VILSE I STORSKOGEN

Efter div. meningsskiljaktigheter om hur kul det är att träna sök i sträng kyla eller ej, eller kanske snarare om hur skadligt det är för hundarna att sitta länge i kalla bilar, så ställdes dagens sökträning in, efter mycket om och men. BRA tyckte jag själv, då jag tycker att det känns överdrivet att köra till varje pris.

Istället blev det en långpromenad tillsammans med Malin & Mara.

– Ska vi gå till Råhultsstugan, frågade jag ? – Javisst, men bara DU hittar, för det gör INTE jag. – No worries, svarade jag !
MEN … när vi passerat det nu frusna kärret och var på väg upp i den både avverkade- och stormfällda granskogen, var jag helt plötsligt lite vilsen … – – Hhumm … känner inte riktigt igen mig, måste jag nog erkänna  –  Ja, JAG känner definitivt inte igen mig, svarade Malin  –  Det är lungt, lita på mig …  vi ska nog dra oss diiiiiit bortåt ...  eller ... där bortåt ... eller … nämen … här är ju ”leden” … ja, då borde vi nog gå bortåt där … nja, eller snarare diiiit bortåt …

Medan vi gick längst stigen beklagade jag mig över att jag inte kände igen mig ...

... men  för att korta ner historien något, så kom vi till slut fram till den större grusvägen/ridvägen och fortsatte den tillbaka till klubben. När vi skiljdes åt och hade tittat på klockan såg vi att det gått 2 ½timme sen vi startade.