Redan i trappan märkte jag att Özet började sniffa och vädra med sitt lilla nylle. Och när vi slagit oss ner – innan vi beslutat oss för i vilken hall vi skulle vara – började han med höjt huvud/nos vädra värre än värst. – Öhh .. hon löper litegrann, informerade matten till den svartbruna aussin. – OK, då vet jag, ifall det blir strul, svarade jag tacksamt ! Senare fick jag reda på att hon inte löpte litegrann, utan höglöpte !!! Och som om det inte varit nog – ytterligare en av tikarna (grönisen) löpte …
Özet&jag första paret ut – "RUTAN" !
Jag förklarade hur vi tränat och var vi stod, innan vi visade hur det såg ut. Placerade ut targeten och sände – kanonbra ! Upprepade några gånger och varierade avståndet – blev lika bra. Efter lite snack, med råd och tips – som tex. kör några ggr med targeten, ta sen bort den utan att han ser och se hur det funkar … funkar det inte – backa ! Sagt och gjort – vi testade – första gången funkade det, men inte andra. La tillbaka targeten och successivt puttade Git in targeten under mattan – längre in för varje gång och till slut syntes den inte … kanon ! Där efter vilade vi medan de andra körde sina utvalda moment.
När det sedan var vår tur igen och vi fortsatte med "rutan", påpekade Git hur JAG själv agerade – jag liksom ”hjälpte” Özet framåt med min överkropp … du måste STÅ STILL så han inte går på din kroppsrörelse ! Titta RAKT fram mot målet/rutan – titta INTE på Özet och skicka honom när HAN tittar mot målet. När Özet TITTAR på målet !!! Jaha, hur ska det gå till då … han som limmar mig med blicken vid stillaståendet … Git försökte med all möjlig störning … men Özet kunde inte slita ögonen ifrån mig !!! Men vi ”kämpade” och lyckades till slut … t.o.m flera gånger …
Men sen när vi, som sista övning ställde upp rutan i ett annat hörn – var Özet så trött att han – vid upprepade kommenderingar - la sig med ”haka i” istället för att springa in i rutan ! Säkert en kombination av trötthet och löpdistraktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar