SURT SA RÄVEN !

Vet inte riktigt hur jag ska börja … men …

Började som brukligt är, med platsliggandet (inga 10m – snarare 20m) som gick bra, trots att jag stod där och tänkte, nu reser han sig … nu reser han sig … NU reser han sig … men han låg kvar, trots att hunden bredvid rese sig och vandrade mot sin husse … och en flat på andra sidan började rulla och åla sig … jag tecknade lite diskret att han skulle ligga kvar, vilket hjälpte !
Tandvisningen – inga problem.
Med startnummer 4:a, satt vi – Özet & jag - och väntade på vår tur, medan vi pratade med tjejen med startnumret före. Innan platsen hade jag tänkt : bara han ligger under platsliggandet, så skiter jag i hur det går på resten … men började nu ändå känna lite ångest …
Linförighet - kände ett ”lyckorus”, då Özet hade superfocus och glatt ”svansade” med – var så jäkla följsam. Tittade INTE på poängen, men tänkte : MINST en 9:a blir det här.
Läggande - såg i ögonvrån att han inte la sig – när jag i besvikelse böjde mig framåt och knöt nävarna, kom ett litet glatt ÖZ “svansande” efter mig – kunde inte annat än att skratta åt gullet, men tänkte efterklokt : varför gjorde jag ingen “halvhalt” och tog ett DK !
Inkallning – som vanligt snabb fart, men ngt vid ingång, men rakt sättande. Jag tänkte nöjt : här bör det bli 9-9½ .
Ställande – kanon framförande, men jag gjorde ett omedvetet DK – troligen den gamla vanliga handen. Kanske kan vara värt en 8:a, tänkte jag !
Apportering – tugg som vanligt. MEN mindre än vanl. Ja ja … här blir inget toppbetyg !
Hopp – helt perfekt ! En klockren 10:a tänkte jag !
Helheten – här såg jag för första gången på poängen, som visade en 9:a – ja, det var väl så, jag kände att det minst var värt. Men döm av min förvåning, när SEN domaren helt plötsligt ändrar 9:an till en 7:a och kallar mig till sig, för att inleda med att säga att det hela såg jättesnyggt ut, för att sen ge mig förklaringen varför hon ändrade 9:an till 7:a – man får inte vila/hålla ”koppelhanden” mot höften … det räknas som DK !   Min reaktion = ????????????????

Detta var alltså i MITT tycke, vår bästa tävling hittills, med undantag från läggandet !

Men så här såg verklighetens poängsättning ut …
Platsliggande 10
Tandvisn. 10
Linförighet 8½ DK
Läggande 0 Ligger inte
Inkallning 8½ BAÖ
Ställande 8½ DK
Apportering 7 Tuggar
Hopp 9 BAÖ
Helhet 9  7 Hand i sidan
Summa 158,5


När jag frågade domaren vid prisutdelningen (vi fick en 2:a placering) om detta med ”koppelhanden”, var hennes egen uppfattning/tyckande eller om det verkligen STOD så i regelverket ! Fick bara som svar att man ska hålla handen/kopplet ”ledigt” …

__________________________________________________________________

Här lite övriga tankar runt dagens tävling …

Strax efter tävlandet fick jag kommentarer från några kunniga kompisar – poängen för HELHETEN ska inte avgöras genom ETT moment,  utan som rubriken lyder – över HELHETEN …  OCH hur kan man först visa och skriva 9:a för att sen ÄNDRA till 7:a !!!

Hörde också av delar ur publiken att betygsättningen överlag var väldigt okonsekvent – som tex att långsamt tempo före fartfyllt premierades och det delades ut 10:or trots hundarna bara travade. Nån fick t.o.m. en 10:a trots hunden tjuvstartade …

Kan säga att jag under eftermiddagen och kvällen fick flera tröstande samtal från kompisar – en del publik, en del tävl. – som var både förbannande och besvikna på domarens agerande … det var högt uppskattade samtal, ska ni veta !

… så där ja … nu har jag skrivit av mig och kan gå vidare i livet …


Utdrag ur reglementet ...
3. Linförighet
Koeff 4    Maxpoäng 40
__________________________________________________________________
Kommando: ”Fot”
Utförande: 
Hunden förs i fritt hängande koppel och skall villigt och rakt följa föraren, gående 
invid dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä. 
Linförighet skall prövas i vändningar och halter i vanlig marsch. Hunden ska även 
prövas under rak språngmarsch där märkbar tempoväxling ska föreligga. Då föraren gör halt, skall hunden utan kommando inta utgångsställning. 
Vid nytt marschanträde och vid förändring av gångart får kommandot upprepas.
Bedömning:
Momentet börjar vid första marschanträdet och slutar då hunden intagit utgångsställning, efter den avslutande halten.
Hund som hela tiden förs i stramt koppel (hunden stretar) kan inte godkännas. 
Samma sak gäller om hunden släpar efter alltför kraftigt så att den måste dras 
fram ideligen, eller om den under större delen av momentet följer föraren på längre 
avstånd än 1 m.
Varje liten avvikelse som hunden gör från det önskvärda mönstret bör återspeglas i 
betygsättningen, även en sådan detalj som tempot vid exempelvis sättande


9. Helhetsintryck
Koeff 1    Maxpoäng 10
__________________________________________________________________
Bedömning:
Vid bedömning av helhetsintryck ska hänsyn tas till samarbetet mellan förare 
och hund såväl under som mellan momenten. Hänsyn skall även tas till ekipagets 
uppträdande mellan momenten.


5. Inkallande
Koeff 2    Maxpoäng 20
__________________________________________________________________
Kommando: ”Stanna kvar” – (Hundens namn) ”Hit”
Utförande: 
Hunden lämnas i sittande ställning varefter föraren på tävlingsledarens order går 
ca 15 m i anvisad riktning . Innan föraren lämnar hunden får kommandot ”Stanna 
kvar” användas. På tävlingsledarens order inkallas hunden.
Bedömning:
Momentet börjar då föraren lämnar hunden och slutar då hunden intagit utgångsställning. 
Huvudvikten skall läggas vid att hunden visar god lydnad och snabbhet vid inkallningen. 
Hund som före inkallningskommandot avviker mer än 3 gånger sin egen längd 
från platsen underkänns. Hund som ändrar ställning före inkallningskommandot 
kan inte ges högre betyg än 8. Hund som inte kommer vid första kommandot, kan 
ges högst betyg 7.

TRÄNING MED LANNGRENS

Träffade ikväll Annelie & Smilla och överraskande nog också Bengt & Humle, för ett gemensamt träningspass.

Linjetag i förra veckans målområde - Annelie, hade gått i förväg och redan lagt ut 4 st dummys - 2 till Özet och 2 till Humle. Özet fixade sina 2 helt OK - hjälpte dock till med närsökssignal.

Gick vidare in i skogen, för att fortsätta med markering/linjetag i kombination - linjetaget i målområdet. Också här gick det helt OK - både med markeringen och linjetaget, även här med närsökssign.

Därefter körde vi sök - tränade på det avståndet resp. hund hade/har svårast för - Smilla och Humle på långt avstånd och Özet på kort avstånd, vilket visade sig vara väldigt nyttigt för Özet. 5 dummys var utlagda till Özet och dom 2 första plockade han in relativt snabbt ... men SEDAN blev det besvärligt ... han jobbade på ... men sprang lååååångt ut i mellanåt ... men när han hade TVÅ dummys kvar, var han så trött att han hittade på annat istället som tex. gräva efter HJORTTRYFFEL ... suck ! Men med lite stöttning letade han vidare och fann efter en stund de återstående två.

Som sista övning gick vi tillbaka till området där vi började för att skicka på linjetag - typ "minneslinjetag". Jag skickade från samma startpunkt som tidigare på första skicket. Tror att Özet var MYCKET trött, för han stannade halvvägs och började äta nytt färskt gräs. Jag kallade tillbaka  - sände på närmare avstånd. När jag sände på linjetag nr 2 avbröt han åter för att käka gräs ... gjorde om och med lite påhejande och närsökssign. fxade han det till slut.

Var hyfsad nöjd med Özets insats ikväll. Men tror att han (och jag oxå kanske) var lite spänd pga av att pojkarna Humle och Özet, råkade i lite "gruff" innan vi började och att han därför blev lite tröttare än vanligt idag. Men full av inspiration och supernöjd med ytterligare tips och nya övningar, sa vi hejdå och åkte hemmåt.

JAKTRÄNING MED ÄNDER

I kväll hade delar av den nya jaktträningsgruppen - numera kallad "träningskamraterna" - åter samlats. Denna gång utgick vi från p-platsen vid Kåsjöns motionsspår och gick vidare ner till "granviken" (egen benämning). Den lilla gruppen bestod ikväll av - förutom mig själv&Özet - Åsa&Vilda, Iris&Izzie och den nya bekantskapen Molly - en oerhört "färgstark" dam, med sin Nike (jaktlabbe). Dessa underbara damer - Iris och Molly - "pantertanterna", av Iris, självpåtagen benämning - har kommit upp i en aktningsvärd ålder på dryga 70 år och tillför så otroligt mycket - iaf hittills - till vår träning, både socialt och träningsmässigt, då dom sen tidigare är erfarna hundförare.

Hade kommit överens om att vi skulle träna vilt idag och Iris, hade med sig allt från kanin till fasan (inkl. gräsand som hon snällt nog, tog med till Özet) och väninnan Molly, kompletterade med mås och knipa.

Jag ville att Özet skulle få börja med ett par enkla dummymarkeringar som "uppvärmning”, vilket inte riktigt blev som jag hade tänkt mig - he he ! Vadå springa efter dom där simpla tygpåsarna, när man har möjlighet att hämta RIKTIG PIPPI, tyckte Özet ! Jomen visst hämtade han dummysarna , men med lite virrande och utsvävningar ... ngt "störd" av viltet han kände doften av ...

Men när han fick sin första markering med gräsand, gick det lysande. Han tog den i ett perfekt grepp – med mjukt, men fast grepp – och levererade i hand. Jag gick visserligen ner på knä och tog i mot och han fick godisskål som belöning.

Fortsatte med ytterligare en markering, som gick lika bra och efter en stunds vila, medan de andra hundarna jobbade, blev det åter dags för att testa Özets förmåga. Denna gång markering med knipa, vilken gick lika strålande som gräsanden. Därefter avslutade vi med ett litet sök, bestående av både gräsanden och knipan. Gräsanden låg aningen svårtillgängligt – men inga problem. Knipan därimot, låg lättare, men då tyckte han helt plötsligt den var lite ”äcklig” (eller nåt !!!) och ville inte greppa den … jag ”hejade på” och småsprang bortåt , vilket gjorde att han greppade den och sprang in för leverans som tidigare.

Synd att jag glömde att jag hade kameran i ryggan … men det lär väl bli fler tillfällen …

UPPTÄCKSFÄRD - ÖSTRA LÅNGVATTNET

Inget brukssök idag - vad göra då ?

Kanske skulle man då passa på att göra en ny upptäcksfärd och verkligen försöka komma fram till Östra Långvattnet, vilket jag inte "lyckats" med vid de två tidigare "försöken". Den ena gången vände jag och tänkte då, att jag fortsätter ända fram nån annan gång och den andra gången (i höstas) gick jag "fel" riktning och kom fram till VÄSTRA Långvattnet istället !

Utgick ifrån Ansgarskyrkan vid Blacktjärns motionsspår och redan i början märkte jag att det var ovanligt mycket folk i rörelse - både löpare och promenadfolk, både med och utan hund. Alltså ingen lös hund på spåret idag, utan herr'n blev släppt först när vi hade vikt av. Vi gick ganska länge i vår ensamhet innan det dök upp ett gäng "långdistanslöpare" som passerade oss utan någon som helst klagan på lös hund - fanns i och för sig inte heller någon som helst anledning. 

Vi fortsatte mot målet - Östra Långvattnet - och när vi traskat uppför den branta trappan - där f.ö. Özet hittade säsongens första gröna saftiga grässtrån, som han älskar så - gick vi vidare en stund innan man till slut kunde ana sjön mellan trädstammarna. 

När vi efter att ha följt stigen som slingrade sig ner mot sjön, stannade vi till en stund och Özet vad inte alls nödbedd när jag testade hur villig han var för en simtur. Även om han ALLTID har väldigt försiktiga igångar, så blir jag mer och mer övertygad om att han föredrar ingångar från berg, före andra typer av strandmiljöer. Men så är han ju ingen retriever heller, hälsar han - han är ju en "äkta" tryffelhund, som ÄLSKAR sina delikatesser (hjorttryffel), om nu nån skulle ha missat det ! 

 Efter badandet drog vi oss bortåt längst strandkanten tills jag helt plötsligt spanade in ett vindskydd, som även Özet hade span på. Oops ... bäst att kalla in - Özet KOM ! Matten ler i mjugg, då hon ser sin hund vända blicken mot vindskyddet, samtidigt som matten OXÅ ser att där sitter folk ... Men döm av hennes förvåning ... - Japp, det VET du, matte ... jag kommer !

När vi vikt av från sjön och fortsatte in i skogen igen, funderade jag på hur långt vi nu skulle behöva gå för att komma tillbaka (runt) - om man skulle behöva gå via Västra Långvattnet (phu), ELLER om jag skulle lyckas hitta stigen jag gick i höstas. Men när vi hade gått en stund, öppnade sig en yta med en liten skyltsamling, skyltar som pekade kors och tvärs och på en av skyltarna stod det SÄVEDALEN ... DIT går vi tyckte Özet ! Sagt och gjort ! 

På hemvägen fick vi ett träningspass som heter duga ... på kommandot "stanna", stannade Özet för att låta en MÄNGD löpare passera, löpare som kom en och en, under HELA (45min.) färden tillbaka till bilen. Även dessa löpare visade verkligen vänlighet ... det var nämligen så att Özet inte alltid stod still - utan blev lite uppspelt och inte kunde hålla sig i skinnet, när några av dom sa hej och började prata ... min lille översociala kille :-)

JAKTKURS - TITTI & REGINA - 5 (AVSLUTN.)

Dagens tema var vatten och dagen till ära hade vi riktigt hyfsat väder, till skillnad mot de tidigare kurstillfällena då det har varit snö, regn och KALLT !


Arbetade två och två  (Özet & Tindra)

Linjetag – längst vattenbrynet på sandstranden – den ena (Özet) hunden fick se/eller inte se, linjetaget läggas ut, vände sen helt om och såg markeringen kastas och när den andra (Tindra) hunden skickades. Markeringen skedde på sankmark och hundarna skulle ta sig över ”springvatten” upp på sankmarken. Därefter vände ”linjetagshunden” (Özet) helt om igen, för att skickas på linjetaget. Özet klockren !

Sen skiftade hundarna placering och Özet fick sin markering. Han var mycket besvärad av det i hans tycke äckliga underlaget och det grunda vattnet – och trots mina heja rop, vek han av och tog istället landvägen. Väl en bit ut på sankmarken höll han på att bryta, men efter lite hjälp från Regina och mitt påhejande, hittade han snart dummyn och påbörjade sin ”besvärliga” återgång ... MEN – han levererade !

Två enkelmarkeringar -  den 1:a i vattnet (fortf. i ”springvatten”) – den 2:a i skogen. Gjorde tvärtom för Özet, för att vattnet skulle få mera dragning och bli mera lockande … Vattenmarkeringen gick hyfsat, även om tempot inte var full speed precis ! Vid skogsmarkeringen, ”glömde han av sig” och ”SKULLE  BARA” bl.a. kissa :-( …  jag kallade in och gjorde om, vilket genast gick bättre.

Efter fikapause fortsatte vi med ...

Två enkelmarkeringar – (”simvatten”) en kortare och en längre. Vi struntade i den längre, utan gav Özet fick två korta ! Han hittade egna igångar och jag tjafsade inte, utan lät honom gå i där han ville - som tex vid andra markeringen, vandrade han bort till Regina (som kastat) och gick i därifrån ... det kändes tryggt !

Sanna & Hero

Alla konstaterade att det kändes konstigt att kursen redan var till ända - det var ju alldeles nyligen vi började !!! Och måste nog säga att denna kursomgången har varit en av de trevligaste och roligaste av dom alla ... 

TRÄNINGSTÄVLING I LYDNAD

En månad senare var vi då ikväll, tillbaka på Hundstället Hjärtat och körde ytterligare en träningstävling i lydnad. Özet som sist vi var där, var ofokuserad, otroligt snusig och ”tittig”, var NU en helt annan hund. Som domare Mette Klavenes sa, han var jätte pigg och glad och hade en kanonfin attityd idag … VILKEN märkbar skillnad mot sist ni var här …

• Platsliggande – ngt snusig ibörjan, men la sen hakan i – 10:a
• Tandvisn. – glad, ville ju så gärna hälsa, men OK – 10:a 
• Linförighet – topp attityd, pigg o glad, jag belönade dock ett par ggr – 9:a
• Läggande – anv. en liiiiten halvhalt = "dk" – 8:a
• Inkalln. – anv. mitt finger vid ingången = "finger" – 9½
• Stående – tog för många steg, säkert pga att JAG inte anv. samma kommandoton som vanligt – 0:a

Gjorde om, med samma  kommandoton som jag brukar = PERFEKT - 10:a (har aldrig tidigare sett honom vifta på svansen när jag återvänder, vilket han gjorde nu – kändes så gott i hjärtetrakten)

• Apport – vad ska man säga = "tugg" – 6:a
• Hopp – perfekt – 10:a
• Helhet – "bra attityd, pigg och glad" – 9:a 

BRUKSLYDNADSCIRKELN

I kväll var vi åter på plats på PBK's brukscirkel/lydnadsträning, tillsammans med 6 andra.

 Linförighet – Özet var kanonduktig .. från början och höll ihop hela passet - korv som belöning, vilket var länge sen
 Hopp – var på väg att tjuvstarta – tog hjälp av Susanne som kommenderade medan jag lät Özet sitta kvar utan att få hoppa …
 Inkalln. – ngt slarviga ingångar
 Ingångar – kanon
 Läggande u.g. – strålande
 Ställande u.g. – strålande
 Rutan  –  om inte strålande, så helt OK !
 Platsliggande – ngt snusande, innan han – efter tillsägelse – la hakan i, resten av tiden

Vid hemkomsten möttes vi av husse, som undrade VAR jag hade min ena sko (hundprom.sko) … inte vet jag, svarade jag ! Efter letande både på under-och övervåningen, anade jag ju förstås att Özet hade burit ut den under en av sina hälsningsceremonier i samband när jag hade kommit hem från jobbet …

Och vad har man sin lille sökhund till ? Om inte att för hitta sin bortsprungna SKO ! Sagt och gjort … skickade ut Özet i mörkret för att leta … han scannade av H E L A trädgården, innan han hittade den vid sin ”kissebuske” som bara är en liten bit ifrån ytterdörren … HAN KAN DEN GOSSEN !

JAKTAPP.TRÄN. MED FB-GÄNGET

Pga av div. orsaker, la jag redan i början på januari ut en blänkare på SSRK's (GBG) FB's gruppsida, att Özet&jag sökte nya kompisar att träna jakt med  ”Jag&Özet (3årig tollare) söker nya jaktapp.kompisar ... lördagar ... tills det ljusnar o man kan köra vardagar kvällstid !". Det gav utdelning med en gång, fick genast svar från en av mina gamla agilityinstr. som nu hade skaffat sig en jaktlabbe och  snart droppade det även in ytterligare några intresserade. Efter ett par trän.träffar i vintras med 2 resp. 3 deltagare, blev vi nu i IKVÄLL 4 st. Själv älskar jag när det är en variation på åldrar - nu var vi en samling från ungdom till pension - Iris&Izzla(labb), Åsa&Vilda(tollare), Sanna&Hero(labb) och jag själv&Özet.

Inledde med jaktfot och inkalln. med varandra som störning. Delade sen in oss 2 och 2. Vi - Iris o jag - började med markeringar, medan dom andra gick bort för att köra närsök.

MARKERINGAR
Först 2 enkla, sen en dubbel i samma nerslag, med halvdold kastare.

KOMBINATION LINJETAG/MARKERING
Hunden tittade på när vi la ut 2 dummys i 90 gr. - skickade på 1:a linjetag. - vände om, för att se markeringen kastas - vände om, för att ta linjetag nr.2 - vände om igen, för att slutl. ta markeringen

NÄRSÖK
5 nergrävda smådummys i en yta i form av en trangel 12-15m2. Hundarna hämtade in varannan - Özet började och hämtade även in den sista (3:e för Özet)... som låg närmast, precis i kanten av "området" ... vilket var JÄTTESVÅRT sa en trött Özet.

 Sammanfattn.
Özet strålande duktig, sånär som att han slarvade o trasslade ovanligt mkt med greppet, till skillnad mot den senaste tiden, då det bara imellanåt har strulat ... den sista lev. efter dubbelmark. blev därimot perfekt, vilket DÄRIMOT inte sista lev. efter mark. (komb.linjet.) blev, då han sprang FÖRBI mig för att lattja !

BRUKSSÖK - FLODA - MITT EMOT BJÖRNÅSVÄGEN

Oj vilken dag …
Morgonen inledde med att jag ännu hade känning av magsjukan (trolig matförgiftn.) som jag hade haft sen i  torsdags. Ställde mig frågan – ska jag åka eller inte åka – ett antal gånger, vilket gjorde att jag glömde telefon, plånbok och var försenad när  jag äntligen bestämde mig för att åka.

När vi väl kom fram (Floda/mitt emot Björnåsvägen), hade jag missat vägen där man skulle ta av och hunnit köra lååångt innan jag vände med hjärtat i halsgropen … tänk om jag till råga på allt, får bensinstopp här ute i ”ödemarken” !

Sol och ca 7 +grader , växlande molnighet och svag vind. Rolig ruta, med bra terräng, men med STARK lutning åt båda hållen, den ena sidan i nerförslut och andra sidan uppförslut. Gles granskog, med många stora stenblock, och en del bra gömmen – mycket jättemjuk mossa.

6 st – Git, Britt, Lena, Aneta, Malin och jag. Jag figge åt Sambo, Nessa och Lyra och för en gångs skull fick jag en möjlighet att få se Elda (Özets bästa vän) in action ett helt pass. Hon är så himla duktig (högre klass) och har sånt flyt !

Özet och jag, sist ut.
Lena figge till vä. i uppförslutet
1) bergsskreva/krypin – Özet hoppade upp ovanpå, snokade runt, för att sen ta ett jättesprång (phu) ner på marken och in under stenblocket – på påviset hoppade han upp ovanpå igen !!! ”dumma hund” …
2) stor sten med mossa – lätt sa Özet ...
3) solbelysta kullen – han skrek till vid ett tillfälle … oops – gren eller orm ??? tänkte vi på stigen = gren !!!
4) djup rotvälta under marknivå – lite konfunderad blev han av att Lena befann sig under marknivån …

Malin figge till hö. i nedförslutet
1) över bred bäck … jamen vad är det här … kommer ju inte över, sa Özet .. som dock kämpade på och tillslut lyckades – när vi efter påviset skulle återvända till stigen, hade han jättesvårt att komma upp ur diket/bäcken … som hade höga branta kanter …
2) trång gömma (heltäckt/dold) i jättestensblock – först sprang han ner till bäcken igen, innan han ringade in stenblocket och till slut hittade öppningen …
3) täckt med skynke bakom/i ett unggrans bestånd – kunde ni inte hitta nåt svårare, sa Özet …

Tror att detta var det söket som jag varit mest nöjd med hittills, så himla kul att se Özets glädje och framfart. Själv trodde jag att han skulle krokna eftersom det var så kuperat, men icke … hur JAG kände mig, är en helt annan sak …

Måste också nämna, att det är tur att man har en sån omtänksam kompis som efter vår avkopplande skogpromenad med Elda, Unni och Özet såg till att jag kunde tanka bilen eftersom jag glömt pengar och plånbok hemma …

TRÄNING MED ANNELIE&SMILLA

I kväll åkte vi till Annelie med Smilla, för jaktträning hemma i ”deras” skog, som dom har utanför husknuten. Pratade om att det hade varit kul att få till en kontinuerlig träning – helst 1gång/vecka. Får väl se vad det landar.

– Kombination markering/linjetag
Vi körde i ”var sitt” område - först 2 enkelmarkeringar, sen ett linjetag i det ”kända” målomr. Därefter ”smög” vi ut 2 dummys, som vi senare (när vi tränat annat) anv. som ”minnes”dirigering/linjetag. Özet strålande duktig, på både markeringarna och linjetaget.
– Sök
Gick vidare en bit för att hitta ett lämpligt sökruta/område. Laddade och vallade först omr. Annelie gick undan med bägge hundarna, medan jag la ut 13 dummys i en solfjäder. Tanken var att försöka få ut Smilla på djupet, vilket också lyckades – 1 längst ut + 2 på sidorna. Özet plockade in 7 st, varav 2 el. 3 på djupet + 1 st i en halvdold bergsskreva och resten på kanterna.
– Kombination markering/närsök
Sen gjorde vi en kombination - 1 enkelmarkering på ganska långt avstånd och därefter närsök i samma målomr. Markeringen var klockren – men på närsöket kopplade han aldrig på näsan utan virrade omkring, innan jag till slut kallade tillbaka honom. Han fick ytterligare en mark. och skickade därefter på närsöket igen och då gick det bättre.
– ”Minnes”linjetag
Tillbaka till området där vi började för att skicka på ”minnes”linjetagen. Jag skickade från samma startpunkt som tidigare på första skicket, men bytte startpunkt vid andra skicket. Özet kanonduktig – inga tveksamheter, sånär som att han BYTTE dummy !!! VA ? Det har ju inte hänt sen ... sen ... jag vet inte vad !

Nöjd med Özets insats och de nya övningarna styrde vi kosan hemmåt. Att jag på natten åkte på en rejäl magsjuka, efter att känt mig ”körig” sen lunchtid, är en annan femma ...