Han pratade mycket om relation mellan hund och förare och olika belöningsformer. Målsättningen är att uppnå en relation, där hunden inte vill annat än att samarbeta – förstås ! Efter ett givande samtal hade vi kommit överens om en träff för konsultation, som förhoppningsvis skulle/ska leda till – med intensiv träning – att få ordning på greppet.
I morse (förmiddagen) lämnade Özet & jag vår inneboende för att träffa Lars-Göran för en stunds ”mangling”. Syftet var som sagt, att reda i Özets slarviga grepp. Efter att ha sett oss in action, menade han att vi redan nu hade en bra relation, men att den var lite ”naggad” i kanten. Özet ”kan sin sak”, men behöver veta att det inte längre är nån ”lek”, utan att jag måste sätta lite ”press” på honom. Fick en massa bra tips, som han själv först visade, vilket då såg så himla lätt ut (Özet hängde på, hur bra som helst) men när jag själv skulle göra samma sak, var det inte lika lätt – hade lite svårt med timingen, men med lite övning ska vi nog få till det. Efter en stunds övningar blev den mentala pressen för stor för Özet och han ”skakade” av sig pressen, med hjälp av en rymning och ett litet racande. Men när han sansat sig igen, fortsatte övningarna, bl.a. med olika dummysar – en med fågelvinge, en med tvättbjörnsskinn (konstigt, sa Özet) och slutligen en tungapport. När han efter andra markeringen, levererade dummyn med PERFEKT grepp – har aldrig sett honom så klockren – tyckte vi att det var lämpligt att avsluta och gjorde därmed så.
Nöjd och glad efter passet och efter en stunds eftersnack med : "träna nu på detta - korta pass flera ggr/dag - och du ska se att det kommer att hända saker" ringandes i öronen , tänkte jag på hemfärden, att detta kanske kommer fixa sig sig till slut ändå ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar