SJÖVÄGEN ELLER LANDVÄGEN ?

Sönd. 5sept.
Rejält sporrad efter jaktkursens vattenapportering och uppmaning att länga avståndet, tänkte jag ... nu j_vlar ska här simmas ! Släpade med mig Tommy - nej det var inte alls så illa som det lät, Tommy var inte svårövertalad - till Kåsjön för att göra vattenapporteringar. När vi promenerat en stund tyckte vi oss hittat ett bra ställe att göra vår första övning på.

Jag och Özet stod kvar på ett berg som sluttade ner i vattnet, medan jag skickade iväg Tommy ! INTE för vattenapp. (ha ha) - utan ut på en liten udde. Jag sa till honom att kasta ut dummyn så LÅNGT han kunde ... och det kunde han - kasta långt alltså ! Därefter kommenderade jag Özet - och han simmade ... och simmade ... och simmade ... medan jag tänkte - HJÄLP - så långt det blev !!! Herregud ... måtte han orka ... ja ja ... det är ju fortfarande hyfsad temperatur i vattnet, så det blir väl till att livrädda i värsta fall ! När Özet greppat dummyn och vänt och började simma tillbaka, såg man hur han spanade och tänkte (nej - hundar kan inte tänka - dom har bara minnesbilder !!!!!!) - nähä du matte - det är sååååååå lååååååångt till dig, så jag tror jag tar mig in till där husse stod förut och springer på land tillbaka till dig istället .... "tänkt" och gjort ! Det var väl inte så lyckat kanske ... men fick konstaterat att han kan simma den pojken !

Vi gick vidare och hittade en perfekt liten vik, där man kunde göra ett nytt försök. Tommy stod kvar, medan Özet och jag traskade iväg på andra sidan den lilla viken. - Tänk nu på avståndet när du kastar, menade jag ! JaJA - det fattar jag väl, svarade Tommy och kastade dummyn ! Fan - det blev ju inte bra ändå (långt att simma) men hur som helst så skickade jag Özet ändå (dumt kanske - lätt att vara efterklok) han simmade och efter ett stycke, började han spana mot land !!! Hhummm - nähä ... den MINNESBILDEN måste vi RADERA ... så jag ropade tillbaka honom, innan han hunnit att styra helt mot land. Han vände tillbaka och jag satte honom bredvid mig, tills Tommy fiskade upp dummyn som drev in mot land efter en stund. Tommy gjorde om kastet - nu blev avståndet perfekt - jag kommenderade och Özet "kastade" sig i (ha ha - nä, det gjorde han inte - han gled värdigt i, som han alltid gör) och simmade rätt ut och greppade dummyn och rätt in tillbaka till mig ... Mitt lille ÖZ !

Hoppas minnet av den där landöverlämningen/leveransen bleknar med tiden .... skratt !

FÖRELÄSNING ROGER MARKSTRÖM

I måndags kväll var jag på en föreläsning av Roger Markström, med temat 'Hundens förväntan'

Lite av vad han förmedlade ...

Han menade att vi måste lära oss, och förstå vad stress ÄR och inte prata om negativ eller positiv stress. Stress är stress och om en hund eller människa belastas för mycket under en längre tid är stress skadligt. Han poängterade också vikten av återhämtning. Han hänvisade till forskning som inriktats mot att förstå vad som händer i hjärnan vid stress, och hur upplevelser påverkar reaktionen.

Han pratade om A-hunden (aktiv) respektive P-hunden (passiv). A-hunden (aktivhanteraren som Roger uttryckte sig)är t.ex. generellt mer konkurrensbenägen än P-hunden (passivhanteraren) som tar konkurrens mer med jämnmod. Ingen strategi är dock överlägsen den andra, de är bara olika effektiva i olika miljösituationer.

Sammafattningsvis måste jag säga att Roger verkade vara otroligt kunnig och verkade ha en jättebra kommunikation med sina hundar (och andras) med sitt LUGN och tydlighet. MEN Roger Markström i all ära - det var något med hans sätt som gjorde att jag inte kände mig särskilt bekväm

Intressant att läsa på
http://www.workinggundogs.se/

JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 2

Vi har idag varit på vår första träff bland ”hermelinerna” ! Har nämligen nästlat mig in på Goldenklubbens jaktkurs och det kändes verkligen som Özet var ”En katt bland hermelinerna”, när vi samlades på parkeringen vid Horsika.

Instruktörer är Lena och Maria. Lena är en gammal kompis från ett tidigare ”hundliv”, då vi hade vår goldentik Zerra. Våra vägar skildes då åt av olika anledningar, men har nu alltså åter korsats.

Vi samlades på p-platsen för att göra en gemensam promenad till sjön.
När vi kom fram till sjön satte vi oss i en ring. Instruktörerna gick runt och hälsade. Hundarna skulle sitta kvar lugnt och stilla, vilket Özet hade/har väldigt svårt för.

Sen var det dags för första övningen – som var en markerng – vilken kastades alldeles invid vattnet. Vi skulle tänka ut en strategi - ifall ens hund skulle vilja springa i och bada ! Jag kände att jag inte hade nån – eftersom jag var säker på att Özet inte skulle springa i vattnet. Vilket han inte heller gjorde – han sprang rätt fram till dummyn och plockade upp den – en orange vattendummy av plast, som han aldrig sett/känt på förut – och kom direkt tillbaka till mig. Första övningen avklarad Phu !

Sen gick vi vidare till en udde där vi ”slog läger” och delades in i två grupper. Den ena skulle träna på vilt (duva o and) och den andra skulle köra linjetag utan att kommendera, bara visa med armen.

Först ut var viltträn. för vår del. Özet fick ha en kort lina, eftersom ett race var att räkna med ! Vi började med en duva (helt upptinad) Özet plockade upp den relativt fort - även om han tuggade lite och släppte den och tog den igen – så kom han in till mig med den- efter lite lockande. Gjorde om övningen med anden (frusen) vilken han också tog ganska direkt – men den var ju större och lite besvärligare att greppa om – så han tappade den flera gånger – och det behövdes ännumera uppmuntran för att komma in och överlämna. Men det bästa av allt, var att det blev mindre tugg, tackvare storleken + att anden var frusen. BRA TIPS !

Sen bytte vårt gäng med Lenas gäng. Hos Lena skulle vi träna linjetag UTAN att kommendera – bara hålla ut armen i riktning mot utlagd dummy. = Startposition – som vi fick som läxa. Lena justerade min position aningen.

Den andra läxan (lydn.app.) var att låta hunden ta en apport – i detta fallet en spårträpinne – i munnen och att vi sen skulle stoppa in en godis över apporten i hundens mun, för att sen ta den innan hunden spottar ut den.

Efter fikat avslutade vi med vattenapportering över viken. Lena stod på andra sidan, kastade mot oss. Jag sa lite ”oroligt” att Özet aldrig simmat så långt – ca 50m ??? Men Özet gled i från bergskanten – nafsade efter en näckros på väg ut – fortsatte lugnt simmande - tog plastapporten – vände lugnt - simmade tillbaka igenom näckrosorna - lämnade över till mig – THAT’S IT !

Sen tackade vi för oss och återvände till bilen, som alla gjorde efterhand vattenapp. skett och då hade klockan hunnit bli ca 20.30 och det började skymma så smått.

Sammanfattningsvis var jag mycket nöjd med oss ! Även om Özet tyvärr har lagt sig till med ett mycket svagt – men irriterande - förväntningspip, så tyckte jag Özet var jätteduktig.

TÄVLINGLYDNAD - 1

Idag började vi höstens tävlingslydnadskurs på Lerums BK.

När vi åkte hemmifrån var det klarblåhimmel och öster ut, över Lerum, var det helt svart. Det började regna så smått när vi närmade oss Lerum och ”lagom” till när jag steg ur bilen på parkeringen vid klubben, hade det börjat ösregna. Folk kom springande från alla håll och kanter för att ta på regnkläder. Jag själv drog på mig mitt regnställ i bilen i bästa ”MR Bean stil”.

Efter en liten rastning i skogen inleddes kursen med teori + presentation av både instuktörer (Britt, Susanne och Sandra) och oss kursdeltagare (hälften tjejer/damer och hälften män) i klubbstugan, medan regnet vräkte ner utanför. 7 raser var representerade – boxer (3st), collie (2st), schäfer, riesen, aussi, welsh springer och tollare (Özet).

När vi sen gick ut till blöta appellplaner för att börja vår träning, hade regnandet upphört. Men det låg en jättehäftig dimma över planerna och ängarna – riktigt trollskt !

Vi delades upp i 3 grupper – 3 av oss (welshen, riesen och Özet), hade kommit lite längre än de andra och bildade en grupp. Özet & jag fick börja med att visa var vid ”stod” i fotgåendet. Fick tips om att jag var lite för snabb i vä.svängarna. Özet blev därför lite osäker och ”låg” för att jag inte förberedde honom på svängen. Upprepade foten och vändningarna efter lite tips och det blev genast mycket bättre. Hem och träna torrvändningar uppmanade Sandra oss !

Vidare tränade vi kontakt i sittande position med störning, genom att Sandra gick/skuttade runt ekipaget. Det blev aningen för mycket för mitt lille Öz – som inte kunde låta bli att slänga en blick bakåt för att kolla vad hon sysslade med.

När vi ”nötigt” på dessa övningar och pratat/diskuterat en del, var det dags att avrunda med en platsliggning (ett platsläggande?). Jag valde att låta Özet ligga i ytterkant bredvid Sandras ”trygga” eng.springer, eftersom Özet – de senaste ggr har rest sig och kommit traskande mot mig efter en stunds liggande. Har funderat och frågat mig varför han helt plötsligt började uppföra sig så, efter att tidigare legat och varit hur cool som helst. Och jag har tyvärr inte fått nåt vettigt svar från mig på problemet … Osäker/otrygg ? Njaä – vet inte !
Hur som helst så kortade jag nu avståndet och berömde mer än tidigare och återgick innan de två minuterarna (det stavas faktiskt så enl. stavn.kontroll.) gått, vilket var ett lyckat drag.

Ja, det var första lydnadskurstillfället i korta drag !

ATT GÖRA INGENTING ...

I fredags morse påbörjade Tommy sitt cyklande till Skagen och jag planerade för att göra INGENTING i helgen, bara långpromenader och lite träning med Özet. Vi började helgen med en kvällspromenad vid Kåsjöns strandkant. Att en krok/ögla i en sten under vattnet kan vara så läskig ! När man promenerar längst en sjökant , kan det inte bli annat en vattenaktiviteter ... Annars kan jag förtälja att Özet var allmänt ”hörselskadad” och olydig, vilket han har varit den senaste tiden, ända sen i början av augusti. Men han stannande i alla fall, när vi hörde att det rasslade till bland träden och stunden efter hörde rådjurstramp, även om han var – som tur var - ganska nära mig just då.

På lördagen när vi tog oss en promenad till Västra Långvattnet, fortsatte Özet med sin "formsvacka" - enl, MIG - Özet håller inte alls med ! Han fortsatte med sitt eviga snusande och hade om möjligt ännu värre örontäppa än gårdagen. Som tex. när vi kommit en bit och skulle göra några apporteringsövningar. Jag skickade honom på en markering och han vek av för att direkt söka upp nån j_vla dynga han känt ! När jag så småningom fick in honom och han svalt skiten – vad det nu var – gjorde vi om, vilket då gick utmärkt. Det var iallfall en tröst. VA ? Inte är du väl arg på mig matte ? Längst promenaden fortsatte vi med lite jaktfot och inkallningar. Gjorde även ytterligare ett par enkelmarkeringar över en liten ”ravin”. Özet kanonduktig. På kvällen tog vi oss ett litet träningspass i lydnad på klubben och passade på att debutfilma lite.


Hade tänkt att lägga in min "fantastiska" film - men den var så tung att jag inte orkade vänta på nerladdningen.

Idag, söndag, tog vi oss en tur till Jonsereds Herrgård, för en promenad utmed - först Aspen (bilderna), för att sedan fortsätta utmed stora– och lilla Ramsjön. Omgivningarna har en sån himla vacker natur och Özet skötte sig hyfsat idag, så promenaden blev riktigt njutbar om än lite svettig = kuperad terräng.
Låter bilderna tala ……… Ooops – sista bilden – där tog batterit slut !

Som pricken över i’t avslutade jag med ett besök hos Peter, min f.d. arb.kamtat som arbetade som trg-mästare i Trädgårsdföreningen. Han har nu öppnat en växtbutik, mitt imot den nyöppnade cafet i g:a grindstugan, stax innan herrgårdsbyggnaden. Ett mycket trevligt återseende må jag säga.

ÅKA ÖVER ÅN EFTER .......

Idag åkte Özet & jag över ån för en stunds träning - vi åkte över Säveån till Utby (mina barn-och ungdomskvarter) för att möta Lena ("Zidde"&Larry's matte - alltså INTE Elda's matte), som skulle ha en genomgång av det vi missade vid 1:a kurstillfället på jaktkursen som startade i söndags, då jag var i Skagen.
Jag med Özet och Martina med sin gula labbtik, Nella fick göra några övningar - kontaktövning, fot(jakt)gående med störning, inkallningar också det med störning. Efter det, ville Lena se hur hundarna (även oss förare) betedde sig vid några markeringsövningar. Innan vi efter en stund, gick in för lite teorisnack, fick hundarna testa vilt – kråka och fiskmås. Özet var INTE vidarevärst spontan – utan lite forskande och trevande … Förstod på Lena, att hon redan nu visste hur man skulle gå vidare med vår viltträning. Gå vidare ??? Vi som nästan inte har tränat något med vilt …

Jag tyckte Özet skötte sig utmärkt överlag – särskilt markeringarna - kanske något sämre i jaktfoten, då mera focus hade varit önskvärt. Det verkar vara mycket hormoner som ”spökar” hos den unge mannen !

Hur som helst, ska det bli spännande med en ny jaktkurs, med andra instruktörer, kanske annat upplägg och idéer. Har tänkt gå denna kursen parallellt med Tittis kurs, så det blir säkert en del nya upplevelser och jämförelser ....

TRÄNINGSTÄVLING

Özet har ikväll åter gjort själ för sitt namn !

Ikväll deltog vi på Git’s (Alfa Hundcenter) tävlingsträning i lydnad.
Vi startade med platsläggande. Özet gjorde PRECIS som under gårdagens träning – reste sig alltså och kom gående mot mig. Vi fortsatte med linförigheten, vilken var ganska ok, även om man kunde önska bättre kontakt genom HELA momentet. Sen hoppade vi över platsläggande och stående under gång och gick direkt på inkallningen, som gick hur bara som helst – något tajtare ingång bara, så blir det perfekt !

När vi sen skulle förflytta oss till hopphindret – det var då det razzlade till i Özets huvud …
- Jag tror jag tar och passar på att rusa till Elda (boxerkompisen) nu när jag har chansen … jag kände ju att hon satt där i bilen när vi passerade förut …
Tänkt och gjort … och vips, rusade han glatt iväg till Lena & Eldas bil. Lena själv, hade gått undan när vi gick in på planen, för att Özet inte skulle bli distraherad av henne.
- Hej Elda … visste du att jag också var här ? Om inte, så har du mig här …
- NEEEEEJ ÖZET … för f_n … ! och jag började springa mot bilen.
När vi var på väg tillbaka till hindret - efter att jag hade ”nypt honom i örat” framme vid bilen – fick han sitt numera berömda ”Özetfnatt”, vilket slutade med (också numera berömt) Git’s passivitetsgrepp. När han lugnat sig – koppel på - och när vi var framme vid hindret, satte jag honom och gick själv runt och ställde mig för att kommendera ”hopp” ... och DÅ hoppade han INTE, utan sprang brevid !!! VA ? Gjorde om och då gick det som det skulle.

Özet hälsar
- My name is ÖZET … Tollarbos Öz(et) med Twist … och mitt huvud är fullt av özzzzz …

Apporteringen (greppa) gick som det gick – varken bättre eller sämre än väntat. Dels vill han gärna greppa apportbocken innan jag kommenderar och dels har ett väldigt slappt grepp. Apportbocken liksom gled åt sidan i munnen på honom – och precis när jag skulle ta den så tappade han den i min hand !

Det var väldigt kul trots att det inte gick så lysande. Har ju en del ”nya” saker att ta i tu med, som tidigare inte varit några problem – nämligen platsläggandet och hoppet. I de andra momenten vet jag ju var vi står ! He he !

Imorgon cyklar jag till Skagen och Tommy & Özet ska pyssla om varandra. Det behöver dom ! Är bara lite orolig över grannen som fyller 60 år och tydligen skulle skjuta av ett fyrverkeri ! Morrrrr !

SOMMARKURS NR 9 (avslutning)

Ikväll var vi då på sista ”sommarkurstillfället”. Det var med en viss vånda jag anslöt mig till lydnaden efter måndagens ”besvikelse” när det gällde fotgåendet - där vi inte hade någon vidare värst (ögon)kontakt Özet och jag. Men när jag återigen mötte en del av dom nu bekanta ansiktena var våndan som bortblåst.

Vi började med platsläggande, vilket för vår del inte gick så bra. Özet som tidigare – vid de (få) tillfällena vi gjort momentet – har legat lugnt och tryggt, reste sig nu upp och traskade iväg mot mig, vid flera tillfällen.
Vi spånade om vad det kunde bero på - men fann inget riktigt bra svar ! Jag som förra veckan hoppades innerligt att Özets trygga och coola platsläggande skulle bestå – har nu alltså REDAN konstaterat att fallet inte blev så !

Sen gjorde vi fotgående med kommendering – vilket gick ganska bra. Özets position var mycket bättre än förra veckan - riktigt bra - nu när jag hade kortkopplet.

Efter en paus, tog vi oss an ”hopp över hinder”. En baggis - för det har han ju utfört helt klanderfritt, åtskilliga gånger tidigare. Men inte NU - för nu var han så ivrig att han tjuvstartade.

Och som sista moment innan hemgången, fick jag lite tips om hur jag skulle försöka få till ståendet. Har väl tidigare nämnt att han är lite tveksam och tar ett eller två steg innan han ställer sig ! Men med hjälp av bollen som kastas bakåt – blir förhoppningsvis stående snabbt och rappt. Enkelt ? Javisst – för er som redan visste …

Tack för i kväll – Slut för i kväll …

ANNAT ÄN FOTGÅENDE I FOCUS

Idag var vi, tillsammans med Lena & Elda och tränade lydnad inne på Kvibergsområdet och hittade en liten gräsyta att ara på – det var ovanligt mycket fotbollsträning denna kväll. Det blev hur mycket störning som helst – fotbollspelare, förbipasserande hundfolk, främmande dofter i gräset. Vi spånade om, att det kanske t.o.m. hade varit nån löptik i farten ! Men den största störningen – iaf i början – var nog LENA själv, Özets allra bästaste ”lek-och kollomamma”. Och att VETA att Elda satt i bilen och inte fick komma ut samtidigt som Özet, var nog det konstigaste han hade varit med om på länge.

Özet tappade focus i fotgåendet HELA tiden. Han hade ögonkontakt ett par steg – sen släppte han kontakten en stund – för åter ta kontakt igen osv. Försökte med ”alla” medel, men han verkade inte alls vara ”road” han började t.o.m. släpa efter ett tag. Efter en pause med ”byte” av hund (Özet in i bilen och Elda ut på plan) var det Özets tur igen. Vi backade då helt – hade honom sittande brevid mig i ”utgångsläge” och utsatte honom för störningar som blev starkare och starkare. Han var ganska duktig – tappade focus först när störningen var väldigt nära. Träna mera med störningar och sök upp miljöer med mycket störning menade Lena !

Efter det körde vi inkallning och apportering (greppa/hålla). Inkallningarna jättebra – sättandet rakt, men något för långt ifrån mig. När vi sen gav oss på apporteringen nosade han NOGA efter att Elda använt app.bocken strax innan. Vid första försöket var greppet lite ”oroligt”, men sen när vi gjorde ytterligare försök och jag tog ett litet steg ifrån honom höll han app.bocken HELT stilla.

Efter drygt en timmas träning stirrade Özet med tom blick ut över fotbollsplanerna - han var med andra ord HELT SLUT i sin lilla hjärna !

SOMMARKURS NR 8

Idag var jag väldigt tveksam om jag skulle åka till Lerums sommarkurs, för ett lydnadspass. Både Özet & jag var duktigt trötta efter senaste dagarnas långpromenader - särskilt efter dagens promenad i regn och blöta. Men efter lite om och men, pillrade vi oss iväg, vilket jag är glad över.

Idag körde vi bl.a. fotgående med kommendering för första gången och fick kommentaren att - Det där gick ju riktigt bra - lite finslipning bara ! Och glad blev ju förstås jag …

Körde som vanligt även platsläggande. Undrade hur det skulle gå idag, i detta regnande och blötan. Özet skötte sig utmärkt, så avslappnad att han t.o.m. la ner huvudet i backen – trots att hundens närmast, aussin Troja, hade börjat löpa och hennes matte ”stökande” när Troja trilskades och inte ville lägga sig …

Jag måste nämna att när jag på hemvägen satt i bilen och tänkte tillbaka på kvällen – blev lite rörd över mitt (vårt) lille ÖZ när jag tänkte på hur trygg och cool han verkar (hoppas innerligt att det förblir så) – till skillnad mot hans ”föregångare” Majkie, som visserligen ALLTID låg ”stensäkert” kvar på platsläggandet. MEN som också ALLTID ljudade mer eller mindre – oftast mer – då hon bokstavligen ylade likt värsta vargen ! Som jag försökte jobba bort det … gav till slut upp och började därefter med agilityn istället – där kunde hon tjuta bäst hon ville – och det ville hon. Minns hennes typiska sätt – efter de tre första hindren tystnade hon och började focusera.
Ja ja, Özet är ju inte alltid lugn, vet vi ju ! Även om han är cool, så får han ju sina ”urflippningar” ibland – vilka sannerligen frestar på …


Anmälde oss nu i kväll till höstens tävlingslydnadkurs på Lerums BK !