APPORTERINGSTRÄNING ...

... har vi idag varit på tillsammans med retrieverrepresentatsgruppen ...

Satt och "hästenickade" framför datorn i morse – då Tommy ropade : skulle du inte åka kvart i 10 ? OJ är klockan så mycket … osså tog jag trappan i "ett språng" med Özet hack i häl – slängde ryggan över axeln och slet tag i kopplet, samtidigt som jag åter hörde Tommy säga : tänk på att det är JÄTTEHALT ! Ja ja … hejdå – och jag han inte ta mer en ett steg utanför ytterdörren, förrän jag upptäckte en tjock hinna över trappan och trädgårdsgången. Oj oj – här gällde det att hålla tungan rätt i mun …. osså halkade vi oss vidare ut till bilen. Men som tur var hade vägarna redan saltats …. så man lugnt kunde ta sig utför vår branta gata och sedan vidare upp till Partille BK. Och där på p-platsen, stod gänget (Ingela/Lilja, Pia/Bonus, Therese/Iris) och väntade, som dom trogna vänner dom är.

 Uppvärmning
Jaktfot – värmde upp med enskild jaktfot på appellplan. Özet var riktigt duktig - även om jag inte trän. just jaktfot - hade focus och bra kontakt. Gjorde en platsliggning, efter en förfrågan från en "lydn.tjej" som tränade lydn. med sin cocker. Fortsatte därefter med jaktfoten gemensamt – gick bl.a. slalom mellan varandra. Özet fortfarande duktig, med bra focus.

 Inkallningar
Inkallning I – gjordes längst med vårt lilla - 3 ekipage - uppställda led. Gick utmärkt för samtliga.
Inkallning II – en kombination av stadga och inkalln. Utlagda dummysar som störning, längst inkalln. sträckan. Özet & jag var första paret ut - jag satte Özet, medan jag själv gick ut och placerade/kastade två dummys på rad längst inkalln.sträckan och fortsatte därefter en bit till, för att sen vända mig om och kalla in. Özet skötte sig exemplariskt. Men det visade sig att varken Bonus eller Iris kunde motstå frestelsen. Det blev några race med dummyn …
Özet visade en FANTASTISK stadga, medan/då han satt mellan två av de andra hundarna, under tiden jag hjälpte Pia/Bonus resp. Therese/Iris med att försöka komma tillrätta med inkallningen. För Bonus del, bytte vi övningen till jaktfot, med slängda dummys som störning istället !

Fikade en stund innan vi fortsatte med resterande övningar i skogen.

 Markering och linjetag i kombination
Försökte att introducera "Tittis" övn. (3 kant - linjetag, närsök + markering) från kursen sist, utan att lyckas övertyga. Övningen blev istället en kombination, bestående av markering och linjetag i 90 grader. Alla fyra gick ut och la en dummy för linjetaget, medan Lena (som hade slutit upp medan vi fikade) kastade markeringarna. Alla stod i närheten av varann, medan en hund i sänder arbetade.

Özet utförde både markeringen och linjetaget på bästa sätt - kunde bara önska bättre grepp. Vid den sista (2:a) markeringen, hade jag backat ganska långt (ca 60-70m). I samma ögonblick som Özet hade rusat ut mot dummyn – dök det upp en främmande tjej med sina 2 golden på den korsande stigen, som Özet hade passerat. När Özet var på väg in för leverans, upptäckte han hundarna och släppte dummyn för att börja springa efter hundarna – men efter att jag "rutit" NEJ, avbröt han, för i nästa ögonblick, ta upp dummyn för omedelbar leverans.

Under dessa övningarna visade Özet återigen en FANTASTISK stadga – som tex. när jag skulle hjälpa dom andra med att placera ut dummys för linjetag. Men han var SÄRSKILT duktigt just vid ett tillfälle, då jag lämnade honom sittande bredvid dom andra hundarna, och gick ut för att lägga ut ett linjetag … han satt kvar, lugnt och stilla … och trots att jag inte ens hunnit tillbaka förrän (hade bara kommit halvvägs) Ingela skickade iväg Lilja, så satt han kvar utan någon som helst antydan till att vilja springa efter. Jag var SÅ imponerad - mitt duktiga lille ÖZ !

I slutet innan hemgång, passade jag på att låta Özet testa en 1kg dummy. Hade lagt ut ett linjetag och när han sen skulle leverera hem, så hade han STORA problem - men kämpade och slet - han tappade och greppade om och kom till slut in. Tränade honom sedan med att "bara" plocka upp dummyn från marken, från där han stod och överlämna till mig. Efter ett tag tycktes han fatta att det var lättare att greppa mitt på dummyn. Därefter kände vi oss nöjda och tackade för oss.
Özet var SÅÅÅÅÅ trött - han sov sig igenom hela dagen och kvällen ..... sånär som ett besök hos mamma och några kisserundor ....