ANNAT ÄN FOTGÅENDE I FOCUS

Idag var vi, tillsammans med Lena & Elda och tränade lydnad inne på Kvibergsområdet och hittade en liten gräsyta att ara på – det var ovanligt mycket fotbollsträning denna kväll. Det blev hur mycket störning som helst – fotbollspelare, förbipasserande hundfolk, främmande dofter i gräset. Vi spånade om, att det kanske t.o.m. hade varit nån löptik i farten ! Men den största störningen – iaf i början – var nog LENA själv, Özets allra bästaste ”lek-och kollomamma”. Och att VETA att Elda satt i bilen och inte fick komma ut samtidigt som Özet, var nog det konstigaste han hade varit med om på länge.

Özet tappade focus i fotgåendet HELA tiden. Han hade ögonkontakt ett par steg – sen släppte han kontakten en stund – för åter ta kontakt igen osv. Försökte med ”alla” medel, men han verkade inte alls vara ”road” han började t.o.m. släpa efter ett tag. Efter en pause med ”byte” av hund (Özet in i bilen och Elda ut på plan) var det Özets tur igen. Vi backade då helt – hade honom sittande brevid mig i ”utgångsläge” och utsatte honom för störningar som blev starkare och starkare. Han var ganska duktig – tappade focus först när störningen var väldigt nära. Träna mera med störningar och sök upp miljöer med mycket störning menade Lena !

Efter det körde vi inkallning och apportering (greppa/hålla). Inkallningarna jättebra – sättandet rakt, men något för långt ifrån mig. När vi sen gav oss på apporteringen nosade han NOGA efter att Elda använt app.bocken strax innan. Vid första försöket var greppet lite ”oroligt”, men sen när vi gjorde ytterligare försök och jag tog ett litet steg ifrån honom höll han app.bocken HELT stilla.

Efter drygt en timmas träning stirrade Özet med tom blick ut över fotbollsplanerna - han var med andra ord HELT SLUT i sin lilla hjärna !