Idag var Tommy hemma för han skulle till tandläkaren för att göra ett ingrepp, vilket innebar att jag kunde jobba in lite tid. Även om jag hade behövt sitta kvar på kvällen var jag tvungen att bryta för att åka på kvällens tävlingslydnadskurs, som det var avslutning på.
Lite blandade känslor har det varit att gå kursen. Har varit jättenöjd med Monika som instruktör – absolut en av de bättre jag gått för – samtidigt som jag tappat inspirationen pga Özets hälsa och ovissa framtid. Även om han mår bra – visar i alla fall inget annat (än de dåliga värdena) så känns det väldigt olustigt att inte veta vad det är för fel på honom – vad det är som gör att värdena är för höga.
Men som sagt, Monika har varit toppen och jag är så himla nöjd. Även om mister ÖZ varken ansträngt sig eller visat nåt större engagemang (mer än vid första kurstillfället, då han var fantastiskt), så är jag himla nöjd att ha fått bra ”verktyg” att jobba med, samtidigt som jag lärt mig massor genom att lyssna och titta på dom andra. Monika menar att han KAN ju gossen, men gäller ”bara” att hitta den där knappen och den där KNAPPEN tror jag bestämt vi hittade där i slutet (när knotten pinade oss som värst). FAN, vad han skärpte till sig ! Monika ville inte ”släppa mig där” utan ville träffa oss ytterligare en gång för att se hur det har gått, efter jag praktiserat ”knapptrycket” !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar