PRÖVA-PÅ-DAG I JAKT

Idag har Özet & jag varit på en "pröva-på-dag i jakt" hos Maria i Skäggered/Lindome. Hade blivit inbjuden av Lena & Maria (Goldenklubben) i brist på anmälningar. Tänkte att det kunde vara bra med lite uppfräschning och kanske få lite nya tips att arbeta med inför den stundande säsongen.

Efter presentation - 6 golden + lille Özet - och genomgång av dagens upplägg, började vi med att värma upp våra hundar. Efter uppvärmningen, en "nätt" liten promenad (ingen jaktfot) vistades vi sedan på en stor äng, där vi höll till (1½ tim.) fram till fikapausen. Övningarna - som ju förstås var anpassade till "nybörjar jakt" - varvades hela tiden, med genomgång av jaktens olika moment och betydelsen av dom.

Stunden fram till fikapausen bestod av en rad olika stadgeövningar, som inleddes med inkallning. Alla stod i ring/cirkel och inkallningen gick tvärs över/längst cirkelns diameter och vidare mellan två ekipage på andra sidan.
Jobbade vidare med div. störningar, bl.a. kastades dummys och bollar, som vi själva senare fick gå och hämta medan hundarna satt kvar. Även ett kaninskinn drogs i ett snöre, dom retning.

Mellan all stadga, fick vi prova en kontaktövning - visserligen inte ny för oss - där hunden skulle söka ögonkontakt - ja, - fniss - det är ju det alla kontaktövn. går ut på :-) Med utsträckta armar, med en godis i varje - fick hunden inte belöningen förrän den hade tagit ögonkontakt. Först hade vi hunden rakt framför oss och sen utvecklade vi övningen med att snurra/göra helt om o.s.v.

När Özet tyckte det blev förmycket tjôt och stillastående, började han med sina "flipperspel" - började hoppa, studsa och nafsa. Även om jag ju VET att jag själv triggar igång honom ÄNNUMERA, med mina försök till att dämpa honom, så är det inte så lätt ... Fick lite tips - bl.a. "klassikern" (stå passiv, med armarna i kors), som jag vet sen tidigare hjälper föga i Özets fall. Ska istället försöka röra mig i låååångsamt och "lugnande" tempo utan några "yviga" rörelser ... som alternativ till "stresshanteringsgreppet" som jag använder mig av imellanåt.

Efter fikapause och teori inne hos Maria, fortsatte vi sedan i skogen, med markering och närsök.

 Markering
När det blev vår tur (4:e) tog jag eget initiativ och gick jaktfot fram till starten, med den äran. BRA, Maggan (o Özet), sa Lena !

Med Özet sittades vid min sida, kastade Maria den första markeringen.
- Ojdå, det var inte meningen, hörde jag Maria säga ! (Dummyn "studsade" först upp ett jättestort stenblock, för att sen rulla ner och landa i en liten håla.)
- Äh, det gör inget - nu ska vi se hur han löser detta, sa Lena !
- OK, svarade jag och skickade iväg Özet, som sprang direkt runt stenblocket och hoppade upp (såg ju tydligt att den hamnade där!) för att konstatera att den inte var där - hoppade ner och fann den snart nedanför stenen ... Och samtidigt som han greppade den ...
- BRAAAAA Özet ...
- Sccchhh tyst, sa Lena och tecknade med fingrarna över sin läppar ....
- Oj .. nähä ... inget beröm NU nä ... och såg Lenas "blick" i ögonvrån ...
Nu hade Özet redan hunnit halvvägs in och ca 5 m innan mig, såg jag honom vika av i riktning mot dom andra vid "lägret" ...
- Mmgrr ... "grymtade" jag och han bröt, för att direkt komma in till mig för leverans.
- BRAAA duktig kille !
- Ja, det var jättebra ... brukar han vilja göra ärevarv ?
- Nä..nja ... har väl hänt nån gång, svarade jag !

Inför den andra markeringen, hade jag Özet åter vid min sida.
- Var beredd nu, om han skulle vilja göra ärevarv igen, sa Lena !
- Jajamen, svarade jag
Maria kastade markeringen ... nu åt andra hållet - in bland några gamla förmultnande omkullvälta träd.
Jag räknade ... en pilsner.. två pilsner.. tre pilsner... och skickade iväg Özet, som rusade iväg och efter någon/några minuts/ers letande hittade dummyn. Han återvände DIREKT in till mig, även om han "den slappkäftade" tappade dummyn en gång på vägen ...
- BRAAA duktig Özet !
- Bra Maggan ... att du lät honom jobba själv och inte hjälpte honom ...

- Har han fått prova på dubbel, frågade Lena ?
- Ja, ett par enstaka gånger - enkla dubbla !
- Jag tycker vi låter honom testa en dubbelmarkering ...
- Gärna, svarade jag !
- Maria - vi försöker oss på en dubbel, ropade Lena upp till Maria !
- Japp, ska ske !

Återigen satt Özet vid min sida. Maria kastade den första ... och ... kastade den andra ...
... en pilsner.. två pilsner.. tre pilsner... skickade iväg honom ... han rusade iväg och hittade den första med än gång ... in för leverans ... och skickade honom igen ... hittade den andra också med än gång ... in igen för leverans ... dock även nu, något "slappkäftad" ...
- Det var ju inga som helst problem ... det gick ju som en dans
- Jaaa ... vad duktig han är min hund, svarade jag "stolt som en tupp" !

 Tips och råd som jag fick med mig :
-ska dämpa mig
-anv. låg röst - nästan viska - vid komenderingen
-INTE berömma när han har hittat dummyn - det är belöning nog när han hittar den
-ödsla inte FÖR mycket beröm på sånt som jag VET att han kan
-spara på krutet (jackpot-berömmet) till när han verkligen gör "bragder" - nya och/eller svåra uppgifter
-jobba på/med Özets grepp

 Närsök
Vi avslutade dagen (5 tim.) med att träna närsök, med hjälp av en piller/tablettburk, fullproppad med tex. korv.
Det gick ut på att den verkliga belöningen kommer när burken är levererad och man öppnar den tillsammans.

Alla spred ut sig iskogen och tränade var och en för sig. Özet var jätteduktig ! Vid ett tillfälle då han sökte, fick vi besök av en av de andra hundarna (tik) och när Özet tittade upp och undrade varför tiken var där och störde, visste jag inte riktigt hur jag skulle agera. Jag tänkte - säger jag nej nu, blir det ju negativt för Özet - så jag viskade bara söööök ... och medan Özet åter började söka, tröttnade tiken och sprang därifrån !

Sedan blev jag "övermodig" och gjorde det sista närsöket alldeles för svårt för honom. Orsaken var säkert en kombination av att det var för svårt, samtidigt som han var jättetrött. Fick kalla in honom ett par ggr, för att till sist lägga ut burken synligt.

Efter tack och hej var vi på plats i bilen och på väg hem tänkte jag - tänk att det kan vara så upp och ner - Så nöjd och stolt som jag NU var över Özet - lika sur och besviken var jag efter förra helgens kurstillfälle. Hoppas jag har lärt mig något efter detta ... till nästa gång !