UNDERBART ÄR ... INTE ALLTID KORT !

Idag – LÅNGPROMMENAD på 2½ timme - ännu en ultimal vinterdag - SOLSKEN från en klarblå himmel, ca -6 grader och vindstilla, kan nästan inte bli bättre !














Dagens inlägg blir det sista på temat ”vardagslunk”, som jag nämnde i måndags. Hade ju ”utlovat” ett inlägg om dagen, tills kursverksamheterna startar … och imorgon börjar jakt/apporteringskursen för Titti & Regina – därmed ”the end” på ”vardagslunken” i bloggen. Men det är klart att det kommer mer inlägg om vad som händer i vardagen framöver, men kanske inte varje dag som har skett just denna veckan.

Från att ha varit en kall natt, var det fortfarande –12 grader på morgonen. Men när vi väl pillrade oss väg, framåt förmiddagen hade det hunnit stiga till behagliga –6 ca. Tänkte det skulle passa bra med en långpromenad idag – för imorgon, lär det väl inte bli någon längre utfärd, då vi med all säkert är utmattade efter kursen.

När vi kom till Paradisets lilla (6 platser) parkering, visade sig att alla platser var upptagna. Inte undra på, i detta vädret ! Ställde mig på gatan och vi började vår vandring. Ganska snart stötte vi på ett sällskap med 6 hundar – alla lösa. Jag hade kopplat Özet strax före mötet, men eftersom dom inte hade någon ambition att hejda sina hundar från att rusa fram till Özet – som blev lite konfundersam och ”stel” - så släppte jag honom. Allt gick utmärkt, även om ingen var direkt intresserad av att leka, utan mest gick omkring och läste av varann. Özet och jag gick vidare, tränade lite apporteringar längst vägen – både markeringar och linjetag. Gick jättebra !


Måste nämna att Özet, till skillnad mot i början på veckan - då han var så j_vla olydig att jag höll på att gå upp i atomer – NU var en riktig ”mönstervovve”. Han var o t r o l i g t vaken och lydig. Till och med, när han vid ett tillfälle stannade och stelnade till, stod där med högburet huvud och svansen rätt upp – det han såg, var skymt för mig.

Han kollade på mig och kollade framåt igen … Jag tänkte – vad är det han ser - är det älg eller en hund ? Jag ropade och började dra mig bakåt så jag försvann ur hans synfält … och faktiskt - HAN KOM ! Jag överöste honom med beröm, kopplade honom efter ”tjoandet” och när vi kom ”ut” från det som – för mig, varit skymt - stod där en tjej med en spaniel. Undrar om detta var en engångsförteelse ? troligen !!! Men det lär man väl märka vad det lider …

Nä, nu måste jag iväg för att hämta Tommy på Landvetter flygplats – jag fortsätter imorgon med att komplettera med lite bilder ...