatte …. med framgång, särskilt med tanke på hur gnällig han hade varit under gårdagen på Lerums BK.

Efter en stund kände jag mig nöjd och glad åt att Rejs suttit hyfsat lugnt i mitt knä och återvände till bilen. Jag tog ut Özet och lät Rejs sitta kvar ensam i bilen. Hur skulle nu detta gå ? Bad Masken o Helene lyssna … medan Özet och körde ett kort pass. Han hade varit tyst sånär som ett litet avbrott när Masken tog ut sin hund från sin bil som stod bredvid vår. När Özet och jag kom tillbaka, låg han helt avslappnad och sov. Kändes så jäkla gôtt !

Fritt följ – kanonbra

Fjärren – Malin kommenderade – Özet har sen en tid tillbaka börjat låsa sig i skiftet sittande från liggande, vilket han gjorde nu oxå. Men nöjd med att jag till slut lyckades ”lätta upp” kravet genom att först ha lösgjort honom, för att sen köra lite mer ”lättsamt” och belöna med bollkast över huvudet. Blev ett kanonavslut 

HÄRLIGA LÖRDAG

En helt ok natt. Nätterna då Rejs INTE sover natten igenom börjar bli allt sällsyntare. Vi har börjat få in en morgonrutin och märker tydligt att allt slit med att få Rejs rumsren börjar ge resultat. Han gnyr ibland, men framför allt, han går allt oftare till dörren.

Özet & husse tillbringade morgonen på golfbanan, medan Rejs och hade en mysmorgon. Efter mitt besök hos mamma - som var lite förkyld, men för övrigt pigg – åkte Rejs o jag till Lerums BK. Känner allt tydligare vikten av att miljöträna Rejs, då han blir lite ängslig för nya miljöer. Han är en social kille, men en otålig och gnällig sådan, vilket ger en bekräftelse på hur viktigt det är med passivitetsträning.

Vid hemkomsten blev det till att dra fram utemöblerna på altanen, för att förbereda säsongens första grillning. VA ? Tänk att sitta på altanen och grilla i mars 2014 – fantastiskt ! Ännu en ny bekantskap och miljöför Rejs som fann sig omedelbart … HÄÄÄÄR trivs jag !

Vilken härlig avslutning på en underbar dag – första riktiga vårdagen med kännbar värme – ca 18 gr.

Trodde Rejs skulle vara helt slut, visserligen slocknade han som en ”klubbad oxe” när vi gick in efter stunden på altanen, men vaknade och var snart igång igen.

REJS&JILLA

Idag, denna ljuvliga morgon tog vi vår morgonprom. vid Råhultstugan innan det var dags för en sväng till jobbet. Himla synd med tanke på vädret, att jag idag var tvungen att infinna mig på jobbet för att göra färdigt några ritningar inför vårens första blomsterleverans på måndag. Ja ja, men vi fick i alla fall en härlig stund innan det blev dags för hemfärd. Bl.a. besökte vi den lilla tjärnen på högersidan om grusvägen, där Rejs fick prova att klafsa omkring på/i gungfly, medan Özet var placerad ett stycke därifrån, allt efter instr. Barbros påpekande … nämligen den att Özets försiktighet vid strandkanten kan ”smitta” !

Efter de två timmarna på jobbet fick vi besök av Titti & Jilla (9 ve.) Barnen lekte – Rejs mest liggandes på rygg, medan Jilla stundtals stod över Rejs och slet och ”skakade” honom som en trasa – Jilla en riktig värsting = citat Titti !

EN VECKAS RESUMÉ

Idag, torsdag (27) är Rejs 11 veckor gammal o har bott hos oss i tre veckor. I dag var det en riktigt bra natt och morgon. Han sov hela natten igenom och vaknade inte förrän ca 05.30 och efter - i ordningen – kiss, frukost och lek vid 06-tiden, gick vi och la oss en timme senare, för att åter vakna vid 08-tiden …

Likt varje morgon/förmiddag tog vi i morse en liten promenad – vid Prästtjärn – innan jag lämnade hundarna i ca 2 timmar (ökat ½tim.) och åkte till jobbet. Men döm av min förvåning, när jag skulle lämnade dom, blev jag mycket förvånad då Özet slängde sig på ytterdörren när jag skulle stänga … NEEEEEJ, jag vill INTE bli lämnad med det där lilla äcklet … Var aningen spänd på det hade gått vid hemkomsten, men hemmet stod kvar, även om en liten kisseolycka skett.

Eftersom det inte blivit nåt bloggande i veckan, kommer här också en sammanfattning av den gångna veckan.

Fredag (21) efter morgon/förmiddagspromenaden (Kåsjön?) lämnade jag vovvsen hemma och for till jobbet ca 1 timme, bl.a. för att hämta några perennböcker för hemarbete. Detta var första gången Rejs lämnades ensam (tills. med storebror) en hel timma, mot tidigare ca ½ timme vid ett par gånger.

Börjar nu även märka att det går allt längre mellan Rejs kissande och att han faktiskt ibland går till dörren, i alla fall går han nu alltid till hallen.

Lördagens (22) planerade eftermiddagsträning ändrades, då jag prioriterade mamma och stannade längre än vanligt.

Åkte senare istället upp till klubben och ägnade mig en stund åt Rejs. Özet var nog relativt nöjd med morgonens 18-hålare tillsammans med husse ändå …

Söndagen (23) inleddes med ett morgonrejs, men därefter en skön stunds vila och frukost, innan Tommy kom hem från sin träning och Özet och jag kunde åka iväg till klubben för att träffa Malin o Mara. Efter en stunds spånande beslutade vi oss för en tur till Råhultstugan och fick till lite ”uppletande” längst promenaden.

På kvällen tog jag med mig både Özet o Rejs till ridhusträningen. Tänkte det passade bra, eftersom jag visste att det skulle vara dålig uppslutning pga av att flertalet var på spårkurs hela helgen. Rejs reagerade med att vara nyfiken och glad, dock något pipig när jag satt med honom i famnen och tränade passivitet. MYCKET passivitetsträning med andra ord ! Efter en stunds

När vi senare kom hem … herregud ... detta var nog det värsta rejset hitills ... smått (bara förnamnet) överladdad efter hemkomsten! 

Måndagens (24) morgon-förmiddagens gick vid Åstebo, t&r till .”älglegan”.

Kan nämna att det idag var sista gången jag använde ryggan, för det har blivit tungt och lite svårt att ”hälla ner” honom …

Özet lyckades tyvärr få i sig hjorttryffel, som gjorde att han på kvällen spydde upp sin mat i 2 prydliga högar … Efter prom. åkte jag till jobbet för att jobba i 1 timme.

På kvällen åkte vi till Ale BK, för introduktion och teorigenomgång inför vårens tävlingslydnadskurs, med Monika Henriksson som instruktör.

Tisdagens (25) morgon-förmiddagens runda gick vid Kåsjön och ”granviken” t&r , innan jag lämnade hundarna ca 1½ timme för både jobb o lite andra ärenden (hämtade ut div. hundprylar på ”posten”)

Kvällen ägnades åter en stund med introduktion och teorigenomgång, men denna gång gällde det inför starten av vårens valpkurs, i Hund i Kålltorps regi.

Onsdagens (26) morgon-förmiddagens runda gick i Paradiset ”autostradan” och ”ravinen” hemåt – mycket bära … Lämnade sen hundarna i ca 1½ timme medan jag gjorde en visit på jobbet. Gick utmärkt, ingen åverkan – tror dom ligger och sover mesta tiden …

På kvällen skippade jag det inplanerade F&S-passet och åkte upp o tränade lydnad tills. med Monika och  Sunday istället. Bra träning – men jag MÅSTE avsluta när det går som bäst – FAN, att jag ”maler” på …  Testade de nya kampleksakerna och även metallapporten, vilken var en stor överraskning att han utan några som helst tveksamheter greppade och avlämnade snyggt ! Avslutade med kuligaste momentet budföring, innan vi drog oss ner till bilarna.

TOLLARMÖTE

Efter lite FB-konversation bestämdes träff med Stina och hennes flickor Zazza och Trixie, på p-platsen vid Kåsjöns motionsspår. Men samtidigt som vi kom och släppte ut våra vovvar, kom det en bil där det välde ut 2 halvstora ”kamphundar” (staffar???) med restaraggar och såg rätt ”grymma ut”. Stina och jag tittade på varandra och kom snabbt överrens att åka över till klubben istället, sagt och gjort.

Vi promenerade (bar förstås lilleman i perioder) en liten sväng, med början ovanför vandrarhemmet och vidare upp till appellplan. Väl framme vid planen, ville två agilitytjejer (med sheltie o jack russel) hälsa på Rejs. Trevliga tjejer, trevliga hundar, men även om det var ett bra ”möte”, så blev det efter en stund lite väl ”stojigt” i mitt tycke. 

RÅHULTSTUGAN

Inledde morgonen likt mornarna de senaste 2 veckorna – kiss – sova – kiss – mat – röj – kiss - sova – kiss – mattefrukost …. osså var man så smått igång !

Tillbringade förmiddagen i TV-soffan, innan jag bröt upp för en tur till skogen kring Råhultstugan. Två bilar – med hundburar – stod på parkeringen, så jag hade någorlunda koll när vi började ta oss framåt längst skogsstigen. Men tempot är ju inte vad det brukar, utan det går i sakta mak, medan Özets redan tidiga långa avstånd, blir allt längre. Helt plötsligt såg jag Özet stelna till och bli stående, samtidigt som jag såg ett huvud iklädd en mössa sticka upp bakom en kulle. Jag visslade (pipa) och Özet återvände till oss, så vi kunde byta riktning. Özet var riktigt duktig o lyhörd idag. Lille Rejs gör än så länge inga större utsvävningar, vistas kring mina ben mestadeles och finner sig att "åka" ryggsäck, när benen blir trötta ...

Väl tillbaka vid bilen, kom Johnny med sina BC's och nån kompis. Det var DOM vi hade sett huvudet på ...

VALPAVBROTT

Idag fick husse vara hemma hela dagen  hos bröderna bus, medan matte var "inkallad" till jobbet.

VARDAG + TRÄN.TÄVLING

Den ena morgonen börjar bli den andra lik, bland sover lilleman till han hör husse o Özet stiga upp, ibland vaknar han tidigare och då oftast runt 04-tiden, precis som han gjorde i morse.

 Tog en tur med båda vovvarna till Kåsjöbadets p-plats och gick in i skogen via gångtunneln under stora vägen. Gick en bit på den stundtals leriga stigen och gick över en och annan spång, innan vi vände och gick samma väg tillbaka. I mellanåt fick Rejs färdas i ryggsäcken.

På kvällen var vi på en välanordnad träningstävling i Ryggebol ridhus (grå) Tror det var ungefär 10 deltagare. Platsliggandet delades upp i först, hanar och sen tikar, pga av att det fanns ett par löptikar.

Vi körde hela programmet och det fanns en del att tycka till om.

Platsliggande – lite pip – när hunden bredvid reste sig o närmade sig, höll jag på att få hjärtat i halsgropen. Men hundens matte fick hejdat honom och jag kunde andas ut. Özet hade/låg kvar hela tiden, slutde t.o.m. att pipa (ha ha) – strax efter flaxade (ljudligt) det in en duva och flög ovanför (i takhöjd) Özet, som låg längst ut på flanken (startnr.5) Özet låg lugnt kvar även om han kollade.

Fritt följ – ofokuserad

Sändande/rutan – gjorde ett omskick, då han ställde sig precis i kanten på rutan

Lägg.u.g. – OK – ngt dk med min arm/hand kan tänka

Inkalln. – kanon

Apportering – slarvigt upptag – bra fart o utan tugg in – lite tugg vid sättandet

Inkallning - kanon

Hopp/sitt – ”hästhopphinder” (brett) - helt OK

Fjärr – med belön. bakom – helt OK konstigt nog, med tanke på att han har glömt av helt på trän.

RESPEKTLÖS

Rejs sov hela natten, vi vaknade av att JAG var kissenödig. Efter frukost åkte Özet och husse till golfbanan, vilket innebar att Rejs och jag kunde ägna oss helt åt varandra. Gjorde inte så mycket, mer än att leka i omgångar i trädgården. När Tommy sen kom hem från golfen, började han röja i trädgården, gjorde den fri från div. trädgårdssly. Pinnar, små jä_la pinnbitar har nämligen lilleman fått smak på, som han de senast två dagarna spytt upp på morgonen. Pinnarna, är en av hans hittills två största egenheter, den andra är att han är helt respektlös mot kompostgallrena. Han har varit på väg att … nä … han HAR forserat gallrena ett flertal gånger, med påföljd att Özet har varit på att krypa ur skinnet.

Mitt på dan, chansade jag på att Monika och Lasse (lydn.kompisar) kanske skulle vara kvar någonstans längst Härkeshultsvägen, där jag hade fått indikationer att dom skulle ses, för att lägga spår. Hade bl.a. tänkt mig att Rejs skulle få vänja sig att åka bil ENSAM utan Özet och att vi skulle språka en stund med Monika o Lasse. Men när jag åkte förbi det ena tänkbara stället efter det andra utan att se deras bilar, förstod jag att dom inte var kvar. Hörde i efterhand att bara Lasse hade varit där. Men jag stannade på ett ställe och tog en liten runda i skogen i det underbara vädret. På tillbakavägen hittade jag en varm liten glänta i solen, där vi slog oss ner för lite passivitet.

 På kvällen for Özet och jag iväg till ridhuset för en stunds lydnadsträning. Även om kvällen som vanligt var trevlig, var Özet väldigt ofokuserad. En säker !!! orsak är förstås att han var trött efter ”sin” golfrunda och lillebrors framfart …

EN VECKA HAR GÅTT ...

Nu har Rejs bott hos oss precis en vecka och alla börjar känna sig bekväma med varandra.

Medan Rejs fick lite egentid med husse hälsade jag på mamma och tog därefter en sväng till Elsa-Greta (104år), för en liten pratstund.

På eftermiddagen tog Özet och Tommy en promenad, medan Rejs och jag for till PBK för en stunds miljöträning. Vi mötte en häst som var på väg ut till hagen och en kille bärandes på två stora ”hökassar” för utfodring i hagen. Både häst och ”hökillen” stannade och när killen satte ner kassarna på marken för att hälsa på Rejs, tog Rejs ett glädjeskutt rätt upp i höet ! När vi så sakterligen var på väg upp genom skogen mot appellplan och mötte vi en tjej med en schäfer.

På appellplan var det nån barnfamilj som klängde (barnen) på agilityhindrena, men innan jag hann fram för att tillrättavisa dom hade dom försvunnit. Vi fortsatte att vistas en liten stund på plan – en stund helt passivt och en stund med lite ”kontaktlek”, innan vi sen återvände ner till hästhagen och p-platsen, där vi mötte en tjej med sheltie, som vi hälsade på och språkade med en stund.

Inte så lätt att fota en liten parvel som springer runt fötterna ... och kommer så fort man böjer sig ner !

SJUNDE DAGEN

Skulle jag inte sagt … att sovmornarna börjar bli allt längre. Var ju helt slut efter gården, men trots det hade jag svårt att somna. Mest berodde det på att Rejs var orolig och hade svårt att koppla av. Det började med att han ramlade ner från sängen två gånger, gnydde från och till, visste inte om han hade ont efter fallen, eller om han enbart var trött, eller om han var nödig. Klart att jag visste att han var trött, men kunde ju inte nonchalera ifall han var nödig, så det blev ett himla rännande mellan sängen och trädgården … men nåt som iaf var positivt var att han kissade varje gång.

Även denna morgonen blev det ett fasligt rejsande, undrar  om detta är på väg att bli daglig rutin !?!?

Vi tog en promenad t&r i ”hemmaskogen”, enda upp till toppen. Rejs åkandes i min famn mesta delen förstås …

På eftermiddagen höll jag på att få en hjärtattack i samband med när Özet o Rejs lekte i trädgården. Rejs skrek plötsligt till och fortsatte skrika samtidigt som det såg ut som om han släpade ena bakbenet efter sig. Jag trodde hans ben hade gått av eller åtminstånne gått ur led, men något lugnande var dock att han lugnade ner sig så fort jag lyfte upp honom i famnen, men han hoppade på tre ben när jag testade att sätta ner honom på marken. En hysterisk matte ringde till Tommy ... REJS HAR SKADAT SIG ... som menade (mkt riktigt) att jag skulle lugna ner mig vilket jag så småningom också gjorde, särskilt som Rejs efter ytterligare en stund hade slutat halta och sprang som vanligt – nu dock utan att vara ”påhejad” av Özet. Men Tommy som känner mig förstod att jag behövde ”stöd” och kom därmed hem aningen tidigare än tänkt. Sen fortlöpte fredagskvällen som så många gånger förr, med semla som inledning.

SJÄTTE DAGEN

Sovmornarna blir längre och längre. I natt sov han hela natten igenom och vaknade först när hörde husse och Özet stiga upp vid 05.30-tiden.

Morgonen inleddes med ett rejsande utan dess like. Båda – mest Rejs – sprang genom hela övervåningen, från rum till rum. Ja, nu har vi kanske inte riktigt så stort som det låter … utan bara en möblerbar hall och ett rum på var sida om hallen. När Rejs blev trött – inte särskilt länge – slängde han sig in under sängen, där Özet inte kunde nå honom och när Özet ville pausa hoppade han upp i sängen där han TRODDE Rejs inte kunde nå honom ...

Försökte få lite gjort i hemmet, men trots att jag tyckte jag var påpasslig och sprang ut och in med Rejs efter varje ”sova- leka-äta-tillfälle” blev det trots allt en hel del små ”olyckor”… suck ! Trots ledighet är den visserligen snabbt övergående valptiden sannerligen ingen latmansgöra.

Känns på vikten att det händer saker i den lilla – idag 9 veckor – kroppen. Även om man inte direkt SER att han växter, så känner man att han blir allt tyngre, särskilt när man ska upp för trappan och har en kaffekopp i ena handen och Rejs under andra armen.

Trots ledighet, är den visserligen snabbt övergående valptiden sannerligen ingen latmansgöra. Under dagen kändes som om jag gick i dvala och när kvällen infann sig var jag helt slut …

FEMTE DAGEN

Problem är till för att lösas ... eller ?

Sovmornarna blir allt längre, i natt sov han NÄSTAN hela natten igenom, vaknade vid 04-tiden och sen vaknade vi först när vi hörde husse och Özet stiga upp vid 05.30-tiden. Om det är medvetet eller ej, men Rejs har börjat gny – ibland – när han är nödig …

Özet börjar känna sig allt mer bekväm i sin storebrorroll. Han är så mjuk och fin, höjer bara ”tonen” när det verkligen behövs och kan nu t.o.m. tänka sig att koppla av och ta en lur i samma rum, dock inte i samma bädd (ännu???). 

Det var också idag, som veterinären hade sagt att hon skulle höra av sig ang. Özets blodprov och antikroppar. Hade ångest inför samtalet hela dan, så för att dämpa den aningen och samtidigt miljöträna Rejs, tog vi en liten tripp till Kålltorp, där vi ska gå valpkurs. Och det var väl bra det, eftersom hela området hade förändrats och jag nu inte behöver springa omkring och vela vid första kurstillfället.

Väl hemma igen ringde veterinären som sa att Özet visserligen HADE antikroppar - MEN i låg mängd, att vetten ville vänta med att ev. påbörja behandling (immundämpande). Vi fortsätter nuvarande medicinering och diet i en månad och kommer därefter på återbesök för nya prover/uppföljning. Det kändes trots allt som ett ganska skönt besked. Nu hoppas vi att medicinen och dietfodret gör verkan och han blir återställd, eller iaf får bättre värden. Stackars Özet som INTE tycker om fodret (Rejs därimot fullkomligt ÄLSKAR det, men det gör han nog med allt å andra sidan) – trots att vi blandar upp med burkmat (också foder mot de höga njurvärdena förstås) – har överst på sin önskelista att åter få äta färskfodret han fick innan … Lite bökigt blir det med belöningsgodis, vilket innebär att vi får ungsbaka burkmaten !!!

  

På kvällen åkte Özet o jag upp till PBK för en stunds egentid. Det hade precis börjat skymma (kl.18.30) och jag hade tänt belysningen innan vi började traska upp till app.plan. När vi kom upp på plan såg vi den där ”mystiska” svarta hunden (schäfer?) igen, nu med en SYNLIG husse. Sist vi såg den (hunden) var för drygt en månad sen (se inlägg ”En helt OVANLIG kväll” 3febr.) När hussen fick syn på mig drog han sig snabbt undan och strök utmed kanten innan han försvann ut från plan … och därmed hade Özet o jag planen alldeles för oss själva.

Vi körde ff, lägg.u.g., rutan, hopp, fjärr och lite engagemangsövn. i mellan varven. Özet taggad och det kändes som vi verkligen hade kul tillsammans.

FJÄRDE DAGEN

Efter en krispig morgon, med en gräsmatta vit av frost, introducerade jag ryggsäcken som färdmedel, för Rejs. Vi åkte iväg till Kåsjön och där jag hade tänkt ta en tur runt udden, men ändrade mig ganska fort då jag kände att jag hade svårt att ha kontroll på Özets hjorttryffelätande, med tanke på hans diethållning (mot/för de förhöjda njurvärdena) och att han nu är överkännslig mot annat än det fodret. Jag blev tvungen att koppla honom, vilket Rejs tyckte var på tiden, då han nu fick möjlighet att skutta fram klängandes bredvid storebror. Mellan varven – när terrängen blev för tuff och dom små bena hade fått tillräckligt med spring – fick han åka ryggsäck, i början mot hans vilja men sen upptäckte han att det var rätt skönt.

TREDJE DAGEN

Sömnen något störd i natt, då livet vid huvudkudden var lite stökig. Sov från och till, steg upp vid 06.30-tiden, precis efter att Tommy hade åkt till jobbet. 

Efter frukost och fika, tog vi oss en promenad och bekantade oss med ”hemmaskogen”. Efter nån timmes sovpause (Rejs) körde Özet och Rejs igång med värsta rejset, tror bestämt att brorsorna börjar bli bekväma med varandra !

Mitt på dan tog vi bilen (bara lite gnyande i början) till Paradiset, för liten kort promenad. Hade dock Rejs i famnen mesta tiden, eftersom vi gick ”ravinen”, där det är för kuperat för lilleman.

På kvällen tog Özets tålamod slut (valptänder är vassa) och han gav Rejs en omgång - "milt", men bestämt. Därefter höll Rejs på att skrämma livet ur mig, då han låg och sov. Hörde att han drömde, han gläfste och det ryckte till lite i benen, innan han helt plötsligt tjutande for upp, men han lugnade sig relativt fort igen. Kanske drömde han att storebror gav honom en omgång ...   

ANDRA DAGEN

Idag for vi iväg till klubben – PBK – för vad som var tänkt, liiiite miljöträn. Vi skulle ju bara göra husse o Özet sällskap en bit, för att sen bekanta oss med hästarna innan vi åter sammanstrålade med husse o Özet vid bilen. Då visste vi inte att vi också skulle få höra skott på avstånd (nån som trän. jaktapp.som vi hade passerat innan), att vi skulle hälsa på ett trän.ekipage (Britt med Leon o Rassel) på appellplan, och möta mountain-bikes (som stannade o vi pratade med), och möta löpare och till sist även möta stavgångare (som vi hälsade på) och som om inte detta räckte … fick ju Rejs för första gången åka bil där bak tillsammans med storebror och på morgonen och förmiddagen fick han uppleva trumpetande svanplogar i luften och att husse klippte fruktträden.

På kvällen åkte Özet o jag iväg för en stunds lydnadsträning i ridhuset. Inte särskilt många där, 7-8 st tror jag. Özet var riktigt duktig, genomgående. Måste erkänna att jag inte trodde att han skulle vara på hugget, men ack så fel jag hade. Vi fokuserade på 3 moment, fritt följ (inkl. position o vändn.), hopp och rutan.

FÖRSTA DAGEN

Özet något förundrad över den lille krabaten och visste inte riktigt hur han skulle bete sig i början. Först försökte han ”samla ihop” lille Rejs under sig för att sen börja rida. Som tur är behöver man ju inte höja rösten för att få honom att avbryta och han slutade ganska snart. Samtidigt som han – stackarn – var påpassad av oss, ville Rejs komma åt hans pellesnopp. Rejs var helt övertygad om att skulle komma mjölk därifrån. Özet markerade först med knappt hörbara morrningar, som Rejs i början respekterade. Men Rejs som var sugen gav sig inte och fick antagligen ett rejält tag om snoppen, fick sig nu en skarpare tillsägning än innan. – Nu får du tamigfan ge dig, ge tusan i min snopp !

Såg senare att han hade röda små ”sårstrimmor”. Usch, klart att det måste ha gjort ont, alla vet ju hur vassa valpbissingar känns … Men allt eftersom dagen gick ”prövade” dom varandra och lärde känna varandra allt mer.

 På eftermiddagen tog Özet o jag oss ett par timmars break från valperiet och for iväg för en stunds jaktträning, tillsammans med Jossan o Snobben. Özets arbete var väl kanske inte det bästa han presterat, men det var väl inte särskilt förvånande då platsen var Slätthult, som är ”dofternas underbara värld” som Özet säkert skulle säga, om han kunde prata. Utförde hur som helst ett antal markeringar, som var helt OK, om det inte vore för att han – vid två tillfällen – fastnade vid nån doftfläck. Sen ett litet sök, där jag bara lät honom plocka in 4 st, då jag såg att han mattades avsevärt redan efter andra. Avslutade med ett linjetag, med två utlagda på rad. Då sprang han rakt över (såg tydl. att han hade koll på den) den närmsta (sist utlagda) och tog den sista … dock efter en lååååååång stunds sniffande på en en, där dummyn låg. Jaja, även om träningen inte var så lyckad, så blev det ett par trevliga timmar i det värmande solskenet.  

HEMKOMSTEN

Så var det då dax !

Efter otaliga funderingar hit och dit, beslutade vi oss till slut för att avstå vår traditionella skidresa till Italien, som sedan länge var inplanerad. Främsta orsaken var Özets tillstånd, men även att Rejs och hans syskon var leveransklara och beredda på att lämna boet.

Fredag var utsedd till den allmänna valphämtardagen och efter att Tommy o jag diskuterat om vilken tid (Tommy tidigt/jag senare) vi skulle ge oss iväg hemifrån, kom vi efter en kompromiss iväg vid 08-tiden.

De dryga 5 timmarna blev inte så dryga, som vi befarat – men så väntade ju något gott också ! Det blev ett kärt möte med både kennelmamma Annika och de tre små krabaterna som återstod (3 hade redan hämtats). Efter en stunds bekantskap med valparna (brorsan Atchi och syrran Pingla), för både oss själva och Özet, dök helt plötsligt mamma Märta och (kull)syrran Flisa upp, som f.ö. tyckte Özet var lite väl stor o därmed lite läbbig !

Vem e du ?

Efter kaffe och rabarberpaj med glass – mums – och en del pappersexercis, blev det då dags att tänka på hemfärden. Jag satt i baksätet med Rejs. Att tro att han skulle finna sig att ligga i den stora kattburen som Özet färdades i när vi hämtade honom, var inget att tänka på. Jag/vi tänkte, när Rejs som från början var orolig, gnällde lite lätt till en början men ökade snart till ett ganska högt ljudade, att – hur ska detta gå ? Jag tänkte – kanske blir han åksjuk när han ser ”världen” rusa förbi utanför bilfönstret – och täckte därför fönstret med min jacka. Inte för jag vet om det var just DET som hjälpte, men efter ca 45 min. började han lugna ner sig och somnade (av utmattn.!!!) av och till. Sovstunderna blev allt längre och snart började mörkret lägra sig, SAMTIDIGT som regnet började vräka ner, men som TUR VAR hade vi hunnit stanna för en kort kissepause, innan regnandet startade.

Zzzzzzzzzz .... till slut !

Hemma i Sävedalen, tog vi svängen om ”OVE’S” för att köpa oss en ”halv special” som vi käkade hemma. Väl hemma välkomnades vi av ”Dom andra tomtarna (Lena&Ola) i Sävedalen”, som hade levererat SEMLOR från Cederlöfs och en snörleksak till Rejs … gulle ER !

Natten blev inte lika rofull som jag något naivt väntat, jag som trodde att Rejs förnöjt skulle somna vid huvudkudden, som Özet gjorde vid sin hemkomst. Men ingen vovve är den andra lik JU ! Eftersom Rejs höll på och härjade o slet i mitt hår, blev han åter placerad på golvet nedanför mig, där jag kunde röra honom med handen. Efter en stund la han sig UNDER sängen och där låg han till 04-tiden, då jag hörde ett litet gnyende ... han hade vaknat och hittade inte ut ! Efter kissning, lyfte jag åter upp honom i sängen, nu gick det bättre och vi sov till 06-tiden … 

BLANDADE KÄNSLOR I HELGEN

Det händer mycket omkring oss för tillfället … sjuk Özet och valp som snart flyttar in …

Özet som i torsdags påbörjade sin medicinering, blev klart påverkad och kände sig både trött, hängig och illamående (övergående biverkningar). På lördagsmorgonen trodde jag inte han skulle orka med nån träning över huvudtaget, men fram på eftermiddagen tyckte jag han verkade bättre och for därför iväg till Aggetorp/Ljungslätt för att låta honom få gå ett viltspår, som Susanne redan hade förberett. Det gick som smort, han tog ”upptaget” galant och fortsatte säkert och metodiskt – i lagom tempo – måste säga att han är en fröjd att gå efter.

I dag – sönd. – verkar han ha känt sig betydligt bättre, än gårdagen. Husse var ute på den obligatoriska promenaden – Özet glad och pigg som vanligt – medan jag började ”valpsäkra” vårt hem. När Tommy kom hem, tog han vid där jag slutade, som tex att knipsa itu ett av kompostgallren + att han städade min bil ! Den har inte varit så fin och doftat så gott sen vi köpte den – tack Tommy, du är bäst !

Efter en bra förmiddag föll vi åter pladask, då vi upptäckte att Özet droppade blod (ett par droppar, inget konstant) från snoppen. Men eftersom det sen inte kom nåt mer, han kissade utan besvär och att han trots allt verkade känna sig bra, åkte vi iväg i vår fräscha bil till kvällens ridhusträning. Det blev lite fritt följ, ruta och hopp. Özet taggad till tusen, men inte helt fokuserad - men what a heck - huvudsaken att han tyckte det var kul !

FÖRSTA SKOGSBEKANTSKAPEN

Åh vad det är hälsosamt och stärkande i skogen :-)