Idag blev det lite "spontanagilityträning" tillsammans med ett litet gäng på 4 st + mig själv.
Lång svår bana med 22 hinder inkl. 3 tunnlar, däcket och balansen.
Semla var verkligen jättetaggad och pigg inför starten och första delen av banan gick strålande (jag ignorerade att hon tog ett hinder åt fel håll vid nåt tillfälle) hon hade full fart genom slalomet och sprang sedan vidare genom banan, då dock utan nåt större flyt. Därefter - den andra/sista delen av banan - uppstod rätt mycket strul isamband med en svårplacerad tunnelingång (där alla hundarna hade lika svårt)
Eftersom det inte blev nåt flyt och det blev en del fel (som jag iof ignorerade) längst banan pga svårigheterna, blev Semla nedstämd och ledsen. Jag avslutade med att förenkla linjerna, för att försöka få tillbaka farten och säkerheten, vilket hjälpte något - kände att Semla blev lite gladare.
Sammanfattningsvis blev (blir) jag själv påverkad av att Semla blir nedstämd, jag blir ledsen för hennes skull. Jag försöker att aldrig låta henne förstå att/när det blir fel, utan låter henne tro att det ska vara så ...
Bild @silveronsam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar