Åkte tillsammans med dogsen till Öijared, kallt som fan, men mycket torrare än sist. Rejs fick några långa (ca 100-120m) markeringar, över fairway, över dike och in i den höga ruffen - han var/är så jäkla duktig :-) Semla fick några kortare (30-50m) "ängsmarkeringar", som även Rejs fick.
När vi gick hemåt inträffade det en skräckartad incident som hade kunnat gå riktigt illa. Tommy släppte lös Semla, då hon hade fått ett fnatteryck och han tyckte hon kunde få rusa runt ett tag. Men istället för att springa iväg längst grusvägen ner mot nästa hål (i den riktningen vi alltid går), så satte hon av uppför en backe som leder upp till ett utslag (korthål). Alldeles i början finns det en färist (för att förhindra vildsvinen) som Tommy såg med fasa att hon var på väg emot (han hann tänka att nu trampar hon igenom och bryter benet/benen).
Men som TUR var, upptäckte hon den i tid och lyckades ta ett jättesprång över. Jag själv, som precis hade kopplat Rejs och gick en bra bit efter, såg enbart när hon hade kommit över på andra sidan om färisten och hade helt glömt att färisten fanns där. Hon fortsatte i full fart uppför backen och samtidigt som Tommy hade sprungit över färisten, ropade vi att hon skulle stanna, vilket hon oxå gjorde. Tommy ledde henne tillbaka över färisen och var helt klart omskakad. Min reaktion kom en stund efter då jag ju först trodde att hon satte av efter något vilt och inte hade en tanke på att där fanns en färist ... PHU !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar