Dagens lunchpromenad gick åt att reka Kvibergsområdet – som är ett STORT idrott-och rekreationsområde - som är mina gamla hemtrakter, där jag är uppvuxen (mamma bor fortf. kvar). Frågan var hur promenadvänligt, det kunde tänkas ha blivit nu efter vinterns svåra ishalka. Vill ju inte dra med mamma - som är lite "ostadig" - på promenad om underlaget inte är säkert.
Som lite kuriosa kan jag berätta, att under min uppväxt, var här militärområde (luftvärnet - LV6 - 1962-1994) och ännu tidigare (1895-1962) fanns här Sveriges sista beridna artilleriregemente (A2). Under 50-talet, hjälpte mamma till att rida och motionera hästarna, då det inte fanns tillräckligt med "beridare".Ja ja, det om detta ... när Özet & jag började vår promenad, blev vi (jag !) glatt överraskade, av att det var barmark - nästan - både på gångstråket och på gräsplanerna. Härligt att kunna ta av broddarna efter en stund, då jag "vågade" lita på att det faktiskt gick att gå utan. När vi kom till bortre delen av omr. passade jag på att köra lite "oplanerad" lydnad. Det blev lite kontaktövn. och fotgånde, och även ett par ställande. Gick väldigt bra i början, men kände att han efter en stund tappade focus och var mer intresserad av omgivningen. Tror att jag måste hitta andra belöningsformer, känner att jag "snöar" in på samma !
Sen åkte vi hem till mamma och hälsade på en stund - berättade att så snart när vädret känns lite behagligare, kan vi nog börja promenera en liten runda på "ängen"(Kvibergsomr.)
Därefter åkte jag hem för att lämna Özet och åter bege mig till jobbet. Kunde konstatera att Özet var ganska trött - det lilla lydnadspasset tröttade mer än jag kunde ana ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar