Ikväll var vi då på sista ”sommarkurstillfället”. Det var med en viss vånda jag anslöt mig till lydnaden efter måndagens ”besvikelse” när det gällde fotgåendet - där vi inte hade någon vidare värst (ögon)kontakt Özet och jag. Men när jag återigen mötte en del av dom nu bekanta ansiktena var våndan som bortblåst.
Vi började med platsläggande, vilket för vår del inte gick så bra. Özet som tidigare – vid de (få) tillfällena vi gjort momentet – har legat lugnt och tryggt, reste sig nu upp och traskade iväg mot mig, vid flera tillfällen.
Vi spånade om vad det kunde bero på - men fann inget riktigt bra svar ! Jag som förra veckan hoppades innerligt att Özets trygga och coola platsläggande skulle bestå – har nu alltså REDAN konstaterat att fallet inte blev så !
Sen gjorde vi fotgående med kommendering – vilket gick ganska bra. Özets position var mycket bättre än förra veckan - riktigt bra - nu när jag hade kortkopplet.
Efter en paus, tog vi oss an ”hopp över hinder”. En baggis - för det har han ju utfört helt klanderfritt, åtskilliga gånger tidigare. Men inte NU - för nu var han så ivrig att han tjuvstartade.
Och som sista moment innan hemgången, fick jag lite tips om hur jag skulle försöka få till ståendet. Har väl tidigare nämnt att han är lite tveksam och tar ett eller två steg innan han ställer sig ! Men med hjälp av bollen som kastas bakåt – blir förhoppningsvis stående snabbt och rappt. Enkelt ? Javisst – för er som redan visste …
Tack för i kväll – Slut för i kväll …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar