Har verkligen försökt komma vidare i lydnaden och känner nu äntligen att vi börjar få ordning på grejerna så smått. Bl.a. börjar vi bli riktiga hejare på ingångar och position ! Men det är svårt att träna själv hela tiden och se vad som funkar och inte funkar, så jag är glad att jag tog mig i kragen och anslöt mig till ”lydnadsgänget” på onsdagarna på Lerums sommarkurs.
Vidare känner jag att även små ”simpla” ting - som säkert, för de flesta är självklara grejer … men INTE för mig ! Nämligen att jag numera känner trygg i att kunna belöna med att KASTA iväg leksaken/bollen, UTAN att Özet flänger iväg till de andra hundgängen och stör.
Men undantag sker ju alltid, som tex i veckan på ”sommarkursen” – då Özet och jag fick tips och instruktioner av ”vår” instruktör, fick ett annat ekipage (tjej med en söt cocker) av en annan instr. Cocker’n hade blivit placerad sittande för vidare övning (vad vet jag inte !) och jag hade precis belönat Özet med en tennisboll, då han fick syn på cockern ….
- Ååhh … nämen stackars dej – sitter du där alldeles själv och har tråkigt – vänta så kommer jag med bollen så kan vi hitta på nåt … kanske köra ett race !
- Nej, Özet !
Och i samma ögonblick som Özet kom fram till den lilla SÖTA cockern så fräste hon ifrån, så Özet,
bokstavligen förskräckt
flög därifrån Hur går det med Agilityn ?
Även agilityn går framåt, även om vi nästan uteslutande kör hindersäkerhet dvs ett hinder i taget – särskilt nöter vi på däcket, gungan och slalom. Säcken har varit mer sparsam träning på eftersom det aldrig står ute.
Slalom – går hyfsat - tränar ingångar och försöker få honom att ”tänka själv”.
Däcket – som varit ett litet ”bekymmer”, då han inte har velat hoppa på den fulla höjden – har nu börjat fungera. Jag har t.o.m. börjat kunna stå vid sidan av däcket och inte tajt bakom hindret.
Gungan – Özet tog härromdagen gungan alldeles SJÄLV för första gången, även om han tycker det är lite läskigt när den dunsar i marken. Måste fortfarande själv stå nära gungan för att stödja honom.
Hopphindren – går väl hyfsat – jobbar vidare med att få honom att hoppa självständigt och få ett framåtsug.
Hur går det med Jakten-och apporteringen ?
Den senaste tidens apporteringsträning har varit lite si och så. Han har varit helt "avslagen" och ofocuserad !
När Tommy och jag förra veckan skulle köra några övningar, så blev det totalt fiasko. Özet gjorde ALLT han INTE skulle göra. Han stannade för att käka blåbär ca 2 meter efter att jag skickat ut honom och efter att jag hade hämtat honom och skickat honom på nytt sprang han åt HELT fel håll. När jag då visslade inkallning, så sket han blanka f_n i signalen – ja ja jag hör, men det gäller väl inte mig ! och fortsatte han att snusa omkring helt planlöst (som det iaf såg ut)
Nej – jag var inte alls frustrerad :-/ inte ett dugg !!! Jo, jag var så irriterad att jag stod och ”studsade” och knöt nävarna ... MEN jag behärskade mig och när jag åter gick ut för att hämta honom, så var det som om han sa - VA - kommer du här avbryter mig - kunde jag inte få fortsätta och gå här i min drömvärld. Vi gjorde om och fick till ett hyfsat avslut trots allt.Men det ”lustiga” var, att när vi innan hemfärd, gjorde en liten lov till appellplanen och körde några agilityhinder, DÅ minsann ,var han på alerten och var hur vaken och pigg som helst.
Så mina tidigare teorier om att han skulle vara påverkad av värmen och inte orka focusera och koncentrera sig kanske inte är så hållbara !
Men när vi igår, bara Özet och jag, var ute och tränade, var det som han hade återfått sitt gamla jag. Vi körde både markeringar och linjetag. Han hade bra tempo både ut och in och nästan spikade varje gång, även om jag hade valt en ganska ”snäll” miljö (veg.) och hade kortat ner avståndet något.
Även idag då Tommy var med, gick apporteringen riktigt bra. Särskilt i slutet, då Özet skötte sig strålande
han fixade två enkel markeringar över en liten sänka/ravin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar