ÄNTLIGEN klarblå himmel och vi trodde vi skulle få en underbar runda, vilket vi också fick inledningsvis.
Efter att Rejs hade fått några markeringar och det var Semlas tur för "aktivering", satte vi båda hundarna vid kanten av ruffen, i "skogsbrynet". Precis när jag tog ett par steg bakåt (med mobilen i handen) hörde jag något som prasslade inne bland buskarna/vegetationen vid sidan om oss och det hörde ju förstås hundarna också. På ett ögonblick satte Semla iväg. Rejs gjorde en ansats men bröt med än gång, efter NEEEJJJ, medan Semla fortsatte sitt race ...
Jag stod kvar på fairway, medan Tommy gick tillbaka, upp mot parkeringen för att se om hon möjligtvis skulle ta sig dit, men icke - iaf inte medan Tommy var där. Vi hörde hennes drivande skall och jag tänkte, bara hon inte springer rätt in i vildsvinstängslet/trådarna och skadar sig, eller rådjuret/rådjuren också för den delen.
Jag blåste i visselpipan (Rejs blev alldeles stressad och upprörd - jag är ju här, jag är ju här) och ropade emellanåt på henne. Under tiden hade vi haft tel,kontakt. Tommy började ta sig tillbaka mot mig, men denna gången genom skogen, samma väg hon stuckit och vid det här laget hade det gått 20-25min. ... låååånga minutrar. Jag hade börjat tänka på vilka fb-grupper det finns, tänkte på id-hundar osv. tänkte på ev. övernattning med filtar, mat mm ... herregud vad man hinner tänka ...
Precis när Tommy höll på att ta sig över diket, slog jag en blick över fairway i den riktningen vi hade kommit i början av promenaden, och DÄR, ca 200 meter bort, fick jag syn på henne springandes. Jag ropade, hon stannade upp, hon tittade på mig, tittade åt ANDRA hållet och DÅ trodde jag hon skulle dra igen. Men när jag ropade igen, började hon springa mot mig och jag var snabb att ropa högt och uppmuntrade ... HELA tiden, hela vägen in till mig, livrädd att hon skulle vända och dra igen ...
Vi fortsatte sedan vår påbörjade promenad, Semla var svintrött, medan Rejs sa ÄNTLIGEN ...
När vi kom hem låg hon och sov på sin dyna i hallen HELA kvällen, hon som annars ALLTID knôr med oss i soffan. Sedan, när hon lite senare på kvällen vaknade och var uppe och gick, var hon stel och hade svårt att röra sig ... hoppas det är bättre i morgon ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar