NOSTALGITRIPP

Ibland ger vi hundarna ensamtid, för både hundarnas och våran egen skull. Man går med en viss anspänning när bägge är med, eftersom man vet att det blir stökigt vid ev. hundmöte - dom liksom triggar ju varandra. Det är mycket mer "fridfullt" att gå med en hund i taget och JAG brukar välja områden, där jag sällan går när jag går med bägge hundarna. Med Semla kan jag gå vart som helst, medan jag väljer bort en del områden (där det rör sig mkt hundar) med Rejs. 

För att förtydliga - Rejs är varken osäker el. aggressiv, utan hans reaktivitet beror på hans heta temperament, som gör att han inte kan hantera sina känslor och får typ "överslag" som tex. vid hundmöten. Men det återspeglar sig även i träningen, vilket är orsaken till att jag har gett upp tävlingskarriären, som inte kom längre än till lydnadsdiplom startklass. Vid intresse, läs mer i inlägget "Coaching 29 sept. 2022". 

Idag tog jag Semla, medan Tommy gick med Rejs. Rejs är fortfarande lite stel i sin bakdel (märkte det igår), typ samma (knäleden/korsbandet?) som i somras (slutet av aug.). Undrar om han möjligen blev kall igår vid det lilla lydn.passet nere vid sjön. Det både blåste och var kallt. 

*

Gick en nostalgitripp vid klubben med Semla idag. Följde förutom grusvägen och den gamla vanliga stigen, även nån gammal ridstigar som jag kände igen från min ridskoletid i ungdomen. Nere vid Maderna blåste det som attan, det gick t.o.m gäss på sjön.

Plötsligt står jag framför och minns det svårtillgängliga stället - jaha, o hur ska jag torrskodd komma över här då? Kollade runt lite om möjligheterna att ta mig över, men det verkade stört omöjligt då det var mycket vatten över allt. Men så såg jag ett ställe där det såg ut att var några tuvor att balansera på, osså lyckades jag komma över någorlunda torrskodd. 

Go och härlig promenad och hyffsad torr om fötterna och hade tur med vädret, då det började regna när vi kom till bilen, vad mer kan man önska?